HERRE, var mig nådig och rädda mig, HERRE, skynda till min hjälp!
Psaltaren 40:14

Världen idag

Statsminister Stefan Löfven (S) håller jultal på Stora torget i Köping. Foto: Kicki Nilsson / TT

En socialistisk årskrönika

Ledare · Publicerad 00:00, 29 dec 2017

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” står det att läsa i första paragrafen av regeringsformen – en av Sveriges grundlagar. En sådan portalparagraf borde rimligen få konsekvenser för hur politiker ser på sin uppgift. Deras makt bör inte utövas över folket, men utifrån folket. Det politiska kallet handlar om att betjäna, inte om att härska. Om att underlätta medborgarnas egna beslut snarare än att besluta åt medborgarna.

Den som studerar det största regeringspartiets förehavanden under året kan lätt förledas att tro något annat. Socialdemokraterna beter sig påfallande ofta som om makten utgick från Partiet, och inte från folket. I flera fall använder de sin politiska makt för att tämja – att ideologiskt korrigera – det bångstyriga folket. Exemplen på socialistisk fostran kan mångfaldigas. Men några exempel sticker särskilt ut i den socialistiska årskrönikan. Religion och familj verkar vara två storheter som är i särskilt behov av att tämjas.

I april fattade den socialdemokratiska partikongressen beslut om att förbjuda konfessionella inslag i svenska skolor. Även i de friskolor som har en uttalat konfessionell profil, som kristna friskolor. Beslutet togs ”i religionsfrihetens namn”.

Socialdemokraterna tar sig alltså – i strid med Europakonventionen – rätten att frånta föräldrar rätten att välja en utbildning för sina barn, som stämmer överens med deras religiösa övertygelse. I socialisternas värld är nämligen religionsfrihet synonymt med politikers rätt att skydda andras barn från religion. Morgonbön och psalmsång är för rättrogna socialister närmast att likställa med arsenik.

I första hand ska religion förbjudas, i andra hand begränsas. Och då är det nödvändigt att använda den politiska makten för att köra över föräldrarna. Beslutet från S-kongressen må vara väl förenligt med socialdemokratisk ideologi, men är knappast ett uttryck för en vilja att betjäna folket.

I juni var det dags igen. Den gången handlade det om de olydiga prästerna. Det parti som vill förbjuda konfessionella inslag i skolan vill ju även förbjuda somliga konfessionella inslag (läs: bibel- och bekännelsetrogna präster) i Svenska kyrkan. Och eftersom det vankades kyrkoval såg statsminister Stefan Löfven sin chans att berätta om hur han skulle tukta alla de egensinniga präster som inte vill viga samkönade par.

I en intervju med Kyrkans tidning (22/6) uttrycker statsministern först förståelse för att det ”av trosskäl” kan vara svårt ”att få ihop det”. Men sedan avlossar han det tunga artilleriet. ”Vi socialdemokrater arbetar för att alla präster ska viga alla, även samkönade par. Jag ser parallellen till barnmorskan som vägrar att utföra aborter. Jobbar man som barnmorska måste man kunna utföra aborter, annars får man göra något annat. Det är samma sak för präster som inte vill viga samkönade.”

Budskapet är glasklart. Den präst som av något så banalt som ”trosskäl” inte kan tänka sig att viga samkönade par göre sig icke besvär. ”Kör över ditt samvete och din övertygelse eller få sparken”, är regeringschefens hälsning till både barnmorskor och präster.

Återigen använder Social­demo­kra­terna sin makt för att korrigera och förbjuda i enlighet med sin politiska ideologi. Och de tar sig friheten att klampa ända in i det allra heligaste. Även i kyrkan vill de styra och korrigera. Och eftersom kyrkan själv inte förstår att sortera ut de besvärande konfessionella inslagen ser sig Löfven nödgad att hjälpa till. Att kyrka och stat sedan länge har separerat tycks inte bekymra.

Nu senast handlade det om familjerna igen. Regeringen gick nyligen fram med ett förslag om att tvångskvotera hela fem månader i föräldraförsäkringen. Detta trots att folkviljan är tydlig; en klar majoritet vill att föräldrar själva ska kunna bestämma hur de vill fördela föräldradagarna. Men återigen vill Löfven bestämma åt de trögfattade föräldrarna. Den politiska makten används för att korrigera det Socialdemokraterna uppfattar som ett felaktigt beteende hos familjerna. Som att mammor väljer att vara hemma med sina barn.

Så här fortsätter det, på område efter område. Det lär inte stanna vid föräldrar, präster och barnmorskor. För partiet är viktigare än folket, ideologin viktigare än folkviljan. Så nej, det socialdemokratiska året 2017 har inte (heller) präglats av frihet och betjänande, utan av tvång och ideologisk fostran.

Men det kommer snart ett nytt år. Då får ju – tack vare regeringsformen – folket möjlighet att välja andra politiska företrädare, sådana som har fattat att all offentlig makt utgår från folket, och inte från det socialdemokratiska partihögkvarteret. En statsminister behöver trots allt respektera så grundläggande saker som samvetsfrihet, religionsfrihet och föräldrarätt. Annars får han helt enkelt – för att citera honom själv – göra något annat. Låt oss hoppas.

I socialisternas värld är nämligen religionsfrihet synonymt med politikers rätt att skydda andras barn från religion. Morgonbön och psalmsång är för rättrogna socialister närmast att likställa med arsenik.

Anti-traffickingarbete belönas med pris

Pris. De har räddat 45 000 människor från slaveri och andra former av våld och hjälpt lokala myndigheter att gripa mer än 3 500 misstänkta förövare och...

Israelexpert: "Det är Sverige som är off-side"

Bistånd. Den Sida-ägda tidningen OmVärldens artiklar om den israeliska biståndsgranskaren NGO Monitor är "ett direkt beställningsarbete från Sida". Det menar...

Skamlig udd mot Israel från hovrätten

Ledare Antisemitiskt hatbrott Att Israel görs till syndabock för mer eller mindre långsökta anklagelser är något vi har vant oss vid. Men förra veckans domslut från Hovrätten för...

Biståndsartiklar hårt vinklade mot Israel

Bistånd. Kritiken mot svenskt bistånd till palestinska områden skärskådas i en rad artiklar av Sidas tidning OmVärlden. Tidningen går särskilt hårt åt...