EU-drömmen håller på att rasa

Om nästan exakt en månad vet vi om medborgarna i Storbritannien har röstat sig ut ur eller kvar i EU. Röstar man sig ur unionen, torde det i praktiken innebära början till slutet för hela det europeiska projektet. EU som vi känner det kan snabbt komma att rasa och har gjort sitt i nuvarande form. Bra eller dåligt? Det kan ingen svara på. Vad vi vet är att EU inte är den frihetens och fredens union som grundarna och visionärerna presenterade. Detaljstyrning av gurkor till snus, överstatlighet på gränsen att krossa medlemsstaternas egen suveränitet och militära ambitioner till en samlad militär maktstat har sått tvivel och misstro mot unionens ursprungliga syften. Medborgarna i gamla kommuniststater som Polen, Ungern, baltländerna eller Tjeckien ser en ny överhöghet växa fram hand i hand med gammal förlamande byråkrati och ett ekonomiskt privilegiesamhälle. EU öser ut pengar, trycker nya när de gamla tar slut och bedriver ekonomisk utpressning mot länder som inte rättar in sig i ledet för teori enligt förhärskande tänk på området.