Sveriges systemfel

I åsiktskonformismens Sverige, landet som vassa tungor menar är så litet att det bara är stort nog för en åsikt i taget, är öppna, vitala och substantiella politiska diskus­sioner nästan lika ovanliga som könsneutrala baby­kläder. I riksdagsutskottens betänkanden är de flesta partierna märkligt nog överens om det mesta.
Parlamentariska utredningar präglas av det konsensustänkande som ofta osynliggör meningsskillnader. Diskussioner tas bara om det gagnar ens egen åsikt. Debatter verkar mest vara till för dem som redan tycker lika.
Riksdagspartiers partiprogram är nära nog omöjliga att skilja från varandra, möjligtvis med undantag för Miljöpartiets "moderna" hen-användning.
Här i Europarådet är det annorlunda. Väldigt annorlunda. Viktiga motioner som läggs, som den svenske socialdemokraten Kent Härstedts utmärkta motion om konsekvenserna av att stora idrottsevenemang läggs i länder som förtrycker mänskliga rättigheter, undertecknades av somliga liberaler, några socialister och konservativa från 16 länder. En annan motion om faran med den ökande eugeniken i foster­diagnostiken, har skrivits under av 43 ledamöter från hela 26 olika länder, däribland svenske Mikael Oscarsson, Nordens enda krist­demokrat i Europarådets församling.

I veckan antogs en viktig resolution som kräver att Ryssland respekterar de mänskliga rättigheterna, med röstsiffrorna 161-41. Rekommendationen antogs med 121 röster mot 74. Ledamöterna, som alla representerar någon av de 47 medlemsländernas nationella parlament, får naturligtvis som vanligt rösta efter sitt eget samvete. Den konservativa/kristdemokratiska EPP-gruppen håller ofta ihop medan vänstergrupperna ofta är splittrade. Svenska socialdemokrater röstar inte alltid lika. Nordiska socialdemokrater röstar sällan lika.
Debatterna som föregår motionerna är dessutom väldigt intressanta. I stället för det svenska parlamentariska, stela systemet där en lagd motion inte kan förändras under processens gång, så kan dessa motioner och förslag till resolutioner få förslag på förändringar, borttagningar och tillägg, till och med så sent som i den avslutande debatten som föregår voteringen.
Partier kan föreslå förändringar. De olika kommitté­erna och utskotten kan föreslå förändringar. Till och med enskilda ledamöter, om de är några stycken, kan göra det. Politiken blir verklig. Den är på riktigt.
Det svenska politiska systemet behöver förändras.

När samhällsintresserade ungdomars intresse att påverka sin omgivning effektivt stryps i kommunpolitiska nämndsammanträden har något gått fel.
När förtroendevalda riksdagsledamöter i Sveriges högsta beslutande församling, Sveriges riksdag (som faktiskt har en högre position än regeringen som bara ska effektuera det som riksdagen beslutat om) behandlas som anställda tjänstemän, har något gått väldigt fel.
Om inte ungdomar ser storheten i ett demokratiskt system som de själva kan vara med och påverka, är det inte alls säkert att de kommer att delta i det nödvändiga försvaret av demokratin. För demokratin och dess nödvändiga mekanismer och principer, behöver försvaras i varje generation, dels för vår egen skull men framför allt för våra barns och barnbarns skull.