Men det är inte bara positivt att fler söker hjälp. Per Bergman, terapeut i Svenska föreningen för kbt, menar att det finns en risk att människor har en övertro på terapi.
– Man ska inte se terapi som lösningen på alla olyckor och händelser i livet. Terapi är inte vägen till lycka, den är till för dem som har problem som verkligen hindrar dem i livet.
I många fall söker människor det som borde finnas i vanliga vänskapsrelationer.
– Livet är många gånger för stressigt idag. Vi har inte tid för reflektion och för att verkligen prata med varandra.
Jag påminns om ett föredrag av den kristne tänkaren Os Guinness, ”Survival of the fastest: Living sanely when life is fired point blank” (Sv. De snabbas överlevnad: Att leva vid sina sinnens fulla bruk när livet skjuts rakt på sak). Föredraget kan verka segt för en del, men är väldigt upplysande om vår tids besatthet av fart, känsla, jäkt, intensitet, upplevelser, etc. Vi tror att vi hinner med mer när världen blir alltmer modern, men faktum är att ju snabbare allt måste gå, desto mindre tid får vi att verkligen tänka igenom livet. All distraktion – tv, musik, film, internet, etc - hindrar oss från att verkligen tänka igenom saker och ting själva. Vi har också tusentals extraaktiviteter nuförtiden – man bokar upp sig på gymets alla yogaklasser, i hopp om att bli av med stressen. Samtidigt blir vi stressade av att försöka hinna med alla klasser. Det är en ond cirkel av aktivitetskonsumtion.
Reflektion har nästan blivit ett skällsord. Istället styr den senaste trenden eller opinionsmätningen min övertygelse. Helst ska åsikten ha en snygg slogan som gör att man verkligen kommer ihåg den – ”kräv inte att jag ska hinna sätta mig in i något när min favorit tv-serie går på tv”, kan svaret annars bli.
Jag är ingen terapeut, men det bästa rådet jag kan tänka på är helt enkelt att stänga av distraktionerna.
