Sänken eller flöten?
Kristdemokraterna balanserar i mätning efter mätning på den förhatliga fyraprocentsspärren. När stödrösterna från moderatväljare inte finns med i kalkylen blir det inte mycket kvar att yvas över. I partiet går åsikterna isär om varför det efterlängtade "lyftet" uteblir. Somliga anser att man måste tvätta bort den kristna stämpeln för att hitta nya väljare. Bara partiet får bort frikyrkostämpeln kommer partiet att få luft under vingarna, menar man. De här grupperna bedyrar gärna inför media och allmänhet att partiet inte är kristet. I sin iver att hitta de nya väljarna glömmer man inte sällan de väljare man faktiskt har. Och när man inte har så många väljare borde man rimligen vara rädd om just de väljare man har.
Som vi rapporterar om på nyhetsplats i dag håller Kristdemokraterna på att ta fram nya riktlinjer för personvalskampanjer. KD har varit pådrivande i att öka inslagen av personval. Kristdemokratiska väljare tenderar också att i högre grad än andra väljare personkryssa kandidater. Synen på personval inom partiet har således varit väldigt positiv.
Frågan är om den positiva inställningen nu håller på att förändras. I förslaget till riktlinjer säger man bland annat följande: "...det finns en uppenbar risk att personvalskampanjer försvagar partiets möjligheter att genomföra en bra valrörelse och därmed i förlängningen minskar möjligheten till opinionsmässiga framgångar." Sedan hävdar man att det finns flera fall där personen har prioriterats framför partiet, vilket bland annat har lett till ett sämre valresultat.
I grunden kan man betrakta möjligheten till personval, att kryssa en kandidat, på två sätt. Antingen ser man det som något som bidrar till att lyfta partiet, eller också bidrar det till att sänka partiet. Man skulle kunna se personval som ett sätt att hantera de olikheter som finns inom partiet. Säg att – enkelt uttryckt – en liberal och en mer konservativ kandidat står på samma lista. Båda bedriver framgångsrika personvalskampanjer. Båda lyckas väl. En vinner. Sannolikheten är stor att partiet då skulle få fler röster än om ingen av kandidaterna bedrev personvalskampanj.
Ett exempel är kampen om riksdagsplatsen mellan Annelie Enochson och David Lega i Göteborg under valrörelsen 2010. Båda bedrev framgångsrika personvalskampanjer. Enochson vann. I riksdagsvalet redovisade partiet 5,6 procent, i kommunvalet enbart 3,8 procent. Valresultatet var således bättre i det val där intresset för personkryss var stort. Detta bidrog med stor sannolikhet till ett bättre, inte sämre, valresultat. Personerna lyfte partiet.
Människor vill rösta på människor, inte bara på en organisation. Människor kan man fika med, ställa till svars, ringa till. Det är kött och blod. Inslaget av personval är därför positivt. Man röstar inte enbart på ett åsiktspaket, utan på en person. Olika kandidater betonar dessutom olika saker i ett partiprogram. Det parti som vill ha väljare borde därför bejaka ett starkt inslag av personval. Och därmed möjligheten att bedriva personvalskampanjer. Men förslaget går längre än så. Man vill att kandidaterna ska redovisa såväl ekonomiskt som "moraliskt stöd". Partiet vill alltså veta vilka som uttalar stöd för en viss kandidat. Riktlinjerna luktar kontroll.
Det är svårt att inte tolka förslaget till nya riktlinjer som att partiet vill komma åt kandidater som är tydliga med sin kristna tro. Väljarna har helt enkelt kryssat in "fel" kandidater. De tre kandidater som kryssade sig förbi toppnamnen i sina distrikt – Tuve Skånberg, Roland Utbult och Annelie Enochson – är tydliga med sin kristna tro. De fick dessutom ett uttalat "moraliskt stöd" från både organisationer, kyrkor och predikanter. Nu vill partiet stävja detta. Man kunde välja att se de här kandidaterna som väljarmagneter i de kristna leden, vilket de är. I stället väljer man att se dem som problem i strävan efter att tvätta bort frikyrkostämpeln. De personer som skulle kunna fungera som flöten för att hålla KD över fyraprocentsspärren blir betraktade som sänken. Kristdemokraternas främsta problem är inte för många personkryss, utan för få röster.
