Väckelsens utbud och efterfrågan
Vi talar ofta om väckelse. Vi tänker kanske tillbaka på tider när det var väckelse, inte sällan lite nostalgiskt. Vi drömmer om den kommande stora väckelsen. Vi besöker platser där det just nu är väckelse. Och så ber vi att väckelsen ska komma till oss. Men vad menar vi egentligen med väckelse?
Historien bjuder på ett antal väckelsetider, tider då Guds Ande har dragit fram med full kraft. Guds folk har blivit upplivade, Ordet har blivit viktigt på nytt, bönen har blivit mer intensiv, Jesus har blivit stor och så har många människor kommit till tro. Det är väl ungefär detta vi menar med väckelse. Förnyelse och omvändelse bland Guds folk. Och som ett resultat av detta kommer människor – gärna i stora skaror – till tro. Även om väckelse inte används som begrepp i Bibeln, så finns den där som fenomen. Så även senare i historien.
En komponent som inte är oviktig för att många människor ska komma till tro är att det finns en längtan bland folket. Utbudet behöver finna sin efterfrågan. Vi kristna har ett ansvar för utbudet, det vill säga evangeliet, och att det inte förvanskas. Vi måste erbjuda ett fullt evangelium, som innehåller både synd och nåd, omvändelse och efterföljelse, rättfärdiggörelse och helgelse, evigt liv och slutlig dom. Inte vissa delar, utan alltihop. Vi har förstås även ett ansvar att marknadsföra detta utbud, genom evangelisation och mission. Men det behövs likväl en efterfrågan, människor som faktiskt frågar efter gudsgemenskap och sann andlighet.
Hur ser det ut i Sverige då, längtar människor efter Gud? I ett av världens mest sekulariserade länder kan man lätt få för sig att människors gudslängtan har ebbat ut. Men tillåt mig tvivla. Några ord från prästen i S:ta Clara kyrka, Carl-Erik Sahlberg, har inte lämnat mig. Han säger ungefär så här: "Jag har under alla mina år som präst aldrig upplevt en sådan andlig öppenhet bland människor som just nu". Kan det vara så att det sekulära projektet har misslyckats? Har upplysningstänkande och ateistisk propaganda inte lyckats ta kol på evangeliet, sina ansträngningar till trots?
För trots att vi – materiellt sett – har det bättre än någonsin och dessutom bättre än de flesta samtida, knaprar vi mängder av antidepressiva. Trots att vi är bättre utbildade, mer upplysta och mer informerade än tidigare generationer, verkar våra själar inte finna ro. Kanske finns det ändå något i evangeliet som inget annat utbud kan mäta sig med? Inre frid, salig glädje, andlig kraft och evigt hopp förskrivs nämligen inte på recept och säljs inte på apotek. Sådant erbjuds enbart i Jesus Kristus, och då fritt och för intet.
Vi kristna har ett guldläge. Den andliga efterfrågan är rekordstor. Samtidigt erbjuder vi något – eller rättare sagt någon – som inget annat och ingen annan kan jämföras med. Vi erbjuder Honom som är svaret på allt andligt sökande. Om honom står det: "Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden" (Psalm 73:25). I mötet med Jesus mättas vår andliga efterfrågan.
Tänk om väckelsen inte är längre bort än att Jesus blir viktig för oss och att vi erbjuder honom till alla dem som längtar. Låt oss drömma om, be om och arbeta för väckelse i vårt land. För de längtandes skull.
