Du är mitt beskydd, för nöd bevarar du mig, med frälsningens jubel omger du mig.
Psaltaren 32:7

Världen idag

Semesterlättjan i Evian beseglade judarnas öde

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 11 jul 2018

I veckan har det gått 80 år sedan judarnas öde beseglades på en internationell konferens i Evian, Frankrike. Läget var allvarligt. Tyskland hade tidigare under året annekterat Österrike och över tvåhundratusen österrikiska judar var plötsligt statslösa precis som den judiska befolkningen i Tyskland, som hade fråntagits sina medborgerliga rättigheter 1935 i de så kallade Nürnberglagarna.

Situationen var allvarlig, det insåg även det internationella samfundet. Mellan den femte och sextonde juli 1938 samlades 32 länder, däribland Sverige, till en internationell konferens för att hitta en lösning för de statslösa judarna som ville fly Tyskland och Österrike. Konferensen hade kallats samman av USA:s president Franklin D. Roosevelt. Sveriges delegation leddes av utrikesrådet Gösta Engzell, som var chef för rättsavdelningen på utrikesdepartementet.

USA och Storbritannien hade på förhand kommit överens om att inte diskutera möjligheten att öppna Palestina för judisk invandring, vilket hade fallit sig naturligt eftersom det brittiska Palestinamandatet från 1922 uttryckligen hade utlovat judarna ett nationalhem i Palestina. Nu kunde nationalhemmet ha räddat hundratusentals statslösa judar, men den brittiska regeringen vägrade diskutera saken.

Chaim Weizmann, som tio år senare skulle bli Israels förste president, beskrev situationen mycket träffande: ”Världen verkar ha delats upp i två delar, de länder där judar inte längre får leva i och de länder som inte vill ta emot dem.” Det fanns med andra ord inte längre någon fristad för den judiska befolkningen.

Inför konferensen hade Adolf Hitler lovat att göra sig av med de tyska judarna, ifall någon var beredd att ta emot dem. Efter konferensen konstaterade han lakoniskt att han hade rätt – ”ingen ville ta emot dessa kriminella element.”

Efter en trög start på konferensen, där man inte kunde komma överens om själva mötesordningen, kom man så småningom i gång. Men ambiancen i och runt lyxhotellet Royal Evian lockade deltagarna till mycket annat än politiska överläggningar. När frågan om judarnas framtid avgjordes, fanns flera av delegaterna i stället på bergsvandringar utanför Evian eller på seglats ute på Genévesjön. Andra hade sökt sig till stadens berömda casino.

De judiska delegaterna, vars öde konferensen skulle diskutera, hade däremot inte rätt att delta i de officiella förhandlingarna. Golda Meir, som representerade Jewish Agency på konferensen, beskriver i sina memoarer den frustration hon kände över konferensen. Hennes enda hopp stod till den dag när hennes folk inte längre skulle vara beroende av andra länders sympatier för sin överlevnad, utan i stället skulle ha avgörandet i sina egna händer. Hon skulle få vänta ytterligare tio år innan hennes dröm hade gått i uppfyllelse och staten Israel hade utropats. Men vid det laget hade den judiska befolkningen reducerats med sex miljoner i de nazistiska gaskamrarna.

Konferensen i Evian kom nämligen inte fram till några konkreta lösningar för hur de statslösa judarna skulle kunna räddas. Man kunde heller inte enas om något gemensamt fördömande av Hitlers övergrepp. Tvärtom skulle Storbritannien och Frankrike senare under hösten gå med på att Tyskland även annekterade Sudetenland (en del av dåvarande Tjeckoslovakien). Genom detta blev ytterligare 150 000 judar statslösa. I London lovade landets premiärminister Neville Chamberlain ”fred i vår tid” efter att ha ingått den famösa München-överenskommelsen med Hitler. Ett år senare inleddes i stället andra världskriget och judarnas öde hade beseglats en gång för alltid.

Av samtliga 32 länder närvarande i Evian hade endast ett land, Dominikanska republiken, lovat att ta emot judiska flyktingar. Efter att en privat markägare vid namn Rafael Trujillo hade lovat att avyttra ett stort markområde utanför staden Sosua för att repatriera judiska flyktingar, hittade så småningom 900 judar fram till den karibiska ön. De flesta av dem sökte sig senare till USA.

Men för de flesta andra judar i Tyskland slutade inte resan lika bra. Drygt en månad efter Evian-konferensen anlände ett tyskt fartyg med 53 judar till Helsingfors. Dessa fick inte gå i land, utan tvingades i stället att återvända till Hamburg där deras öden senare beseglades i förintelselägren. Samma öde mötte 254 av de 900 tysk-judiska passagerarna på lyxkryssaren S:t Louis, som avseglade från Hamburg i maj 1939. Efter att ha avfärdats från hamn efter hamn i Kuba, USA och Kanada tvingades skeppet slutligen återvända till Europa, där man anlöpte hamnen i Antwerpen den 16 juni 1940. Tack vare den nitiska kaptenen Gustav Schröders unika förhandlingsförmåga räddades de övriga passagerarna och togs emot i Storbritannien, Frankrike, Belgien och Nederländerna.

Denna vecka kommer 80-års-jubileet av Evian-konferensen att uppmärksammas med en högtidlig ceremoni på lyxhotellet i samma stad. Efter flera år av förhandlingar har man gått med på att dedikera en minnessten över den misslyckade konferensen.

När man tar del av mötesprotokollen från konferensen, som ägde rum endast en timmes bilfärd från Nationernas förbund i Genéve, frapperas man över omvärldens likgiltighet inför det judiska folkets öde. I raderna av officiella delegater och observatörer på Evian-konferensen kan man inte hitta en enda kristen organisation. Frågan infinner sig: Hur skulle historien ha gestaltat sig om det hade funnits några kristna aktivister på plats i Evian för åttio år sedan? Historiska forskare uppskattar att miljontals judar i dag kunde ha varit vid liv om konferensen hade kommit till en annan slutsats. Till exempel genom att porten till Palestina hade öppnats i tid.

Sensmoralen från Evian är viktig. Redan på 1700-talet konstaterade den brittiske filosofen Edmund Burke: ”Det enda som behövs för att ondskan ska segra är att goda människor inte gör någonting." Goda människors likgiltighet, låt vara under bästa semestertider 1938, kostade miljontals judiska liv. Vår historiska uppgift är att se till att det inte upprepas.

När man tar del av mötesprotokollen från konferensen som ägde rum endast en timmes bilfärd från Nationernas Förbund i Geneve frapperas man av omvärldens likgiltighet inför det judiska folkets öde.

Alliansens Norlén (M) valdes till talman

Talman. Moderaten Andreas Norlén valdes med bred marginal till ny talman i riksdagen. I striden om andre vice talman tänker Socialdemokraterna rösta på...

Den nya gnosticismen

Ledare Letar sig in även i genusvetenskapen En av mänsklighetens mest seglivade irrläror är den som går under beteckningen gnosticism. Begreppet kommer från det grekiska ordet för kunskap,...

OAS-möte hålls i Ljungby

Sommarkonferens. 2019 års sommarmöte för Oasrörelsen kommer att arrangeras i småländska Ljungby, meddelar OAS på sin Facebooksida.