Ge inte upp. Krukmakarens händer arbetar varsamt med dig och mig.

För några år sen när mina barn forfarande var ganska små var de ensamma i huset några minuter när jag gjorde ett kort ärende. Till saken hör att huset för tillfället var otroligt stökigt och i stort behov av att städas. Det var inte bara i ett av rummen det var stökigt utan varenda rum skrek på uppmärksamhet efter dammsugare och undanplockning. Även om det bara handlade om några få minuter blev barnen plötsligt rädda för att de tyckte att det lät något märkligt ljud i huset. Mina barn har alltid tagit mycket initiativ och fick även nu en idé att gå över till grannen, som vi för tillfället inte kände så väl än. De ringde på och damen i huset var vänlig mot barnen och försäkrade om att det säkert inte var någonting farligt. För säkerhetsskull erbjöd hon sig dock att följa med in i huset och kolla. Några minuter senare när jag kommer hem efter mitt korta ärende har således min nya granne, som jag ännu inte hunnit lära känna, varit inne i mitt extremt stökiga hus och gått in i varje rum, förråd, tvättstuga och försäkrat barnen att allt var okej. Men för mig var det inte okej. Bilden om mig, som en kvinna med koll på läget, ordning och reda var totalt krossad. Någon hade kommit på mig och visat den totala motsatsen. Min identitet och självbild rubbades.