Advertisement

Världen idag

torsdag 02 september
  • Decrease font size
  • Default font size
  • Increase font size
Startsidan arrow Startsidan arrow Opinion arrow Debatt arrow Abort, en fråga om liv och död
2009-11-20 02:00

Abort, en fråga om liv och död

Att hitta den heliga balansen mellan nåd och sanning är kyrkans viktigaste utmaning. Svensk kristenhet har ofta misslyckats med att finna denna balans, och tragiken i detta blir mest uppenbar i ljuset av de 35 000 aborter som utförs i vårt land varje år. Jag är förtvivlad över den okunskap, ljumhet, tystnad och försagdhet som råder i denna fråga i kristna sammanhang, och som jag också har funnit hos mig själv.
Min misstanke är, att alltför många kristna inte vet vad en abort egentligen är och vad den gör med en människa. För alternativet, att kristenheten känner till sanningen om abort men ändå inte protesterar, kan jag bara inte tro på.
Betänk detta: Man kan inte vara ”lite grann” emot abort. Detta är inte en fråga som kan jämställas med andra aktuella diskussionsämnen bland kristna, som till exempel homosexualitet eller ämbetssyn.
Därmed inte sagt att dessa frågor är irrelevanta, men abortfrågan intar en särställning helt enkelt därför att den handlar om liv och död. Om de ofödda barnen är mina medmänniskor – vilket naturvetenskapen, Bibeln och det sunda förnuftet tydligt pekar på –  är jag skyldig att göra vad jag kan för att rädda dem när deras liv hotas.

När jag ignorerar min nästas nöd, förnekar jag min tro. Det är omöjligt att kombinera en abortliberal inställning med kristen tro och livsstil. Om någon kristen ledare inte delar den uppfattningen, utmanar jag härmed honom eller henne att lägga fram de vetenskapliga och bibliska argumenten för sin ståndpunkt.
Med största allvar ber jag varje kristen i vårt land att sätta sig in i hur ett barn utvecklas och vad en abort gör mot ett sådant litet barn. Vid fyra veckor slår ett hjärta, vid sju veckor kan hjärnvågorna mätas, vid nio veckor suger barnet på tummen.

Redan från befruktningsögonblicket finns all genetisk information på plats – en unik individ, vars like aldrig tidigare har funnits och aldrig senare kommer att finnas, har skapats. Aborter dödar små barn som Gud har skapat till sin avbild och som Kristus har offrat sig för på korset. Vi kan inte ignorera detta faktum.

Det är tid att bryta den öronbedövande tystnaden i Sverige. Som Kristi kropp är vi kallade att öppna våra munnar och tala ut sanningen. Vi bör göra allt vi kan för att lyfta fram abortfrågan i både kristna och sekulära sammanhang och arbeta för en rättfärdig lagstiftning som skyddar oskyldiga människors liv.
Låt oss stå upp för de ofödda barnen i denna dödens kultur.

Annette Westöö
vice ordförande, Människorätt för ofödda (MRO)

Kommentarer
Lägg till ny RSS
Annette Westöö   |2010-07-06 00:11:37
Linnéa,
vilka argument har du för att inte jämställa ofödda med födda?
Linnéa  - Abortförbud leder bara till mer döda kvinnor.   |2010-05-03 14:14:18
Jag kan inte förstå hur ett foster kan på något sätt jämställas med en levande kvinna eller flicka. Ett abortförbud eller abortrestriktion skulle inte minska antalet aborter, det skulle bara öka osäkra aborter och på det sättet öka antalet kvinnor som dör pga komplikationer till följd av det. Vill ni verkligen gå tillbaka till tiden då desperata kvinnor körde galgar och annat liknande upp i livmodern och till följd ofta fick svåra blödningar, infektioner och i de värsta fallen, dog? Och jag är säker på att ni förstår att om en gravid kvinna dör så 'räddas' inte fostret hon bär på. Så med andra ord skulle vi inte tjäna något alls på att förbjuda abort eller ens sätta restriktioner på aborträtten.
Annette Westöö  - Börja från början   |2009-11-30 23:25:49
Ida,
det är viktiga frågor du tar upp. Jag tror dock att diskussionen måste börja i en annan ände. Hur motiverar du att det ofödda barnet inte är din medmänniska?
HARRIET BOUVIN  - Håll isär de olika sakfrågorna!!   |2009-11-25 00:04:17
Förfärliga fakta o siffror som rör aborter, Bengt Lundström, det är en sakfråga. Men ett inlägg här på sidan, från en stackars kvinna som ångrar aborter, det är ju en helt annan sak. Om du vill åstadkomma något resultat med din kamp mot aborter är det därför nödvändigt, att du ser den här skillnaden, om du ska bli tagen på allvar. I annat fall riskerar du att bli uppfattad som en representant för en verksamhet som ger intryck av fundamentalism o vilken nytta åstadkommer du då? Seriösa aktörer för Ja till Livet, som du refererar till, torde betacka sig för den sortens skada, är min uppfattning. De sysslar inte med att angripa kvinnor i efterhand, för att kvinnorna av någon orsak har valt att genomgå abort. Det är jag övertygad om! Men. Om jag nu har fel, så att de gör detta ändå, då bör deras verksamhet förbjudas med stöd av lag o jag kommer i så fall att vara den första som i mitt parti verkar för den förändringen, kan jag försäkra!
Sofia-  - svar till Bengt Lundström   |2009-11-24 16:13:59
Det var enligt lag förbjudet att ta abort i Sverige när tex min mamma var ung. Frågan om varför mammor inte tar abort skulle vara/är lite märklig. Viktigare är frågan varför man tar abort, varför det är så lätt att få abort och varför läkare som skall arbeta för liv så lättvindigt och ogenerat utför aborter, tidiga som sena.

