Minoriteternas parti i USA
Arvet från den vinnande väljarkoalition som legendariske Franklin Delano Roosevelt, president i USA 1933-1945, skapade finns delvis kvar i det demokratiska partiet. Det kom också till uttryck i Barack Obamas med spänning emotsedda tal han höll på partikonventet natten till fredagen och som hade fler jobb, att drömmen om förändring (change på engelska) lever vidare samt behovet av fyra år till i Vita huset som huvudteman.
Klart bättre än republikanerna lyckas just demokraterna fånga upp ett brett väljarstöd i olika minoritetsgrupper och då inte bara afro-amerikanerna där normalt 85-95 procent röstar demokratiskt i presidentvalen. Partiets sikte har vidgats och numera finns ett växande fokus på de med homosexuell livsstil samt en växande befolkning av spansktalande latinamerikanska invandrare och deras ättlingar, en grupp med många gånger överraskande svaga engelskkunskaper.
Inte minst av den anledningen skall man se hur presidenten åren 1993-2001, demokraten Bill Clinton,
i sitt bejublade tal till partikonventet i Charlotte i Nordkarolina i början av september anklagade motståndarpartiet för att ha försvårat valreglerna för unga, fattiga, minoriteter och handikappade.
I samma anda, till stöd för minoriteter och liberala hållningar, valde presidentfrun Michelle Obama, i sitt kraftfulla och skickligt presenterade anförande vid samma partikonvent, att ta klar ställning för den enskilda kvinnans rätt, inte samhället och lagen, att bestämma om det ofödda barnets liv eller död – samt dessutom att enkönade relationer ska kunna ses som ett äktenskap.
I sitt personliga, men långt ifrån opolitiska tal, uttryckte Michelle Obama sin övertygelse i abortfrågan med formuleringen att ”kvinnor är mer kapabla än andra att göra egna val om sina kroppar och hälsovård”.
Tidigare i år gav först vicepresident Joe Biden och kort därefter president Barack Obama öppet stöd till en ändring av äktenskapet som institution och ny lagstiftning för enkönade par. Nu valde också Michelle Obama att göra detta, men med en ny vinkling. Genom att knyta den amerikanska drömmen till så kallade homoäktenskap ville hon låta ”stolta amerikaner vara den de är och frimodigt stå framför altaret med den de älskar”.
Att hon genom sin formulering om ”altaret” därmed faktiskt drog in kyrkornas teologiska ståndpunkt och tradition kring äktenskapet, utöver en förändring av lagen, ska kanske ses som ett rent förbiseende i ett USA där det definitivt inte tillhör god ton att som politiker blanda sig i vad kyrkor och samfund ska ha för teologi.
En lika rimlig förklaring kan dock vara att presidentfruns ord var medvetet valda, som just ett uttryck för hennes och president Obamas vilja att även påverka det inomkyrkliga synsättet på vad som är ett äktenskap.
En sådan teologisk förskjutning i liberal och icke-ekumenisk riktning skulle nämligen kunna få politiska konsekvenser genom att underlätta en motsvarande förändring i amerikansk lagstiftning, dock kvarstår det faktum att i nästan alla delstater, även liberala Kalifornien, som folkomröstat om frågan har en majoritet svarat att man vill skydda äktenskapet – som en institution mellan inget annat än en man och en kvinna.
