Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.
Romarbrevet 5:20

Världen idag

En palestinsk kvinna håller en skylt utanför ett hus i östra Jerusalem. Foto: Mahmoud Illean / TT / AP

Vem bör bestämma i Jerusalem?

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 15 nov 2017

I maj 2009 ställde USA:s dåvarande president, Barack Obama, ett krav på Israel: Stoppa all byggnation i bosättningarna och i östra Jerusalem. Efter en rad turer fram och tillbaka accepterade premiärminister Benjamin Netanyahu ett tio månader långt byggstopp men exkluderade Jerusalem. Israel har annekterat de östra delarna av Jerusalem, där det historiska Jerusalem ligger, och ser i teorin ingen skillnad mellan att bygga där eller i Tel Aviv, Haifa och Tiberias. I praktiken påverkas man dock av det internationella trycket att minimera byggandet i de östra delarna.

På 1950-talet bodde inga judar i östra Jerusalem. Om en judisk man ville besöka Västra muren för att be, så gick det inte. En mur delade staden i två delar och jordanierna, som ockuperade de östra delarna, hade kastat ut alla judar. Judar hade inte tillgång till sina heliga platser. Jordanierna vandaliserade också judiska minnesmärken och begravningsplatser.

Allt detta tjänar som bakgrund till två lagförslag som i dagarna behandlas av det israeliska parlamentet, Knesset. Båda förslagen handlar om Jerusalems kommungränser och befolkning, och försöker antingen att inkludera fler judiska förorter i staden eller att utesluta arabiska stadsdelar som för närvarande ligger inom gränserna för Jerusalem. Om förslagen antas, kommer de att exkludera omkring 120 000 araber från Jerusalem och inkludera dem i en nybildad kommun, medan ett ungefär lika stort antal judar kommer att inkluderas i staden.

Vid en första anblick låter de här lagförslagen problematiska, kanske till och med rasistiska, och de passar definitivt inte in i ett sammanhang präglat av politisk korrekthet. Om de antas i sin nuvarande form kan vi vara säkra på att de kommer att leda till mer internationell fördömelse av Israel. Och det är sant att det är ett problem om araberna som bor i stadsdelarna Shuafat och Kafr Aqab, som i dag tillhör staden Jerusalem, skulle förlora sina rättigheter. Det var Israel som, efter sexdagskriget 1967, av säkerhetsskäl utvidgade Jerusalems kommunala gränser och inkluderade dessa arabiska byar i staden. Det är inte värdigt en demokrati att beröva dem deras rättigheter.

Men allt detta kompliceras av det internationella samfundets behandling av Jerusalemfrågan. Kraven på Israel att inte bygga i de östra delarna får stora konsekvenser. Västra Jerusalem gränsar västerut till skogar och nationalparker. Skogar är en bristvara i Israel och oerhört viktiga för att förhindra spridning av öken och sumpområden. Norr och söder om Jerusalem ligger Ramallah och Betlehem och blockerar för vidare utbyggnad. Den enda möjligheten för Jerusalem att expandera är därför österut.

Eftersom nya byggprojekt i de östra delarna leder till en storm av fördömanden och krav på eftergifter gentemot den palestinska myndigheten, har Israel kraftigt minimerat byggnationerna i dessa områden. Samtidigt bygger araberna i östra Jerusalem nästan obehindrat. Deras byggprojekt utförs nästan uteslutande utan tillstånd, men Israel drar sig för att riva olagligt byggda hus eftersom det också skapar internationell fördömelse.

Så Israel befinner sig i den situationen att arabisk utbyggnad uppmuntras och judisk fördöms. Det är en av anledningarna till att den arabiska befolkningen i Jerusalem stärks i förhållande till den judiska. Under normala omständigheter skulle detta inte vara ett problem. Men eftersom arabiska ledare har gjort Jerusalem till en symbol för kampen mot judarna blir demografin i staden en stor sak. Nu för tiden hävdar arabiska ledare att det aldrig funnits ett judiskt tempel i Jerusalem. Västra muren presenteras som en muslimsk helgedom, Al Buraq, och judar som besöker Tempelplatsen hotas av muslimer som ser deras närvaro som en provokation.

Israel har visat att de klarar av att tillgodose rättigheterna till efterföljare för alla religioner i Jerusalem. Under ett muslimskt styre kan man vara nästan helt säker på att judar återigen skulle nekas åtkomst till sina heliga platser, precis som de nekas i Betlehem, Nablus, Jeriko och andra ställen i dag. Om araberna skulle utgöra en majoritet i Jerusalem skulle detta få konsekvenser för det dagliga livet i staden, men också bli ett argument för att dela staden.

Det internationella samfundets behandling av Jerusalemfrågan tvingar därför israeliska parlamentariker att hitta kreativa lösningar för att bevara den judiska majoriteten i Jerusalem och därmed bevara staden öppen för alla. Detta kan leda till problem för befolkningen i Shuafat och Kafar Aqub, men förhoppningsvis kommer man att reda ut det trasslet innan lagförslaget blir antaget.

Om det internationella samfundet i stället accepterade att Jerusalem är Israels odelbara huvudstad skulle det avlägsna många internationella och nationella politiska manövrar. Det skulle ta bort osäkerheten kring stadens framtid och i stället leda till välstånd och tillväxt för både judar och araber i staden. Ett internationellt erkännande är därför en långsiktig lösning för staden – inte bara ett kortsiktigt problem.

Nu för tiden hävdar arabiska ledare att det aldrig funnits ett judiskt tempel i Jerusalem. Västra muren presenteras som en muslimsk helgedom, Al Buraq, och judar som besöker Tempelplatsen hotas av muslimer som ser deras närvaro som en provokation.

Vad små vi är när vi bara jagar efter mera.

Gästkrönika Jens Charlieson Jag ser Afrika i mitt Instagram­flöde och undrar vad det är som händer med oss här i väst. Många av mina vänner befinner sig just nu i Etiopiens...