Abortlagstiftningen borde bekymra mer
”Abortmotståndare värvar barn som medlemmar”. Det är en smart rubriksättning för en liberal tidning som vill sälja lösnummer och snygga till besöksstatistiken på hemsidan under sommarens nyhetstorka. Bilden blir både tydlig och motbjudande för den vanlige svensken. Ser du bilden?
Ett gäng aggressiva typer (de är ju trots allt abortmotståndare) som springer runt bland gungor, lekstugor och sandlådor för att sprida sitt kontroversiella budskap. Att de inte skäms! Inte nog med att de försöker påverka vuxna, nu ger de sig på oskuldsfulla barn också.
Så reagerar nog många. Och vem kan klandra läsarna? Däremot är det ett exempel på riktigt dålig indignationsjournalistik. Skapa en bild – som inte nödvändigtvis är korrekt – men som effektivt fungerar för att piska upp allmänhetens känslor. Resultatet blir – indignation, ilska, hat.
I själva verket handlar det om några engagerade ungdomar som har valt att göra en sommarturné i samband med de kristna konferenserna. De möter andra ungdomar och berättar om sin organisation. I deras egen presentation på Facebook presenterar de sig själva så här: ”Älska livet är ett gäng ungdomar som tycker att alla ofödda borde få plats i Sverige.” De vill verka för en annan syn på de ofödda barnen alltså. Värna deras människovärde. Det är ju förstås för långt för att ha med i en rubrik. Och så väcker ju ordet ”abortmotståndare” mer känslor. Särskilt om det är fråga om ”propaganda” riktad mot barn.
Det var Dagens Nyheter som presenterade nyheten i förra veckan. I artikeln är det en mamma som upprörs över att hennes son har gått med i Älska livet. Sonen är 13 år gammal och har förmodligen övergivit både lekstugor, gungor och sandlådor. Enligt henne har sonen inte varit medveten om att han har gått med i Älska livet, men enligt organisationen har han fyllt i namn, personnummer och kryssat i en ruta där det står att han vill gå med. Alldeles oavsett vad som har hänt, är det intressant varför det blir en nyhet av detta. Det enklaste hade naturligtvis varit om sonen bara hade lämnat organisationen. Juicen han bjöds på som ny medlem hade han med stor sannolikhet fått behålla.
Om det hade handlat om någon av de andra organisationerna som delar på de dryga 200 miljonerna i statligt stöd (Älska livet får cirka en miljon), hade det förmodligen inte varit en lika intressant nyhet. Men när det kommer till abort blir frågan genast känslig. Kan verkligen unga människor på allvar ha ett engagemang för de ofödda? Ja, engagemanget kanske till och med är större där.
Reglerna från Ungdomsstyrelsen är tydliga. Det är tillåtet att värva medlemmar ända ner till sju års ålder. Enligt nya direktiv ska åldern till och med sänkas till sex år. Det kan man tycka vad man vill om, men så är det. Ungdomsstyrelsen vill värna ungdomars rätt att organisera sig och arbeta demokratiskt. Att en 13-åring engagerar sig i en förening som driver en sakfråga är därför inget konstigt. I listan över organisationer som tar emot bidrag från Ungdomsstyrelsen finns politiska ungdomsförbund, intresseorganisationer, religiösa organisationer och annat. I dessa finns det gott om både trettonåringar och sjuåringar.
De som nu upprörs över att unga människor kan gå med i en organisation som värnar de ofödda borde betänka att det enligt svensk lag är tillåtet för en trettonåring – till exempel – att genomgå en abort utan att föräldrarna vet om det. Det borde vara ett större problem. Men det säljer kanske inte lika mycket lösnummer.
