Ett mandat för försoning
Göran Hägglund sitter just nu på ett försoningsmandat. Efter en turbulent höst för Kristdemokraterna fick han, i kamp med Mats Odell, 198 av de 286 ombudens röster. En tredjedel av ombuden ville således inte att han skulle fortsätta leda partiet. Demokratin gäller förstås och en tydlig majoritet av ombuden valde Hägglund.
Men det är skillnad mellan 100 procent och 69 procent. Det är skillnad mellan ett ”kör-på-mandat” och ett försoningsmandat. Det mandat Göran Hägglund nu har fått förpliktigar. Det blir därför både intressant och viktigt vilken väg den valda partiledningen väljer. Inkluderingens väg eller exkluderingens väg? En majoritet kan ”i demokratins namn” förtrycka en minoritet. Men man kan också välja en annan väg. En inkluderande, generös väg.
I sitt tacktal slog Göran Hägglund an en försonande ton. ”Till er, vars röst jag ännu har att förtjäna: Jag kanske inte fick din valsedel här ikväll, men jag har hört din röst och jag behöver din hjälp också för att ta det här partiet vidare”, sa Hägglund. Det bådar gott. Nu återstår att se vad det betyder i praktiken. Kommer de personer som har velat se en förnyelse att erbjudas utrymme, förtroende, platser och plattformar?
Tacktal är en sak, men det intressanta är vad som faktiskt sker. Mats Odell valde att före omröstningen säga att Göran Hägglund skulle få fortsätta som statsråd om Odell skulle bli partiledare. Det är konkret, försoning i praktiken. Vad erbjuder Hägglund till Odell, Busch, Germundsson och de andra som inte valde Hägglund?
Vad som händer med Mats Odell blir därför en viktig signal. I dag är han gruppledare i riksdagen. Kommer han att få fortsätta i den rollen? Att Bengt Germundsson, som har stött Mats Odell, får lämna det verkställande utskottet är inte ett försonande steg. Om detta är signifikativt för hur partiledningen kommer att agera framöver, så finns det skäl till oro. Inte minst för Hägglund själv. Den som försöker förtrycka ett utbrett missnöje riskerar att få ett ännu större missnöje.
Försoning stavas därför självbevarelsedrift för Göran Hägglund. Vill han sitta kvar gör han klokt i att inkludera, lyssna, ge utrymme och positioner för de som nu har utmanat honom. Det är enda sättet att läka samman Kristdemokraterna. Annars glider partiet isär. Bollen ligger hos partiledningen och inte minst hos Göran Hägglund. Det är han som sitter på försoningsmandatet.
