Hetslagens konsekvenser

Hetslagens konsekvenser

2008-02-25 08:38
Hetslagens konsekvenser

Ett ord i rättan tid! Så kan reaktionerna beskrivas efter de avslöjande artiklar om hets– och diskrimineringslagarnas konsekvenser som fått en skrämmande, och även skrattretande, beskrivning i tre uppmärksammade DN-artiklar av journalisten Maciej Zaremba.
Zarembas exempel är alla hämtade från lärarhögskolan i Stockholm. Den är en värld som avslöjas som knappast någon kunnat föreställa sig, där lärare knappt vågar öppna munnen av rädsla för att anmälas för kränkning och diskriminering, och där skolan fallit undan och betalat ut stora skadestånd för i princip ingenting.

Elever har på löpande band förklarat sig kränkta – det har utan större problem kunnat ge en nätt inkomst på trettiotusen kronor. Någon objektiv bedömning har inte behövts, några bevis har inte krävts, uppgifter som talat i annan riktning har vägt lättare än intet.
En ren terrorstämning har uppstått, anförd av ordföranden för gay-klubben på skolan, som själv inte är homosexuell men som uppenbarligen insett maktvärdet i en sådan position. Lärare måste väga sina ord på guldvåg, de måste räkna med repressalier om de inte ger högsta betyg till undermåliga elever. Terrorklimatet har självklart förstört studieklimatet för de elever som, med rätta, förväntat sig att få tillbringa sin studietid i en intellektuellt högtstående och för framtiden inspirerande miljö.

Kommer dessa avslöjanden som en överraskning? Nej knappast. Inför utvigdningen av hetslagen för några år sedan bedrev Världen idag en så omfattande opinionsbildning som vi med små resurser förmådde. För den som granskade lagförslaget stod det klart att det skulle kunna få just de konsekvenser Zaremba nu avslöjat, det vill säga leda till en omvänd hetssituation, där de som ville använda en tidigare självklar yttrandefrihet skulle kunna råka illa ut.
I nummer efter nummer, på nyhetsplats, kultur– och ledarplats, fanns vår stämpel Försvara yttrandefriheten. Våra artiklar distribuerades till makthavare och opinionsbildare. Men vi kunde konstatera att knappast någon tog intryck av våra varningar. Knappast någonstans på debatt– eller ledarsidor uttrycktes någon oro för att Sverige var på väg att hamna snett, tvärtom hyllades inskränkningen av yttrandefriheten.

När lagen några år senare testades på Åke Green och tvingades uthärda rättegångar i tre instanser förnyade vi vår kampanj Försvara yttrandefriheten. Vi vill gärna tro att den bidrog till att Green till sist friades i Högsta Domstolen, inte minst sedan vi lyckats väcka en internationell opinion. Men den svenska opinionen var ytterst lam, mycket få tidningar, opinionsbildare och politiker engagerade sig i ett försvar för yttrandefriheten. Tvärtom deltog man glatt i en formlig hets mot Green.

Kommer insikterna om hur lätt det är att missbruka den nya lagen att leda till en tillnyktring och till en förändring? Det är långt ifrån säkert. Vi har en lag som ger närmast obegränsad makt åt extremister inom gayrörelse, feminism och antirasism. Vi har infört ett missbruk av ordet kränkning som blir svår att rätta till. Men avslöjandena om läget på lärarhögskolan är en viktig varningssignal. De måste leda till den debatt som borde ha förts innan hetslagen gav extremister möjlighet att bedriva hot och terror. Yttrandefriheten måste återvinnas i svensk lagstiftning.

Kommentarer

Lägg till ny

RSS