|
2010-07-05 09:38 |
Kommentar: Inte dags att känna vanmakt |
Av alla ofullkomliga politiska system är demokratin det mest överlägsna. Det ger, när det fungerar som det ska, frihet, mångfald och respekt för oliktänkande samt sätter gränser för felaktig maktutövning och korruption.
Så är det i den bästa av alla världar. Dock inte alltid i den grå verkligheten. Vi människor har starka tendenser till själviskhet och är ofullkomliga. Därför är inget politiskt system eller politiskt parti fullkomligt och ingen politisk ideologi kan frälsa. Det går inte att ha en övertro på politiska ideologier. Historien visar att de helt enkelt inte kan leverera vad de utlovar. Ibland har det i stället blivit motsatsen.
Samtidigt behövs politik. Det är det sätt varigenom människan som samhällsvarelse organiserar och reglerar sitt liv och sina inbördes sociala förhållanden med varandra. Ingen undkommer politikens inflytande eller vardag utan vi måste alla, på olika sätt, vara informerade och engagerade. Det demokratiska politiska systemet ställer stora krav på medborgarna. Demokrati är inte rätten att rösta vart fjärde år utan ansvaret att veta vad som pågår i samhället och rätten att aktivt påverka.
Därför är det viktigt att försöka hålla sig informerad. Det är viktigt att inte slå ifrån sig och tycka att det är tråkigt, komplicerat eller meningslöst att engagera sig. Det är lätt att känna vanmakt och tycka att politiker inte bryr sig, att en liten enskild människas röst inte hörs, att utvecklingen inte går att hindra och så vidare. Sådant tänkande skapar uppgivenhet och gör i stället den enskilde medborgaren till en passiv bricka i ett politiskt spel, högt över den enskildes huvud.
Vårt politiska system kräver alltså mer av oss än att bara rösta. Samtidigt är ju också själva röstandet ett problem. Vad skall vi rösta på? Inget parti är perfekt, så vad göra? Svensken har ett rykte om sig att vara radikal men är egentligen konservativ. Vi går gärna i gamla hjulspår. Det förklarar nog varför politiken under stora delar av 1900-talet var så monolitisk med decennier av socialdemokratiskt styre. De borgerliga, i dag alliansen, kom ytterst sällan i regeringsställning och kunde aldrig behålla denna i två hela mandatperioder. En mandatperiod är alldeles för kort tid för att bygga upp en trovärdig politik. Därför är det viktigt, vad man än tycker om den nuvarande regeringens tillkortakommanden, att den får chansen minst ytterligare en mandatperiod.
Jag tror inte Sverige gynnas av att åter trilla tillbaka i gammal socialdemokratisk maktutövning. Speciellt inte när man nu för första gången i modern tid bjudit in de före detta (eller nuvarande, om man ska tro en del av dess ledare) kommunisterna, vänsterpartiet. Att se Ohly som till exempel skolminister är inte direkt någon höjdare.
Inte heller är SD, med sin kvasikristna retorik, något att kasta bort sin röst på. Här gäller det att lyssna bakom de tillrättalagda appellerna om ”fädernas kyrka” och genomskåda främlingsfientligheten som är så kristendoms främmande.
Ulf Ekman
Huvudpastor, församlingen Livets ord i Uppsala
|
|
|