Trampolin inte bra idé
I sitt testamente – 2 Timotheosbrevet är hans sista brev – skriver Paulus till sin unge medarbetare Timotheos: "Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning." Det går inte att ta miste på allvaret. Paulus besvär Timotheos, inte bara vid Gud och Kristus Jesus, utan också vid historiens yttersta verkligheter; återkomsten, domen, riket ... Det handlar om de realiteter som relativiserar allt annat.
Vad är det som är så livsavgörande för Paulus? Det är förkunnelsen av Ordet. Inget nytt under solen: Paulus mötte människor som bara ville "höra sådant som de önskar" och som "slår dövörat till sanningen". Därför måste Timotheos framför allt annat förkunna Ordet från Gud.
Men hur ska man predika? "Tålmodigt och med grundlig undervisning", svarar Paulus.
Men mer konkret, hur ska man predika? Alla sätt är bra, utom de dåliga. Tyvärr finns det ganska många sätt som hör till de dåliga. Vana kyrkobesökare vet. Här tre exempel:
Trampolin-modellen, som innebär att predikanten tar sitt avstamp i bibeltexten för att sedan aldrig återvända dit. Eller anekdot-modellen, som innebär att tiden fylls med underhållande berättelser. Eller kanske den vanligaste: herrarnas fria åkning (som det visst tidigare kallades) när man hoppas Anden ska kompensera den egna bristen på förberedelse.
Problemet är att det knappast är en predikan, eftersom predikan ska vara en bro mellan Guds ord och våra liv.
Som väl är finns det bättre sätt att predika. Kyrkoåret är en utomordentlig modell. Det finns något självklart över tanken att följa de viktigaste händelserna i Jesus liv. Genom urvalet av texter får församlingen en god exponering av Guds ord. Samtidigt kan man inte bortse från att det ändå är ett mycket litet urval av texter som läses; majoriteten av bibeltexter kommer man aldrig i kontakt med. Följer man dessutom vanan att främst predika över evangelietexten blir den andliga födan lätt obalanserad. Evangeliets bakgrund i GT och dess tillämpning i breven kommer inte till sin rätt.
Tematiska predikningar är en annan utomordentlig modell. Det är viktigt att få en helhetsbild av Bibelns undervisning i ett visst ämne och tematiska predikningar har därför en självklar plats. Vi behöver systematisera vad Bibeln lär och låta olika bibeltexter belysa och komplettera varandra. Samtidigt finns alltid risken att predikanten väljer verser utifrån en egen agenda. Det krävs inte mycket kreativitet för att hitta belägg för den ena eller andra tanken i en lösryckt bibelvers eller en specifik formulering.
En modell som jag önskar skulle praktiseras mer i Sverige är vad engelsmännen kallar "expository preaching", ungefär bibelutläggande predikan. Här ligger fokus på att systematiskt gå igenom längre textavsnitt, en hel eller delar av en bibelbok. Fördelen är att både predikanten och församlingen exponeras för bibelordet i sin helhet och i sitt sammanhang. Favorittankar och favorittexter får ge vika för ett mer konsekvent studium av Ordet. En av världens mest nedladdade predikanter, Mark Driscoll i Seattle USA, håller till exempel just nu på att predika igenom Lukas evangelium. Mer sådant åt folket!
