Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psalm 24:7

Världen idag

Jerusalem den 23 mars 2011 efter att en bomb exploderat i närheten av en buss fylld med människor. Foto: Bernat Armangue

Flicka dog efter sex år i koma

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 29 nov 2017

På eftermiddagen den 23 mars 2011 exploderade en bomb vid en busshållplats mitt emot det internationella konferenscentret i centrala Jerusalem. Bomben var gömd i en ryggsäck och detonerade precis när en buss hade stannat vid hållplatsen. Själv befann jag mig knappt en kilometer därifrån och hörde smällen tydligt, följt av den onaturliga tystnaden som alltid tycks infinna sig efter bombattacker. Jag spärrade upp ögonen och stirrade stumt på min fru som satt mitt emot mig. Vi hade gift oss bara några dagar tidigare och hade därför familj och goda vänner på besök från Sverige och USA. Redan innan vi fått bekräftat att det rörde sig om en terroristattack, började vi ringa och skicka sms för att höra att alla var välbehållna. Olidligt långa minuter övergick i timmar innan vi hade försäkrat oss om att alla nära och kära var välbehållna.

Mary Jean Gardner, en 59-årig bibelöversättare från Skottland, råkade befinna sig på den buss som hade stannat till vid hållplatsen där de palestinska terroristerna hade placerat bomben. Hon hade kommit till Jerusalem för att studera hebreiska och dödades omedelbart i explosionen. 39 människor skadades, däribland den 14-åriga flickan Hodaya Asulin, som hamnade i koma som hon aldrig vaknade upp ur. I sex år och åtta månader flämtade livslågan i hennes kropp, innan den till slut slocknade förra onsdagen.

Hodaya betyder tacksägelse och som den bittra ironin ville sig, dog Hodaya Asulin dagen innan tacksägelsedagen. Jag och min lilla familj firar alltid denna amerikanska högtid trots att vi bor i Israel, dels för att min fru föddes i USA och dels för att jag friade till henne under en tacksägelsemåltid. I år hade jag för första gången ansvar för inköp och tillagning av kalkonen. På väg hem från slaktaren med femkilosfågeln nåddes jag av nyheten att en ung kvinna hade avlidit i sviterna av terroristattacken den 23 mars 2011. Mitt hjärta sjönk som en sten. Jag mindes den kalla marsdagen och smällen med sitt omisskännliga onda varsel som jag hade hört tillsammans med min fru hemma i vardagsrummet. Den smällen dödade Hodaya Asulin, om än inte lika omedelbart som den dödade Mary Jean Gardner.

Medan Hodaya Asulin sakta tynade bort, ombesörjd av familj och vänner som vägrade ge upp hoppet, omfattades hon för många (mig själv inkluderad) bara av den anonyma bisatsen ”och 39 skadade”. Medan jag tillagade årets tacksägelsemiddag insåg jag skuldmedvetet att jag aldrig hade ägnat dessa människor en tanke. Det måste finnas många, många fler som henne, tänkte jag, offer för krig och terroristattacker vars namn jag aldrig hört, som kämpar för sina liv år ut och år in utan att bevärdigas några tidningsrubriker.

Ändå var det inte förtvivlan eller bitterhet som uttrycktes av Hodaya Asulins familj när hon begravdes lite senare samma dag, utan tacksamhet för den godhet som hon hade inspirerat till, tacksamhet för de liv som hade berörts och stärkts av hennes tysta närvaro. Hundratals människor kom för att närvara vid hennes begravning. Till och med när hon låg i koma var det som att hon levde upp till sitt namn; till och med när hon dog lämnade hon efter sig tacksägelse.

I Israel kallas tacksägelsedagen förChag Hahodaya. I år fick dagens hebreiska namn en ny och djupare mening för mig: inte bara Chag Hahodaya, tacksägelsens högtid, utan bokstavligt talat Chag Hahodaya, Hodayas högtid.

Ändå var det inte förtvivlan eller bitterhet som uttrycktes av Hodaya Asulins familj när hon begravdes lite senare samma dag, utan tacksamhet för den godhet som hon hade inspirerat till, tacksamhet för de liv som hade berörts och stärkts av hennes tysta närvaro.

Sista chansen samla namn mot svordomar

#Sluta svära. Den 19 december är slutdatum för namninsamlingen mot svordomar i Public Service. Initiativtagarna hoppas på en riktigt bra slutspurt under helgen. –...

Barnens bästa trumfar över de vuxnas drömmar

Gästkrönika Jens Charlieson Allt handlar inte om en människas sexuella läggning. Jag vet att man gärna vill sortera in frågor och åsikter i de fack där de har placerats...