|
2009-11-20 00:30 |
Diakonia enögt och partiskt i Israel |
För ett par veckor sedan hade jag möjlighet att intensivt och på plats ta del av flera verksamheter som på ett eller annat sätt får del av svenska skattepengar eller svenska kollektmedel för sina insatser i Israel/Palestina. Med vrede kan jag konstatera att vare sig jag eller andra skattebetalare i Sverige har en aning om hur partiskt och direkt israelfientligt våra pengar används. Det handlar inte precis om opartiska freds- och hjälpinsatser.
Intrycket är snarast att flera institutioner, som använder svenska skattepengar i Israel och på de ockuperade områdena, snarast bedriver en direkt försåtlig verksamhet mot staten Israel. I flera fall är man nära hybris i sin tro på att själva ha den omedelbara lösningen på den palestinsk/israeliska konflikten.
Biståndsorganisationen Diakonia utgör det mest horribla exemplet både på hybris inför sina egna politiska lösningar och på uppenbar imperialism i sin vilja att pådyvla palestinier ”svenska lösningar”. Man tror till exempel att Pippi Långstrump ska bli muslimska barns nya förebild för självständighet, jämställdhet och demokrati. Därför lägger man massor av pengar på en Pippibok, som de flesta arabländer inte ens tar emot.
Men Pippi är inte det största problemet med Diakonia. Under flera år har man systematiskt indoktrinerat svenska grupper från främst frikyrkor, till total aningslöshet inför konfliktens orsaker. Genom sina frikostiga bidrag från Sida och ensidiga kontakter med politiker fullföljer man desinformationen om förhållandena på Västbanken.
Palestinierna själva ges inget eget ansvar, vare sig för nuet eller historien. Förintelsen, som resulterade i staten Israel som ett hemland för judar, jämförs skamlöst med Al Nakba, där palestinier fördrevs eller frivilligt lämnade sina hem vid Israels första krig 1948. Taktiken är uppenbar. Diakonia vill förringa judarnas lidande och även omvärldens antisemitism som motiv till den israeliska staten.
Vid sina resor och besök tar Diakonia generellt kontakter bara med palestinier, och i Israel de politiskt korrekta i den israeliska utomparlamentariska vänsteroppositionen. De föredrar kontakter som vill se lösningen i en gemensam stat av Israel och Palestina. I förlängningen Israels undergång.
I Diakonias oktoberresa saknas helt samtal med företrädare för regering eller parlament. Man använder sig gärna av FN-organet UNOCHA i Östra Jerusalem som i sin analys av konflikten knappast kan överträffas av Per Gartons och svenska palestinagruppers analys av läget på Västbanken.
Självmordsbombare eller arabisk massexploaterad antisemitism tycks okänt.
Det är judarna/israelerna som enligt Diakonia har allt ansvar sedan 1917, sedan 1948 och sedan 1967. Israeler är orättfärdiga och dessutom ointressanta. Israeler bör ställas inför rätta för brott mot mänskliga rättigheter. Israeler behöver man inte ens lyssna på. Goldstone räcker. Ett öppet samtal i Jerusalem med Diakonias områdesansvarige Joakim Wohlfeil kan inte tolkas på annat sätt.
Det är med sorg jag återigen måste konstatera Diakonias svek mot sina rötter i svensk frikyrka där stödet till Israel varit självklart, men inte blåögt. Diakonias arbete däremot är helt enögt.
Siewert Öholm
redaktör, Världen idag Arbetsliv
|
|
|