Lyd Europarådet, socialministern!
Vid tisdagsförmiddagens fika fick kaffekoppen gott sällskap av en rejäl chokladbit, kvarlämnad efter gårdagskvällens möte på kontoret; ett möte som kommer att leda till att det snart rörs om lite mer i den illaluktande svenska sexualpolitiska debattgrytan. Det är hög tid att det nuvarande experimenterandet med delvis oätliga ingredienser byts ut mot mer välsmakande och nyttiga livsmedel, som med gott resultat använts i andra länder under lång tid.
Skälet för att nalla på godbitarna var inte dåligt, då Europarådets parlamentariska församling under måndagseftermiddagen både antog en resolution samt en rekommendation med fördömande av könsselektiva aborter.
Flickaborter sker i Sverige. Gynekologen Lars Hamberger uppskattar att minst 100 aborter på grund av kön sker årligen i Sverige, och etiker från både Norge och Danmark har bekräftat att det är välkänt att kvinnor pressas att resa till Sverige för att abortera flickor, bara för att det är flickor.
Nu ska väl denna prenatala diskriminering kunna stoppas. I måndags antogs nämligen texter som säger följande:
a. Prenatal könsselektion undergräver människans värdighet
b. Prenatal könsselektion är diskriminering
Att fördöma aborter, avbrytande av små människors liv, på grund av att de har "oönskat" kön, är ett genombrott. Även om texterna bara berör selektion på grund av kön så öppnar de dörren för rättmätig kritik av selektion på andra grunder, exempelvis på grund av att barnet har läpp- och gomspalt. Hur ska man kunna fördöma selektion på grund av kön och samtidigt tiga vad gäller selektion på grund av att mamman inte vill ha ett barn med "fel" pappa, eller ett barn som inte har genetiska förutsättningar att kunna bli elitidrottare?
Den antagna resolution 1829 klargör också att "påtryckningar mot kvinnor från samhälle och familj att inte fullfölja graviditeten på grund av barnets kön är att anse som psykologiskt våld". Också detta är ett genombrott.
Om påtryckningar mot en kvinna att göra abort, på grund av att barnet har fel kön, är att anse som psykologiskt våld, finns det rimligen också andra anledningar till påtryckningar mot kvinnan att göra abort som är moraliskt felaktiga. På åtskilliga nätforum är det tydligt att många män anser att de har rätt att, oavsett skäl, pressa och hota sin partner att göra abort.
Med Europarådets resolutioner i ryggen är det nu uppenbart att Sverige måste ta abortsituationen på allvar. Vårdanställda som arbetar med patienter i livets början och i livets slutskede måste garanteras rätt till samvetsvägran i frågor som rör abort och dödshjälp. Gravida kvinnor måste skyddas från tryck och hot att göra abort. Könsselektion som den mest groteska formen av könsdiskriminering, att förvägras rätten till sitt eget liv, för att man är kvinna, måste stoppas. Mångmiljonsatsningen på utvidgad fosterdiagnostik som inte ligger i barnets intresse, behöver bromsas innan de nya testerna möjliggör en utsortering av aldrig tidigare skådat slag.
Landets socialminister, Göran Hägglund, kan ta sig an alla dessa uppgifter. Utred missförhållanden och initiera praxisförändringar. Det är dags att agera för att följa Europarådets rekommendationer och resolutioner.
Johan Lundell är generalsekreterare för Ja till Livet.
ledarsidan@varldenidag.se
