Nobelpris som inte går ihop
Även om den 57-årige Nobelpristagaren i litteratur Mo Yans egna verk ofta förbjudits i Kina, har han genom åren kritiserats för att inte visat större solidaritet med andra författare som har undertryckts av kommunistregimen.
Som en verklig plump i protokollet måste dock Mo Yans offentliga stöd ses för det hårda straff som landsmannen Liu Xiaobo utsatts för, människorättsaktivist, författare och 2010 års Nobelpristagare i fred.
Mo Yans agerande måste kritiseras i fallet fredspristagaren Liu Xiaobo, som aldrig kunde personligen mottaga sitt pris och vars lidande och utsatthet fick illustreras med en tom hedersstol i Oslo stadshus.
Den nyutnämnde litteraturpristagaren har även för ett år sedan medverkat till att översätta tidigare kommunistledaren och revolutionären Mao Zedongs samtal om marxismen i Yan'an, en litterär insats flera andra kinesiska författare avböjt att deltaga i.
Mao Zedong är grundare av den kinesiska folkrepubliken och kommuniststaten. På hans samvete finns att med sin bok, kallad "Maos lilla röda", medvetet ha släppt loss ett kaos runtom i Kina som resulterade omfattande och urskiljningslös förföljelse av rättslösa kineser, åren 1966 till Maos död 1976, i namn av att bygga den socialistiska proletära staten.
Denna så kallade kulturrevolution kom att kosta mellan 750 000 och 1,5 miljoner människor livet efter summariska rättegångar.
Här får alltså ett år en kinesisk författare, Liu Xiaobo, Fredspriset i Oslo för sitt mod att lyfta fram de universella mänskliga fri- och rättigheterna och våga peka på den repressiva natur med vilken kommunistpartiet styr världens folkrikaste land och förtrycker sin egen befolkning.
Två år senare går nu ett annat Nobelpris, det i litteratur och utdelat i Stockholm, till en annan kines, Mo Yan, som applåderar den kinesiska regimens metoder i att straffa och isolera Liu Xiaobo.
Nobelstiftelsens agerande i Stockholm respektive Oslo framstår som synnerligen motsägelsefulla, bäddar för framtida spänningar och berättigad kritik.
