Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Alla barn har rätt att ha sina föräldrar och släktingar nyktra.

Krönikor · Publicerad 08:01, 9 dec 2016

Vi säger att julen, det är barnets högtid. Samtidigt dricker vi oss halv och helpackade, sluddrar, bråkar, skriker, skämmer ut oss. 

Om nu julen verkligen är barnens högtid, varför då inte låta bli spriten?

Att vara pappa handlar om att haka av sig själv, att lägga undan de egna behoven och önskningarna. Alla barn har rätt att ha sina föräldrar och släktingar nyktra. Alla undanflykter vi kan komma på faller ner som svart sot. Drickandet på jul är en rakt igenom egoistisk och självcentrerad syssla. Julen förknippas med långsamt växande fyllor.

Vi håller fast vid julen som ett levande minne av vår egen barndom. Det är rörande med vilken iver vi blir som våra egna föräldrar när vi får barn.

Gud är god mot oss, snön faller vågrätt där ute men här inne är det vardaglig högtid, här inne är det redan jul, och av allt jag gjort och varit med om under det här året så är det de där stunderna av extraordinär vanlighet som glittrar vackrast.

Varje jul är det samma sak. De vuxnas fördärvliga behov av att degradera sig själva till lallande apor väger tyngre än läpparnas bekännelser om att julen, det är barnens högtid.

Spriten, vänner. Vårt lands sakrament. Spriten är helig för oss. Den betyder mer än våra egna barns välbefinnande. 

Det är sorgligt att något så enkelt som att avstå från att dricka tycks bjuda ett sådant hårt motstånd. Det handlar inte om att ta sig någonstans, det handlar inte om att köpa något. Det handlar inte om att utsätta sig själv eller någon annan för en svår uppgift.

Det handlar om att låta bli.

Låta bli att spendera sjuka pengar på meningslöshetens klister. Låta bli att stå i långa köer. Låta bli att skrämma livet ur sina barn. Låta bli att förvandlas till andra människor framför ögonen på samma barn. 

Det här handlar inte om de hundratusentals barn som växer upp med missbrukande föräldrar. Det handlar inte ens om något så (tidigare) grundläggande som solidaritet med de utsatta. Det handlar om dig.

Du som inte har problem med alkoholen. Du som dricker eftersom ... tja ... det hör till. Du som inte tar återställare, börjar slåss eller super dig full fyra gånger i veckan. Du som har en bra relation till dina barn, din chef, din fru, din man och till dina grannar.

Du helt vanlige medborgare som längtar efter att få sträcka ut benen i soffan och dricka en grogg utan att någon nynykter förbudsivrare ska komma och rycka det tunga glaset ur dina frusna händer. 

Just du. Om det nu är så att du faktiskt lika gärna hade kunnat låta bli, om det nu är som du säger, att du inte har problem med drickandet, varför låter du då inte bli att dricka i jul? 

Svara ärligt på den frågan, så har vi ett spännande resonemang i gång.

Dina barn, dem som du hävdar att julen är till för, märker varenda försiktig liten karaktärsförskjutning när du dricker. Redan efter ett glas vin förvandlas du i dina barns ögon.

Redan när den första klunken rödvin (dyrt dessutom, garanterat ett sådant rödvin som "riktiga" fyllon aldrig skulle ha råd med) når ditt blod är du ett monster.

Redan då. Redan där rör sig ditt barns tillit i riktning bort från dig. Ett barn består uteslutande av känslor. Ditt barn registrerar förändringar i ditt beteende långt innan du själv gör det.

Du kan vara säker på att ditt barn ogillar den du blir när du dricker. Även när du dricker väldigt lite, och även om du dricker väldigt sällan. 

Så vad handlar det om? Egentligen? Varför måste du nödvändigtvis dricka på jul? Stod du inte i kön till att slå in dina presenter nyss och förklarade att det bästa med julen är att se dina barns nyfikna, skrattande ögon när tomten kommer?

Låt då dina barn få den där julen. 

Låt bli spriten.