Två människors liv på spel
Abortdebatten fortsätter och kommenteras nu också på de stora tidningarnas ledarsidor. Det är bra. Allt för länge har frågan om de oföddas status legat i skugga. Men det är en ödesfråga som behöver komma ut i ljuset. Vem har människovärde och hur får man det?
Det starkaste argumentet för abort är de illegala och farliga aborterna. Enligt WHO dog 47 000 kvinnor i världen år 2008 som en följd av osäkra aborter. Det är en fruktansvärd situation som inte kan lämna någon oberörd. Bakom varje siffra finns en människa, ett livsöde, en tragedi.
Jag läser Rfsu:s tidning Ottar och ser att siffrorna är på väg ner. På fem år, mellan 2003 och 2008, minskade dödsfallen i världen efter osäkra aborter från 67 000 till 47 000, en minskning med 20 000.
I det fattiga Uruguay, där abort inte är tillåtet mer än efter våldtäkt, har ingen kvinna de senaste tre åren avlidit efter en osäker abort. Argumentet, att vi måste legalisera abort för att rädda kvinnornas liv, håller alltså på att gradvis försvagas. Men så länge någon enda kvinna dör är det fortfarande ett tungt argument. Ändå är jag inte övertygad om det goda i att legalisera abort.
Vad säger jag då om de ofta hörda anklagelserna att abortmotståndet dödar tiotusentals kvinnor i världen? Tre perspektiv:
För det första finns det ingen som är mer kritisk till illegala och osäkra aborter än den som är abortmotståndare. Vid en osäker abort står två människors liv på spel. Var och en som vill värna människan måste försöka göra något åt den situationen. Frågan är bara vad? Ska vi nöja oss med att rädda endast den ena människan? Jag tycker inte det. Om vi tror att människan är värdefull kräver det att vi ser till båda individernas väl. Det kan aldrig vara riktigt att offra den ena personen för att rädda den andra, om det finns en verklig möjlighet att rädda båda två.
För det andra är det inte abortmotståndare som utför de illegala aborterna som dödar både barnet och mamman. De som utför aborter är förstås abortförespråkare och det är dessa abortörer – de som utför den dödande handlingen – som bär huvudansvaret. I bakgrunden finns förstås en man, pappan, som svikit kvinnan och barnet hon bär. I vidare cirklar finns samhällsstrukturer som gör det svårt för kvinnan att ta emot barnet. Ansvaret måste läggas där det hör hemma. I den mån kristna och kristna församlingar inte hjälper kvinnor och män att bejaka och ta emot sina barn, bär vi vårt ansvar.
För det tredje skiljer sig abortfrågan från en del andra etiska frågor, där man lättare kan agera pragmatiskt. Ta frågan om droger, smittspridning och sprutbyte som exempel. Även om samhället är emot droger, kan man diskutera om staten ska bistå med sprutor. Det är ett bra sätt att förhindra missbrukarna att skada sig själva ytterligare genom att det minskar smittspridningsrisken. Med abort är det annorlunda. En legal abort säkerställer att kvinnan överlever, men gör det på bekostnad av barnet. Det är helt enkelt inte en åtgärd som är bra nog. Vi måste försöka hitta sätt som gör det möjligt för båda parter att överleva. I abortdiskussionen går allt tillbaka till frågan om vad det är vi aborterar. Är det en liten människa påverkas allt.
