Gudstjänst och anpassning
Hur mycket ska vi kristna anpassa oss efter tidsandan när vi bedriver mission och gudstjänster? I vilken utsträckning ska kristna gudstjänster anpassas efter ovana besökare? Det är frågor som ständigt diskuteras i svenska församlingar.
Det finns två olika perspektiv i Nya testamentet. Dels är det Pauli perspektiv att han som missionär ständigt behöver anpassa sig efter kultur och tänkesätt hos de människor han vill nå. Att vara jude för juden och grek för greken. Man ser detta mönster tydligt i Nya testamentet. När Paulus predikar till atenarna i Apostlagärningarna 17 anpassar han sig efter deras frågor och tankar i förkunnelsen. När han predikar till judar, till exempel i Apostlagärningarna 13, har hans predikan en helt annan utformning. Bland annat förekommer en rad citat från Gamla testamentet, något som inte förekommer i predikan till grekerna, vilka saknade kunskaper i Gamla testamentet.
Men vi hamnar fel om vi bara driver anpassningsspåret. Den kristna kyrkans kallelse är inte att anpassa sig efter världen, utan uppdraget är att förmedla frälsning och omvändelse till världen, att förändra den. Vi är kallade till att vara en stad på berget, ett ljus i mörkret.
Evangeliet är provocerande. Evangeliet ska vara utmanande. Det är Guds kraft och en Guds dårskap, skriver Paulus. För att kunna bli kristen måste jag bli övertygad om att jag är syndare, att jag har gått snett, att jag har en skuld inför Gud. Jag behöver desperat hjälp och frälsning. Då kan jag bli frälst. De första generationerna av kristna fick bokstavligen ge sitt liv för sin tro, därför att man vägrade att anpassa sig efter romarrikets krav.
En anpassning som bygger på att evangeliet ska förklaras och bli förstått är bra. En anpassning som bygger på att vi kristna bara blir lika övriga samhället, därför att vi är rädda om vårt eget anseende, är fel.
Ska den kristna kyrkan bli hörd och respekterad i vårt mångkulturella samhälle är nyckeln att vi är konsekventa och trogna efterföljare av Jesus. Och uttrycker detta på ett konsekvent sätt genom vår förkunnelse, våra gudstjänster och hur vi är kyrka. Att den kristna kyrkan är tidlös med djupa rötter i historien, att den är världsvid och global, detta är en styrkefaktor i dagens spretiga och mångkulturella samhälle.
De övernaturliga inslagen i kristendomen får inte tonas ner. Den kristna tron bygger på under, att Jesus har uppstått. Att tona ner bruket av Andens gåvor i kristna gudstjänster är fel form av anpassning. Med allt större frimodighet ska vi be för de sjuka, förmedla profetiska ord och förmedla befrielse till människor. Det handlar om att vi ska renodla det vi är bra på, och där vi har något unikt att komma med som kristna. Jag kan till exempel inte se några skäl till varför vi skulle tona ner nattvard, dop, förbön, lovsång i offentliga gudstjänster, där vi möts som församling men dit vem som helst är välkommen. Däremot är det viktigt att vi förklarar för nya besökare vad vi gör.
I en lokal församling är det bra att skilja på samlingar som syftar till gudstjänst för församlingen, och vad som syftar till evangelisation och mission. Det är dock viktigt att församlingens gudstjänster som är till för att bygga upp församlingen, är välkomnande och utåtriktade.
