Familjen viktig för svenska folket
I det kommunistiska manifestet hävdar Karl Marx "Familjens upphävande!" och menar att föräldrarnas roll i barnuppfostran måste ersättas med samhällsuppfostran. Gudrun Schyman utbrast i samma anda "Död åt familjen!" på Stockholms centralstation den 1 oktober 2001. I en rad familjefientliga beslut har vänstern förenats i en ohelig allians med liberaler för att påskynda familjens upphävande.
Inte minst har attackerna skett mot äktenskapet som samhällsinstitution. Taktiken har varit olika. Först var äktenskapet något fruktansvärt, som skulle bekämpas. Då ansträngde man sig för att hitta alternativ till äktenskapet och göra det svårare för makar att leva tillsammans.
Sedan var äktenskapet så bra att det skulle innefatta fler typer av relationer än man-kvinna-relationen. Nu skulle även homosexuella ingå äktenskap. Röster höjs även för att avskaffa tvåsamheten och låta polygama relationer innefattas i begreppet äktenskap. Först var taktiken att skjuta sönder äktenskapet. När det inte fungerade bytte man taktik till att urvattna äktenskapet på sitt innehåll.
Målet har dock varit detsamma; död åt familjen. Den gemenskap som i de flesta andra kulturer har setts som den mest grundläggande och nära, nämligen familjen, har i vårt land – ibland och av vissa högljudda personer – setts mer som ett hinder för personlig utveckling och karriär. Men finns det en resonansbotten för ett sådant resonemang hos svenska folket? Och hur ser unga människor på familj och äktenskap?
När United Minds genomförde sin "Statusbarometer 2010" bland 1 078 svenskar, där de svarande fick ranka 100 egenskaper ur ett statusperspektiv, var familj och äktenskap högt rankade. "Ha ett långt och stabilt äktenskap" kom till exempel på nionde plats. "Att vara en engagerad och duktig förälder" kom på tredje plats. Detta kan jämföras med "att vara singel med ett intensivt kärleksliv" som återfanns först på plats 97 av 100. Inte särskilt mycket "död åt familjen" alltså. Om man frågar svenska folket alltså.
Bilden förstärks av Kairos Futures omfattande studie "Drömsamhället 2010" där 10 700 ungdomar i åldern 15-19 år har svarat på frågor om sina drömmar och ambitioner. Nu handlar det om ungdomar alltså. Själva titeln på rapporten andas hopp för familjen. "Familjen betyder allt! – unga med starkt stöd från familjen ser ljusast på framtiden." Det visar sig nämligen i rapporten att de ungdomar som har ett starkt stöd från sin familj ser betydligt ljusare på sin framtid. Studien sammanfattas dessutom så här:
"Balans mellan familjeliv och arbete verkar vara nyckeln till livskvalitet när unga tänker på sin framtid. Att lyckas hålla ihop en familj i många år – det är värt respekt, tycker ungdomarna. Faktum är att det är värt mer respekt än att bli en framgångsrik idrottsman, skapa sig en förmögenhet eller att vara allmänbildad. Familj är respekt!"
Familj och äktenskap värderas således högt bland både unga och äldre i Sverige. Detta trots att det har drivits en politisk agenda i en helt annan riktning. Behovet av familjen är så grundläggande att det inte låter sig anpassas av politiska beslut. De politiska besluten borde istället utformas i enlighet med människors behov av, och längtan efter, familjen.
