Surra trons ankare stadigt i stormen
Liberal teologi kräver en liberal livsstil. De orden sa en pastor till mig en gång, och de orden har för alltid fastnat inom mig. Och jag vill aldrig glömma dem, de är en ständig påminnelse för mig om att behålla skärpan. För visst kan det göra ont att vara kristen, visst kan det vara besvärligt och visst kräver det en hel del uppoffringar, men det är värt det. Ingen vill ta på sig etiketten liberal men många vill leva det livet. Man vill ha en Kristus utan ett kors, en Jesus med hans välsignelser men inte uppoffringarna och försakelsen. Det ska vara bekvämt att vara kristen i Sverige 2012 och jag ska sannerligen inte anpassa mig efter kyrkan utan kyrkan ska anpassa sig efter mig. Har jag problem i mitt liv så tar jag det med Gud själv, inte behöver jag bekänna min synd för någon annan, i synnerhet inte till någon pastor eller präst.
Men samtidigt som tron i viss mån blir allt mer liberal i vår del av världen, så står det i stark kontrast till den förföljelse som i stället breder ut sig i stora delar av resten av världen. Medan vi vill betala och offra så lite som möjligt för vår tro, så får andra i stället betala ett oerhört högt pris för sin.
Vi lever i en tid då förföljelsen mot kristna globalt aldrig varit så omfattande. Totalt mördades drygt 1 miljon människor för sin kristna tro det senaste decenniet. Enligt korrespondenterna som sändes i SVT i höstas så förföljs över 100 miljoner kristna världen över för sin tros skull.
Detta år har inte börjat bättre med bombattentaten mot kyrkor i Nigeria. Senast förra veckan mördades 80 personer och förföljelsen accelererar hela tiden i norra Nigeria. Sedan 1999 då shariah lagstadgades i 12 stater i norra Nigeria har hundratals kyrkor bränts ner och tusentals kristna mördats. Förföljelsen mot kristna är en verklighet 2012 på denna jord men för oss i väst känns det lika avlägset som en planet i rymden. Miljontals människor som hellre dör än förnekar sin tro på Kristus. Och här behöver man stanna upp en stund och tänka över sitt eget liv och sin egen tro.
För det skulle mycket väl kunna vara så att den liberalism vi ser resa sig inom den västerländska kristna tron, egentligen är en försvarsmekanism hos människor som inte är beredda att betala ett pris för sin tro. För även om vi inte har någon egentlig fysisk förföljelse i väst i dag, så finns det dock en verbal och intellektuell förföljelse. En tankeströmning som är vedertaget politiskt korrekt, framför allt av kultureliten, är att kristendomen är en förlegad bakåtsträvande fälla. En tankeströmning som avslöjar sig när personer som exempelvis Marcus Birro skriver raka ärliga texter om sin kristna tro, utan att passa sig för kulturelitens ömma tår. Det mediadrevet som följer på det skulle kunna liknas vid en uppretad mobb som i stället för att ta till facklor och tillhyggen går till skarpladdade verbala attacker.
Så visst finns det förföljelse i Sverige i dag. Även om den i vårt till det yttre så toleranta samhälle aldrig skulle kallas för det. I stället beskylls kristendomen för att vara kränkande, när det i själva verket är vår religionsfrihet som kränks. Och då finns det två vägar att välja för oss som kristna. Antingen så kan du rucka på några av dina principer, och släppa så pass på dina grundvärderingar att du tillslut blir grundlöst drivande omkring på livets hav. Eller så kan du surra trons ankare än fastare om din reling, och förbereda dig på att den storm du ser torna upp sig kommer att kännas av. Men hur den än sliter och drar i dig, så kan du alltid vara säker på att med Jesus i båten kan kan du vara trygg mitt i stormen.
