Löna inte ont med ont eller hån med hån. Tvärtom ska ni välsigna, för ni är kallade att ärva välsignelse.
1 Petrusbrevet 3:9

Världen idag

Befolkningen i Gaza lever under mycket svåra omständigheter och de styrs av en fruktansvärt repressiv regim. Väljer befolkningen Hamas till sina ledare, varpå de aldrig utlyser nya val, kan knappast Israel lastas för det, skriver Ulf Cahn. På bilden palestinske presidenten Mahmoud Abbas. Foto: Mary Altaffer / NTB Scanpix/ AP / TT

Väst föll i Hamas-fällan igen

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 23 maj 2018

Det är möjligt att Mellanöstern har sin egen logik som inte är alldeles lätt att förstå. Men jag förväntar mig mer av världens demokratiska nationer, och då tänker jag främst på de europeiska, av politiska ledare och av medier än att de så lätt ska falla i varenda fälla.

Befolkningen i Gaza lever under mycket svåra omständigheter. Det är många människor på liten yta, arbetslösheten är extremt hög, elektriciteten ransoneras hårt och befolkningen styrs av en fruktansvärt repressiv regim. Det är svårt att ha positiva förväntningar om en framtid, det förstår jag verkligen. Men det är en helt annan sak vem eller vilka som bär ansvar för att det är så här. Det verkar ligga i mångas natur att per automatik anklaga Israel för allt detta.

Det är knappast Israels fel att området är tättbefolkat, inte heller vilken nivå arbetslösheten ligger på. Väljer Mahmoud Abbas att inte betala elektriciteten för sina systrar och bröder i Gaza är det hans val. Väljer befolkningen Hamas till sina ledare, varpå de aldrig utlyser nya val, kan knappast Israel lastas för det.

Hamas är extremt pressat. Man har inte gett sin befolkning något gott under sina dryga tio år vid makten, förutom ett krig då och då samt stor fattigdom. Man har förlorat en stor del av sitt ekonomiska stöd från bland annat Qatar. Befolkningen i Gaza är mycket missnöjd men vågar (ännu) inte göra uppror mot Hamas. Hamas har inte lyckats enas med Abbas och hans styre på Västbanken. Det var annars ett sätt att återfå legitimitet, säkra elektricitet, hjälpa sin befolkning och kanske till och med stärka sin makt i Gaza och utmana på Västbanken. Men Hamas och PLO är dödsfiender och någon överenskommelse kan inte skönjas.

Det är mot denna bakgrund man måste förstå attackerna mot Israel sedan slutet av mars som sannolikt kulminerade den 14 maj. Inget enar som en yttre fiende, och Israel är Hamas sanna fiende. Man stänger skolor, man bussar människor till gränsen, man betalar ungdomar för att gå i främsta ledet och ger lite extra om man blir skadad, man hetsar och uppmanar, man tutar i folk att de ska ”tillbaka till Palestina”, man försöker bränna ner de israeliska fälten nära Gaza. Allt detta verkar förstås helt ologiskt och galet för många människor i väst, som därmed faller i fällan. Men Hamas är en islamistisk och djupt antisemitisk rörelse med målet att utrota den judiska staten Israel. Att man sedan inte har förmåga att göra detta, det är en annan sak.

Israel har länge varnat Hamas och befolkningen i Gaza. Israel försvarar sin gräns. Attackeras den ses det som en krigshandling, detta har man tydligt kommunicerat i flygblad, radio, via högtalare, på alla sätt så att det inte ska kunna missförstås. Så det är klart, att när gränsen då attackeras och palestinier i Gaza försöker ta sig in i Israel för att skada och döda, då försvarar Israel sig. Inget land skulle göra på något annat sätt.

Det har talats mycket om det israeliska våldet, ”proportionalitet” och om de många dödade i Gaza. Låt mig då påminna om att till och med Hamas själva erkänt att av de 62 dödade den 14 maj, tillhörde 50 Hamas. Detta är inga protester eller demonstrationer. Detta är våldsamma upplopp och krigshandlingar, något alla stater i världen försvarar sitt folk emot. Och vad är ”proportionellt” i denna situation? Att lika många dör på bägge sidor? Är det ”proportionellt”? Handlar det om någon form av dödlig rättvisa?

Hamas misslyckades med sin kampanj även denna gång. Resultatet blev dödade och skadade palestinier och man åstadkom ingenting. Man fick inte mycket av internationellt stöd, inte heller från arabländerna. Man förstörde själv el- och gasledningar och skadade allvarligt gränsövergången Kerem Shalom, den enda genom vilken godstrafik för in de enorma mängder mat, mediciner och mycket annat de behöver. Det lär knappast göra palestinierna i Gaza gladare än tidigare.

Vad säger man i Israel då? Å ena sidan lyckades man med det man föresatte sig. Man stoppade försöken att komma in i Israel och ingen israel vare sig skadades eller dödades. Men nu är Israel det land man är och israelerna det folk de är. Liksom Gud säger till det judiska folket att inte glädjas över de egyptier som dödas i Röda havet när de jagar folket som lämnar Egypten, är israelerna inte glada över de förlorade människoliven i Gaza. Det är sorgligt på så många sätt och israelerna inser att många i Gaza är desperata.  

Ska man sammanfatta den svenska regeringens uttalanden och agerande, är det som vanligt. Wallström anklagar USA:s beslut att öppna sin ambassad i Jerusalem för att vara anledningen till agerandet i Gaza, och Israels agerande måste förstås utredas. På frågan om Hamas har något ansvar säger hon däremot: ”Man kan inte vara domare.”

Min sammanfattning blir: Vissa har inte ansvar för sina egna handlingar, medan andra har ansvar inte bara för sina egna utan även för andras.

Hamas misslyckades med sin kampanj även denna gång. Resultatet blev dödade och skadade palestinier och man åstadkom ingenting.

Adaktusson: "Återupprätta relationen med Israel"

Talar i riksdagen När Lars Adaktusson (KD) under onsdagen stiger upp i talarstolen i riksdagen för första gången är det för att efterlysa en ny svensk politik för...

Valet i Bayern slutade i en katastrof för kristsociala CSU

Nyhetskommentar Utrikeskommentar. Framgångar leder inte sällan till mättnad, lättja, självgodhet och en osund självbild. Psykologiska element som dessa finns förvisso bakom...