Varför kan vi inte göra som på allsången?

Oj, vilken inspiration och glädje! Publikhavet nästan kokade, och unga och gamla verkade njuta av att vara tillsammans. Det jag försöker beskriva är veckans Allsång på Skansen. Tusentals människor hade köat hela dagen för att få vara med och sjunga, och känna glädjen och samhörigheten detta skapar. Riktigt unga stjärnskott bjöd på nyskrivet och ungdomligt material, men ledde också folket i gamla, kända trallvänliga visor. En manlig sångare, som närmar sig sextio år, verkade inte ha några problem alls med att binda samman generationerna med sina melodiösa ballader. Och hovsångerskan sjöng en smäktande aria till klassiskt ackompanjemang på en riktig flygel. Allt fick plats. Och allt togs emot med stort och varmt gensvar. Några allsånger påminde nästan om gamla väckelsesånger med sin suggestiva rytm och melodi, och atmosfären kunde faktiskt påminna om ett levande väckelsemöte från barndomens sommarkonferenser...