En bok är inte bra för att den är gammal. Och inte heller för att den är ny, med fint omslag.

Den här krönikan ska handla om böcker. Läsvärda böcker. För egen del har boken spelat en stor roll i mitt liv och jag har ända sedan unga år ständigt läst böcker. Det är egentligen svårt att förklara varför, för jag kan inte minnas att mina föräldrar någonsin har tjatat om att vi barn borde läsa. Troligen präglade min fars stora bokintresse mig och det fanns en sällsam dragningskraft i det stora bibliotek som sakta växte fram i vårt enkla pastorshem. Visserligen var ämnesområdet starkt avgränsat. Teologi, biografi av andliga ledare och predikningar. Torrey, Spurgeon, Finney, Luther med flera tog många hyllmetrar i anspråk. Och så de svenska pingstgiganterna förstås; Lewi Pethrus, Sven Lidman och CG Hjelm, för att nämna några. Pappa hade kompletta utgåvor av dessa pingstförfattare och i många av dessa böcker hittar man personliga hälsningar från Lewi Pethrus själv som kände min farfar väl. I bokhyllorna fanns också biblar i alla varianter samt predikningar. Många av dessa böcker är tunga tegelstenar och inte direkt läsvänliga.