Du är mitt beskydd, för nöd bevarar du mig, med frälsningens jubel omger du mig.
Psaltaren 32:7

Världen idag

Israelerna hade orsak att vara stolta och dansa på gatorna vid förra veckans 70-årsfirande. Det menar Ulf Cahn. "Det mest fantastiska är ändå att detta bara är början på något som kommer att bli ännu mycket större och bättre – för Israel, världens judar och faktiskt hela världen", skriver han. Foto: Ariel Schalit / AP / TT

Skillnaden mellan 1948 och 2018

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 25 apr 2018

Det har skrivits en hel del om Israel och 70-årsjubileet de senaste veckorna, inte minst här i Världen idag. Och det är onekligen en märkesdag, väl värd att fira för oss alla. Jag hade den stora glädjen att få tillbringa Jom Ha'Atsmaut (Själv­ständig­hets­dagen) i Israel i år. Det var första gången och gav outplånliga intryck.

Ibland behöver man lite perspektiv för att förstå sin samtid. Jag tror det är svårt för oss alla att förstå vad som egentligen hänt i Israel under dessa 70 år, hur utvecklingen sett ut och vad Israel uppnått. Vi som varit i Israel flera gånger de senaste decennierna ser självklart vissa uppenbara förändringar i landet: hur judar invandrat i miljoner, hur mycket det byggs, hur städer och samhällen växer, den ekonomiska utvecklingen.

Men jag tänker också på annat.

Vi minns alla Bibelns berättelse om vårt folks befrielse från slaveriet i Egypten. Hur Gud med hjälp av Mose ledde oss ut ur fångenskap till landet som Gud hade visat, landet som flyter av mjölk och honung.

Detta var väldigt svårt för folket att ta till sig. Man hade levt så länge i slaveri att man inte förstod vad frihet var. I själva verket hade man aldrig upplevt vad frihet är. Självklart skulle det inte kunna gå smärtfritt, utan problem, invändningar mot Mose etcetera, att leda folket till Israel. Men den nya generationen, den som växte upp i öknen och så småningom i Israel, de var annorlunda. De var utan egna minnen från Egypten och slaveriet – fria att fokusera på nuet och framtiden.

När det moderna Israel äntligen kunde grundas 1948, gjordes det av judar som levt under turkisk och brittisk överhöghet i Israel och av judar som flytt eller invandrat dit från Europa, arabländerna och Nordafrika. Många var överlevande efter Förintelsen, andra hade levt under arabiskt förtryck, men många också i en slags relativ frihet i det blivande Israel.

Att dessa judar kunde samla sig, som ett folk, under åren efter 1945 och genomleva och överleva Självständighetskriget 1948, det är inget mindre än ett mirakel. För detta folk, liksom under uttåget ur Egypten, hade oddsen emot sig. De omgivande nationerna var så många och så starka, och stödet från världen så svagt, att överlevnaden var långt ifrån självklar.

Det stora miraklet i det moderna Israels historia, i mina ögon, är att landet över huvud taget kunde grundas och överleva de första åren. Det rådde en enorm fattigdom och osäkerhet för framtiden under de första decennierna. Landet var litet. Fienderna hade fortfarande inte accepterat den judiska staten. Man visste att det bara var en tidsfråga innan nästa krig kom.

Sexdagarskriget 1967 är, i mina ögon, vändpunkten för Israel. En så storslagen seger, mot alla odds. Ett enat Jerusalem. En tredubbling av landets yta. De fientliga grannarna hade fått känna på Israels styrka och beslutsamhet.

Dagens Israel är ett helt annat än 1967 års Israel. Nu känner man sig starkt. Man har självförtroende och känner till sin kapacitet. Ja, Iran är ett hot, ja, Hizbollah och Hamas finns där med sina raketer och missiler. Det kommer med all säkerhet att bli krig igen, kanske ganska snart.

Men styrkan finns där på ett helt annat sätt än 1948 och tiden före Sexdagarskriget. Liksom folket som intog Israel under Josua var ett annat folk än det som lämnade Egypten under Mose.

Israel har i dag omkring 8,8 miljoner invånare – 14 gånger fler än 1948. Hälften av världens judar bor i Israel; 1948 var det 6 procent. Genomsnittsåldern har ökat med 16 år. Israel är världsledande inom forskning och teknologi. Antalet universitet har ökat från två till nio. Man ligger trea i världen avseende antalet invånare med universitetsexamen. Den arabiska befolkningen i Israel har högre medellivslängd än araberna i arabländerna, och längden på deras utbildning har ökat med nio år.

Exemplen är givetvis många fler.

Israelerna har all anledning att vara stolta över vad de åstadkommit hittills, men även alla judar och vänner till Israel som står vid Israels sida kan sträcka lite på sig. Men det mest fantastiska är ändå att detta bara är början på något som kommer att bli ännu mycket större och bättre – för Israel, världens judar och faktiskt hela världen.  

Israelerna har all anledning att vara stolta över vad de åstadkommit hittills, men även alla judar och vänner till Israel som står vid Israels sida kan sträcka lite på sig.

Över 9 000 ensamkommande kan prövas på nytt

Migration. Den så kallade gymnasielagen får tillämpas, konstaterar Migrationsöverdomstolen. Tusentals ensamkommande kan nu få en ny möjlighet att stanna i...

Den nya gnosticismen

Ledare Letar sig in även i genusvetenskapen En av mänsklighetens mest seglivade irrläror är den som går under beteckningen gnosticism. Begreppet kommer från det grekiska ordet för kunskap,...

Busch Thor utesluter inte att regera med SD-stöd

Politik. Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor utesluter inte att regera med hjälp av SD-stöd. Det sade hon efter tisdagens statsministeromröstning...

Nu når Vision Sverige en miljon hushåll

TV Den kristna tv-kanalen Vision Sverige finns som fri kanal i Viasats och numera också Canal digitals utbud. Det innebär att det är möjligt för ungefär...