Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psalm 24:7

Världen idag

En kristen kvinna gråter när hon ser den förödelse som ISIS lämnat efter sig i Sankt Addai kyrka, tre mil sydöst om Mosul. Foto: Hussein Malla / AP Photo / TT

Sveket är stort och historieböckerna kommer inte att vara nådiga.

Krönikor · Publicerad 09:24, 13 okt 2017

Den 2 juli 2014 skickade vi över 15 000 mejl till politiker, FN, andra världsorganisationer och medier över hela världen. Vi skrev bland annat att vi hade kontakter på fält, i både Irak och Syrien, som kunde bistå utrikesdepartement och utrikesredaktioner med all behövlig assistans på plats.

Vi hade på fötterna, hade tillräckligt många vittnesmål och expertis för att ha självförtroende nog för att be dem åka och bevittna våldet mot kristna och andra ickemuslimer som vi visste inom snar framtid skulle utvecklas till ett fullskaligt folkmord. Vi vädjade om hjälp.

Några veckor innan hade terrorsekten ISIS invaderat Iraks andra stad, Mosul. I medier var det tyst om det, fokus var på Ukraina och Palestina denna sommar.

Jag hade just kommit hem från en resa i Syrien, hem till mamma, hemlagad mat och lite vila. Jag hoppade in i duschen när mobilen började ringa hysteriskt. När jag kom ut frågade mamma om hon skulle svara. Jag sade nej, jag orkade inte med några samtal. Mobilen fortsatte ringa, jag knäppte av ljudet.

”Men det är ju någon från Syrien eller Irak”, sade mamma. Till sist svarade jag och hörde explosioner och kulsprutesmatter. Det var en ung man som tidigare tvångsutvisats från Sverige. Jag hade följt honom sedan en kollega och jag, sommaren 2009 åt Sveriges Radios Ekot, hade gjort en undersökning om vad som händer assyrier/syrianer/kaldéer och andra kristna som deporteras till Irak.

Sedan Saddam Husseins fall, i över sex år, hade en systematisk etnoreligiös rensning av ickemuslimer pågått i Irak, men det ansåg Migrationsverket inte vara skäl nog för att de skulle få stanna i Sverige. Hundratals kyrkor hade förstörts – ibland under pågående mässa – präster, munkar, nunnor och biskopar hade kidnappats och slaktats. Många kristna hade dessutom inför terroristers kameror fått huvudet avskuret för att de vägrade konvertera till islam. Och den irakiska regeringen sade att man inte kunde skydda kristna från jihadisterna.

Hösten 2010 släppte den amerikanske författaren David Kushner och jag romanen Gränsen är dragen. Vi hade gjort över 200 intervjuer med irakier från olika religioner, yrken och samhällsställningar. Vi valde fiktion i stället för fakta för att bland annat skydda källorna bättre och för att den skulle nå fler. I boken varnar vi för ett folkmord.

Tillbaka till den där kvällen hos min mamma i juni 2014. Jag bad den unge mannen i Mosul att inte lägga på luren, att låta mig vara med, att beskriva det han bevittnade så att jag kunde återge det. Samtidigt lånade jag min mammas telefon och försökte nå andra i Mosul. Jag skrev på sociala medier och i en blogg – det fanns ingen tid till att kontakta redaktioner med så kort varsel. Flera vänner och andra som jag hade lärt känna under kampen för mitt folks överlevnad hörde av sig på sms, Facebook-meddelanden och mejl. De bad att få hjälpa till.

Några timmar senare hade vi skrivit ihop en uppmaning på Facebook. Vi bad om fem personer i varje land som var duktiga på sociala medier att lägga ner tre timmar av sitt liv för att försöka stoppa ett folkmord.

Vi organiserade oss i 19 länder, vi bidrog till att demonstrationer hölls över hela världen, vi fick folk att skriva till sina regeringar och medier. Men responsen var så gott som noll.

Vi är alla barnbarn till överlevare av folkmord, det i det Ottomanska riket 1915 och senare massakrer, såsom det i Simeli i Irak 1933. Vi är också barn till föräldrar som flytt förföljelse. Vi har rädslan i oss, paniken inför att de våra ska slaktas för sin tro och etnicitet.

Vi började som en kampanj på sociala medier. För att en sådan skulle lyckas behöver man en hashtag och ett twitterkonto och en Facebook-sida. Vi valde namnet A Demand For Action, ett krav på agerande.

Parallellt målade ISIS bokstaven "N", förnasrani (kristen), på husväggar och affärer i Mosul. Man markerade var kristna bodde och verkade. Sedan kom fyra förslag från mördarsekten: konvertera till islam, betala en religionsskatt (beskyddarpengar), fly eller dö. Det var för kristna. Yezidier skulle inte ens få det – de skulle slaktas direkt om de inte konverterade.

På bara några dagar tömdes Mosul, assyriers/syrianers moderland Ninveslätten och yezidiernas starka fäste Sinjar på hundratusentals personer, som flydde i panik – många av dem barfota – medan omvärlden i det tysta såg på. Tusentals kidnappades och åter tusentals dödades inför ISIS kameror. Det här var folkmordet som förövarna gärna skröt om att ha utfört.

Vår kamp gick vidare, med våra datorer och våra mobiltelefoner som enda vapen. När världsledare inte längre kunde värja sig mot ISIS egna skrytmediers spridning, lyckades vi till sist tränga igenom.

Men sveket var – och är – stort. I Sverige svek regering och riksdag, Svenska kyrkan och många med dem. Några googlesökningar räcker för att avslöja tystnaden och förräderiet mot offren för ett folkmord. Historieböckerna kommer inte att vara nådiga.

Tusentals kidnappades och åter tusentals dödades inför ISIS kameror. Det här var folkmordet som förövarna gärna skröt om att ha utfört.

Har det blivit legitimt att hata judar i Sverige?

Ledare Antisemitism Jag besökte nyligen Malmö och hade ett möte i närheten av den judiska synagogan. En skylt förklarar att området är tv-övervakat och synagogan är...