Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden.
Psaltaren 31:8

Världen idag

Fadäsen med Abbas bekräftar än en gång de katastrofala konsekvenserna av det svenska erkännandet av den palestinska staten, skriver Tomas Sandell, apropå den palestinske ledarens uttalande om att judarna själva var skuld till Förintelsen. Han noterar också de uteblivna gratulationerna från EU-toppar till 70-årsjubilerande Israel. Foto: Sebastian Scheiner / AP / TT

Varför har Europa svårt att glädjas över levande judar?

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 9 maj 2018

Israels 70-årsjubileum har gått rätt obemärkt förbi i Bryssel. I EU:s huvudstad uppmärksammar man årligen minnesdagen för Förintelsens offer med pompa och ståt. Men man ser däremot ingen anledning att fira de judar som, mot alla odds,överlevde Förintelsen och lyckades bygga upp en demokratisk judisk stat – en framtida fristad för de judar som en dag kan tvingas fly nya förföljelser.

Den slutsatsen måste man tyvärr dra efter att flera av EU-topparna, trots direkta förfrågningar, varken ville närvara eller skicka en personlig hälsning till det tillfälle som uppmärksammade staten Israels 70-årsjubileum i Europaparlamentet den 25 april.

Ointresset att fira de överlevande judarna och den judiska staten blottar en inre konflikt i den europeiska Mellan­östern­politiken. När jag för några år sedan under Minnesdagen för Förintelsens offer presenterade mig och Europeiska koalitionen för Israel, för den ansvarige EU-kommissionären för frågor som rör antisemitism, svarade han ironiskt: ”Och på vilket sätt berör detta Israel?”

Attityden illustrerar EU:s ambivalenta inställning till den judiska staten. Efter det arabiska oljeembargot 1973 har man ställt sig reservationslöst på arabvärldens sida och ständigt krävt nya eftergifter av Israel. Den palestinska myndigheten, kraftigt uppbackad av EU med en halv miljard euro per år, har däremot fått frisedel.

Således har den palestinska myndigheten tillåtits fortsätta med sitt ekonomiska stöd till självmordsbombare och hatpropaganda utan att EU ingripit. Av de europeiska länderna är Sveriges regering en av de största enskilda bidragsgivarna till den palestinska myndigheten, med ett stöd på en och en halv miljard svenska kronor över en femårsperiod.

Relationerna mellan det regerande Fatah-partiet och det socialdemokratiska systerpartiet är varma. När utrikesminister Margot Wallström besökte Ramallah i december 2016 belönades hon av Mahmoud Abbas med en palestinsk soldatorden, ”The Grand Star of the Order of Jerusalem”.

Situationen är pinsam för den svenska utrikesministern, efter att Mahmoud Abbas förra veckan orsakat en smärre internationell kris genom att anklaga judarna för att själva ha orsakat Förintelsen. Liknande anklagelser har frodats länge i de palestinska miljöerna, där bästsäljare somSions vises protokoll och Mein kampf har beskrivit judarna som onda varelser.

Vidare hävdar Abbas att de europeiska judarna inte är några riktiga judar, utan härstammar från andra folkslag. Slutsatsen blir att staten Israel är ett kolonialt projekt som inte hör hemma i Mellanöstern och därför bör förgöras.

Därför är det inte märkligt att de socialdemokratiska ledarna har hållit låg profil efter Abbas senaste uttalande. När liberalernas ledare, Jan Björklund, framträdde i Aktuellt förra veckan för att kräva att det svenska biståndet till den palestinska myndigheten skulle frysas, tackade samtliga inbjudna företrädare för regeringen nej till att bemöta Abbas uttalanden.

Det räckte tydligen med att Wallström i en tweet hade konstaterat att uttalandet var ”olyckligt” men att han senare bett om ursäkt i internationell press.

Fadäsen med Abbas bekräftar än en gång de katastrofala konsekvenserna av det svenska erkännandet av den palestinska staten. Under tiden de palestinska ledarna i Ramallah lyft miljardbelopp i svenskt bistånd, har den palestinska regimen radikaliserats ytterligare, och utsikterna för fred är i dag sämre än någonsin.

Den svenska regeringens passiva inställning till Mahmoud Abbas öppna antisemitism rimmar illa med regeringens åtaganden för att stoppa antisemitismen och hatretoriken på hemmaplan. När svenska nynazister förra året marscherade i Göteborg, mobiliserade regeringen – helt rätt – alla goda motkrafter. Men när nynazistiska slagord i stället ekar i Rammallah påverkar det inte nämnvärt regeringens inställning till den Palestinska myndigheten.

Tvärtom, svenska skattebetalare ska även i framtiden vara med och betala för spridning av antisemitism i världens mest känsliga krutdurk, Israel-Palestinakonflikten.

Sverige är visserligen inte det enda medlemslandet i EU som för en inkonsekvent Mellan­östern­politik, men den röd-gröna regeringen är den enda i EU som gjort erkännandet av en palestinsk stat till en fråga om politisk prestige, även när dess politiska ledning helt tydligt struntar i de mest grundläggande universella värderingarna.

Således fortsätter omvärlden att kritisera antisemitistiska markeringar när dessa sker i politiska miljöer som man ogillar, såsom nynazistiska demonstrationer, samtidigt som man gör sitt yttersta för att blunda för de verkliga hoten mot det judiska folket, exempelvis från de islamistiska mullorna i Teheran.

Med tanke på den ökade antisemitismen i Europa och de fortsatta existentiella hoten mot den sjuttio­åriga judiska staten, skulle man därför ha önskat sig en större glädje i Europa över jubileet. När den första israeliska premiärministern, Ben-Gurion, inför de arabiska grannländernas anfall 1948 fick frågan hur han uppfattade utsikterna för att den nyss utropade judiska staten skulle överleva, svarade han: ”50-50.” 

Sjuttio år senare är den judiska staten starkare än någonsin. Detta är värt att fira. Även i Europa.

Således fortsätter omvärlden att kritisera antisemitistiska markeringar när dessa sker i politiska miljöer som man ogillar /.../ samtidigt som man man gör sitt yttersta för att blunda för de verkliga hoten mot det judiska folket.
Fadäsen med Abbas bekräftar än en gång de katastrofala konsekvenserna av det svenska erkännandet av den palestinska staten.
Ointresset att fira de överlevande judarna och den judiska staten blottar en inre konflikt i den europeiska Mellanösternpolitiken.

Vad vill våra partier göra i praktiken?

Ledare God ideologi inte tillräckligt Politiskt arbete har med nödvändighet två sidor.  Det finns en praktisk sida, som handlar om att lösa konkreta samhällsproblem. Olof Palmes ord...

Ny nationalstatslag antagen i Israel

Knesset. Israels parlament har antagit en lag som definierar landet som "det judiska folkets nationalstat" och där det judiska folket har "exklusiv rätt till...