|
Startsidan
Opinion
Debatt
Debatt: Reepalu fiskar i grumliga vatten | 2010-02-05 05:45 | |
Debatt: Reepalu fiskar i grumliga vatten |
|
|
Lyckligtvis hann det inte ens gå ett dygn innan proteststormen vällde in mot Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu, efter att han i Skånska Dagbladet jämfört sionism med antisemitism och skuldbelagt Malmös judar för konflikten i Gaza. Men tyvärr verkar ingen av kritikerna vilja sätta fingret på huvudproblemet. Reepalu försvarade sina kommentarer med att han inte uttalade sig som kommunpolitiker utan ”som privatperson”. Dock finns det anledning att tro att hans envisa försök att förringa allvaret i de antisemitiska hatbrott som judar i Malmö utsätts för, i själva verket är del i en större strategi. Är det en alldeles för orimlig tanke att Reepalu, genom att vägra stå upp för judars medborgerliga och universella rättigheter, vill tilltala muslimska väljare? Detta skulle i så fall gå hand i hand med den eftergiftspolitik som varit socialdemokraternas signum ända sen partiledarbytet. Till partiets försvar ska sägas att Göran Persson faktiskt stod upp för både Israels rätt att existera och svenska judars rättigheter. Men efter ledarbytet har partiet, i likhet med stora delar av extremvänstern, förvandlats till en lobbygrupp åt antidemokratiska särintressen. I spetsen för den här utvecklingen går Mona Sahlin som yttrade sig så här 2002, redan innan hon blev partiledare, i Turkiska Ungdomsförbundets tidning: ”Jag tror att många svenskar är avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, något som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.” Som en andragenerationens invandrare kan jag intyga att den här sortens kulturella självutplåning knappast inger vare sig förtroende eller respekt. Det lösaktiga samboförhållandet mellan Socialdemokraterna och islam rimmar förstås illa med vänsterns religionskritik och det socialistiska kravet på en sekulär stat. Så hur går det ihop? Jo, genom att vänstern i praktiken har reducerat sin religionskritik till kristendomskritik. Och nu även – som ytterligare en eftergift åt muslimska väljare – judehat. De islamistiska yttringarna omfamnas däremot som en välkommen del av mångkulturen. Detta trots att en islamistisk samhällsordning endast kan beskrivas som den diametrala motsatsen till vänsterns idealsamhälle. Till dags dato präglas nämligen samtliga islamistiska teokratier av klassklyftor, kvinnoförtryck och förföljelser av såväl etniska som sexuella minoriteter. År 2006 gick Socialdemokraterna till val med mottot ”Alla ska med”. Frågan är ifall inte partiets gradvisa, men vid det här laget fullbordade, förvandling från anrikt arbetarparti till antisemitiskt arabparti kräver att också devisen revideras till något som är mer representativt, förslagsvis: ”Allah ska med!” Och vad Reepalus antisemitiska åsikter beträffar, finns det onekligen en olustig och skrämmande smak av profetisk symbolik i den felsägning som ordföranden för Socialdemokraterna i Malmö, Christine Axelsson, gjorde sig skyldig till för ett par år sedan, då hon skulle beskriva stadens ställning som rikets tredje största stad: ”Malmö är ju Tredje rikets största stad.” Victor Z Hahn Student, Lund
3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved." |
|
|
|||||||||||||||||||||||