Partier söker nya ledare
Lovorden från Centerpartiets aktiva medlemmar över den föreslagna nya partiordföranden Annie Lööf från Värnamo är många och närmast överväldigande. Så vann hon också ett överväldigande stöd bland lokalavdelningar och distrikt. Valberedningens arbete blev på denna punkt osedvanligt enkelt. Utslaget blev övertydligt.
Med rätta har den öppna processen i Centern lovordats. Gamla partimönster bröts. Tre huvudkandidater fick turnera land och rike runt, i stället för att en enda enbart ska krönas. Det tidigare bondeförbundet och landsbygdspartiet har brutit ny mark i svensk partipolitisk historia. Valberedningens ordförande Sten Thorngren går så långt att han ifrågasätter ifall valberedningen nästa gång en ny partiledare ska utses över huvud taget ska landa i ett enda namn. I framtiden, förebådar han, får partistämman ta ställning till flera kandidater rakt av och avgöra genom omröstning på plats.
Kontrasten är påfallande stor till Socialdemokraternas valprocess, präglad som den var av hemlighetsmakeri, slutna rum och interna maktdiskussioner inom en allsmäktig valberedning. Känslan av gammaldags pampfasoner sitter i och kom att förstärkas. Bilden av ett socialdemokratiskt parti, i otakt med tidens krav på öppenhet och transparens, tvättades inte bort utan accentuerades.
De tre partiledarkandidaterna inom Centern, utöver Lööf även Anders W Jonsson och Anna-Karin Hatt, reste däremot runt och mötte medlemmar och media för att ge dem en chans att ställa sina frågor och vara med och påverka. Utöver detta arrangerades flera större regionala utfrågningar av de tre tillsammans.
Inom Vänsterpartiet inleddes i veckan i Stockholm en motsvarande process för att ge medlemmarna möjlighet att vaska fram den de finner bäst lämpad att efterträda Lars Ohly. Avgörandet äger rum vid partikongressen i Uppsala Trettondagsafton nästa år. Parallellt med själva bedömningen av de fyra kandidaterna pågår en diskussion om att ändra stadgarna.
Vänsterpartiet skulle då på samma sätt som Miljöpartiet de gröna utse två partiledare, en manlig och en kvinnlig. Kallar man sig för ett feministiskt parti uppstår alltid diskussioner om det olämpliga i att ha en manlig partiledare, i synnerhet när partiet precis har haft en. Delat ledarskap skulle i så fall erbjuda en utväg ut ur den rävsax man själva satt sig i.
Med Lars Ohly vid rodret har vänsterpartisterna fått inkassera valförlust efter valförlust. För detta får han gå.
Många personkryss, förmåga att vinna val, utstrålning, kommunikativ förmåga, engagerande, folkrörelseförankrad, tydlig, ideologisk och förnyare är berömmande epitet som Annie Lööf får av sina entusiastiska uppbackare inom Centern. För detta väljs hon.
På nyhetsplats beskriver vi idag det svenska kristdemokratiska partiet, plågat av långsiktigt sviktande väljar- och opinionsstöd, otydlighet kring partiets kärnfrågor med därtill oskarp kommunikation samt, ovanpå allt detta, en betydande osäkerhet kring partiordförandens ställning och förmåga. Såväl Centern som Vänsterpartiet backade i det senaste valet och har tagit konsekvenserna av detta i form av ett utbytt ledarskap.
Vilka slutsatser drar Kristdemokraterna och dess 22 000 medlemmar av den egna tillbakagången? Vad fångar man upp av vad som nu sker i andra partier? Vem eller vilka träder fram för att ge den svenska kristdemokratin nytt framtidshopp? Det är angelägna frågor som söker sina svar.
Världen idag 5/9-2011
