De som bor vid jordens ändar
 häpnar för dina tecken,
 öster och väster 
 fyller du med jubel.
Ps. 65:9

Världen idag

Israel har flera fiender som har som mål att utplåna den judiska staten. Om detta tiger israelkritikerna, men de är snabba på att kritisera när Israel tvingas försvara sig, skriver Roar Sörensen. Foto: Abir Sultan / AP / TT

När Israels kritiker tystnar

Israelkommentar · Publicerad 10:01, 10 mar 2017

Det råder ingen brist på Israelkritiker. Våra politiker och medier är snabba att uttrycka sitt missnöje när de anser att Israel går över gränsen. Det samma gäller på våra universitet och bland erkända eller självutnämnda experter och samhällsaktivister av olika slag. Alla verkar ha en åsikt om detta lilla land. Den är oftast kritisk, och det är legitimt att uttrycka nästan vad som helst.

Acceptansen för extremt kritiska uttalanden om Israel kan illustreras genom de många politiska karikatyrteckningar som publiceras där Israel i praktiken demoniseras. Det kanske mest groteska exemplet publicerades 2003 då den brittiske tecknaren Dave Brown avbildade Israels dåvarande statsminister, Ariel Sharon, sittandes naken med en palestinsk baby utan huvud i händerna. Huvudet hade han nyss ätit upp. Teckningen vann första pris för politiska teckningar i England det året och blev i rätten frikänd från anklagelser om att vara antisemitisk. 2013 avbildades nuvarande statsminister Benjamin Netanyahu i en teckning som visade hur han byggde en mur där levande palestinska araber blev fastklämda mellan murblocken. Cementet utgjordes av deras blod. Eftersom Sharon och Netanyahu är Israels folkvalda ledare blir detta en demonisering av Israel som land.

Men det finns tillfällen då kritikerna är tysta. Det är när Israels fiender förbereder sin nästa attack – så som sker just nu. Hotbilden mot Israel förändras dag för dag. Det som är konstant är att den judiska staten alltid har ett antal fiender som har som uttalat mål att utplåna den. Här följer en kort översikt över några av dem:
Hamas i Gaza har fått en ny och mer extrem ledare, Yahya Sinwar. Han fortsätter sina förberedelser för nya angrepp på Israel samtidigt som han testar Israels respons på nya raketattacker från Gaza. Hamas är tydligt med att Israel måste utplånas. Längre söderut, i Sinai, har IS återupprepade gånger beskjutit Eilat med raketer, senast den 7:e februari. För IS finns det inget utrymme för några andra än dem själva, speciellt inte för judar.

Uppe vid Israels norra gräns hotar Hizbollahs ledare, Hassan Nasrallah, allt oftare med att slå till mot Israel och speciellt mot dess atomkraftverk och kemiska fabriker. Nasrallah är tydlig med att hans mål är att tillintetgöra Israel och ser framför sig hundratusentals döda israeler om hans raketer skulle träffa sina mål. Hizbollah har de senaste åren fått stridserfarenhet i Syrien och får sina vapen från Iran. De utgör därför ett verkligt hot. Dessutom tyder allt på att den libanesiska armén, som fram tills nu har hållit sig utanför krigen mot Israel, denna gång skulle göra gemensam sak med terrororganisationen Hizbollah. Libanons kristne president, Michel Aoun, samarbetar med Nasrallah.

Några kilometer öster om Libanon, på andra sidan berget Hermon, ligger Golanhöjderna. Där kämpar nu en rad mindre terrororganisationer mot Bashar al-Assads regeringsstyrkor. Men Israels stora bekymmer är Iran. Det shia-muslimska mullastyret i Teheran – som sponsrar Assad – försöker att etablera baser på Golanhöjderna för att därmed kunna öppna en direkt front mot Israel. Då talar vi om en av de starkaste militära nationerna i Mellanöstern som dessutom står på tröskeln till att få kärnvapen. Irans önskan om att utradera Israel från kartan är välkänd.

Det palestinska självstyret (PA) däremot utgör inte ett så stort militärt hot. Där eldar man istället på konflikten genom att främja en totalt ensidig och ofta lögnaktig bild av Israel på den internationella arenan. Man ger därför ideologisk legitimitet till alla slags angrepp på Israel; militära, terrorism, politiska, ekonomiska. PA försöker göra antisionism och antisemitism politiskt accepterat.

Alla dessa hot utvecklas i dag och, med undantag för IS i Sinai, kommer de sannolikt att intensifieras allt eftersom kampen mot IS i Syrien och Irak kräver mindre uppmärksamhet. Alla hoten är inte existentiella hot mot Israel, men det är troligt att alla till slut kommer leda till en konflikt – kanske återigen med undantag för IS i Sinai om Egypten lyckas ta hand om det jobbet.

Men tiden för diplomati är nu. Tiden för Israels kritiker att agera är i dag. Om de verkligen är intresserade av fred i Mellanöstern så behöver budskapet från de europeiska ledarna ljuda klart och tydligt till Gaza, Beirut, Damaskus och Teheran. Deras krigshets kan inte accepteras. Det är ifrån de här städerna som ordern som sätter igång nästa konflikt kommer gå ut – inte från Jerusalem. Den korta presentationen här ovan visar detta.

När konflikten väl är igång, då kommer kritikerna snabbt på banan. Och då är det nästan alltid Jerusalem som är målet. Men de som håller tyst i dag har förlorat sin moraliska rätt att tala när Israel tvingas försvara sig.

KD öppnar för att se över lagstiftning

Sena aborter. KD: "Vi kommer att vara grindvakter" Om inte läkarna ser till att det i praktiken finns en säkerhetsmarginal mellan sena aborter och den tidpunkt då det går att rädda för tidigt födda...

Militanta postmodernister gräver demokratins grav

Ledare Få epoker i Europa har präglats av en sådan bred uppslutning bakom begrepp som demokrati och alla människors lika värde som vår. Samtidigt är det...