Är det obligatorisk närvaro på Pride?
Den allmänna värnplikten avskaffades nyligen i Sverige. Ändå finns den kvar, fast i en ny form. En vecka varje år inte bara förväntas de politiska partierna att inställa sig på de homosexuellas, lesbiskas och könsbytarnas Pridefestival i Stockholm, utan det verkar vara en skyldighet.
Nåde det politiska parti som inte finns närvarande. Inte bara ska man finnas på plats med tält och delta i paraden med allt vad den står för. I inkallelse- och inställelseorden ingår dessutom att betyga sin underdåniga vördnad och lojalitet till arrangerande RFSL:s budskap och senaste utspel.
I marschen genom den kungliga huvud-staden riktas misstänksamma blickar och frågor om varför inte just den yrkesgruppen eller det fotbollslaget finns med. Det går ju att befara från Pridefestivalens och RFSL:s sida att utebliven närvaro ska ses som ett avståndstagande i den samhälls- och sexualpolitiska agenda som arrangörerna propagerar för.
Då kan bannor utfärdas och fördömanden kablas ut om homofobi, bakåtsträvare och rasism. De som inte ställer upp på RFSL:s och Pridefestivalens agenda fördöms som motståndare till den grundläggande – dessutom i grunden kristna – principen om alla människors lika värde.
En extrem nyliberal anti-kristen sexualsyn vill på så sätt monopolisera själva människovärdesprincipen. Befängt nog skulle då alla som inte instämmer i deras sexualpolitiska agenda att bryta ned den normala kärnfamiljen vara emot allas lika värde.
De etablerade riksdagspartierna i Sverige, Kristdemokraterna undantagna, har sträckt vapen. Ett parti efter det andra har anpassat sig till RFSL:s agenda i fråga efter fråga. Sekulariseringens genomslag har undergrävt kristna ideal och normer, samt familjens ställning. Partierna har levererat den önskade lagstiftningen, som på beställning: registrerat partnerskap, adoptionsrätt för enkönade par samt en omdefiniering av vad ett äktenskap är.
För Pridefestivalen och RFSL gäller det att ständigt gå vidare med krav på nya lagar och förändringar. Ingen kan missa årets budskap. För att vara övertydligt fick också just "den gravide mannen", amerikanaren Thomas Beatie, född kvinna, inviga årets Pridefestival.
Så marknadsförs en påhittad revolution av Skapelsens ordning, dock utan att i grunden stå för att det biologiskt är en kvinna som är gravid. Könsbytet är inte genomfört mer än till hälften i och med att livmodern behållits.
Den svenska lagen ställer flera krav vid ett så stort och allvarligt beslut och ingrepp som att byta kön. Lagen vill inte öppna för halva eller upprepade könsbyten. Ett könsbyte ses som oåterkalleligt. En man kan inte, per definition, föda barn. Av detta följer den svenska lagens krav på sterilisering då en kvinna ska bli en man.
Pridefestivalens och RFSL:s senaste påbud är att detta steriliseringskrav ska bort. Lojalt instämmer de rödgröna oppositionspartierna samt samtliga allianspartier utan KD, i det senare fallet nyligen bekräftat av partiets riksting.
Se där hur ett parti med kristen förpliktelse kan göra skillnad som alternativ i en förvriden opinionsbildning. Utnyttja den möjligheten också, svensk kristenhet och KD!
Världen idag, 8 augusti 2011