På skogskyrkogården finns en sorglig plats, den kallas barnkullen. Där begraver personal aborterade barn i små minikistor. (förutom de barn som går till forskning, suck) Det visar att det finns personal som ser och vet att detta är barn och inte cellklumpar. Förmodligen mår många bland sjukhuspersonalen dåligt över vad dom är med om...
Bengt Lundström  - Vad är min / vår uppgift Harriet Bouvin?   |2009-11-24 08:50:31
Brukar vanligen inte ge mig in i polemik med andra kommentatorer, utan bara ge min syn på artikeln. Men är det inte meningen att väcka folks INSIKTER på denna spalt även om kommentarerna kan vara tillspetsade? Etiken, eller klarare uttryckt moralen är på fortsatt nedgång i Sverige, och inte bara på detta område! Själv har jag fått lära mig sedan barn att stå för mina handlingar. - Vill ta tillfället i akt och tacka AME från www.jatilllivet.se för den fruktansvärda statistiken!
anna g.  - Gå in här!   |2009-11-23 20:11:38
Gå in på www.abortnej.se
AME  - Bengt Lundstrom   |2009-11-23 13:08:30
Antalet aborter i Sverige:
Sedan år 2000 har antalet aborter i Sverige ökat med 20%, från 30 980 till 37 205 aborter år 2007. Antalet tonårsaborter har under samma tid ökat från 4 673 till 7 584, en ökning på hela 62%. Sedan 1995 har tonårsaborterna i absoluta tal ökat med 81% och räknat per tusen kvinnor med 47%.
Var fjärde graviditet avslutas med abort, !!!!!!
20-60% högre tal än i de nordiska länderna ..!!!!!!
På Gotland avslutas var tredje graviditet med abort, i Kronoberg och Jönköping knappt var femte.
För tonåringar avslutas drygt 4 av 5 graviditeter med abort, eller 81,4 av 100 kända graviditeter. I Kronoberg är det 7 av 10 och på Gotland hela 9 av 10.
Andelen upprepade aborter bland tonåringar har sjunkit efter den rekordhöga noteringen 2005
Antalet utförda aborter efter vecka 18 har stigit från 293 (år 2005) till 315 (år 2006), en ökning med 7,5%. Från år 2000 (196 aborter) är ökningen 61%.
Andelen beviljade ansökningar efter utgången av 18 veckan är 87,7%. Kommentarer och relevanta fakta, inkl 20 års abortstatistik, finns på:
www.jatilllivet.se
HARRIET BOUVIN  - Svar till Bengt Lundström:   |2009-11-22 23:25:02
Din uppgift är inte att ställa smärtsamma frågor som du tycker "vore intressant att få veta" och därigenom åsamka ytterligare skada! Sade inte Frälsaren till kvinnan i evangeliet, att "Icke heller jag fördömer dig."? Vem är då du som går före Honom, Han som har makten att en gång döma över levande och döda, säger Herren.
Ida  - Glöm inte våra medmänniskor.   |2009-11-22 21:52:15
Till Annette Westöö: Du skriver att du är skyldig att göra vad du kan för att rädda de oskyldiga ofödda barnen när deras liv hotas. Hur ställer du dig då till en situation då moderns liv ställs mot det ofödda barnets liv? Värnar du mer om det senare även när en graviditet innebär en risk för att modern dör? Ty så ser situationen ut idag i världens utvecklingsländer. 500 000 kvinnor dör varje år i graviditetsrelaterade orsaker, huvudsakligen i utvecklingsländerna. 70 000 dör p.g.a. osäkra aborter, övriga fall är relaterade till blödningar, infektioner och kramper bland annat. Dessa kvinnor dör för att världens ledare inte prioriterar dem, för att inte tillräckliga investeringar görs inom mödravården, för att inte utbildning i reproduktiv hälsa och preventivmedel prioriteras. Kristna och andra religiösa lobbygrupper har också ett ansvar för att situationen ser ut som den gör. Du säger dig värna de ofödda barnen, varför kan du inte istället värna de levande kvinnorna? Så kan varje graviditet i framtiden vara önskad och de flickebarn som föds nu under stor vånda och tvång se fram emot sin egen graviditet som lustfylld och planerad, med tillgång till adekvat vård och utan oro för sitt liv.
Bengt Lundström  - Vart tog respekten för livet vägen?   |2009-11-22 10:22:11
Har sett en uppgift om att det utfördes drygt 37.000 aborter i Sverige 2008. Det vore intressant att få veta av alla dessa kvinnor som liksom Sofia gjort det, i fall de frågat SINA mödrar om varför DE inte aborterade sitt barn?
HARRIET BOUVIN  - Svar till Sofia:   |2009-11-21 23:25:42
Herren ser din ångest och gjort är gjort. Det är ett faktum och så enkelt är det. Tag därför i stället vara på det liv som du har idag. Det finns så mycket nöd där både du och många andra människor behövs. Och om än dina synder sen är röda som blod, så lovar ändå Bibeln, att de blir vita som snö, när du nu har omvänt dig. Gud försäkrar att då är synderna bortglömda. Allt har sin tid, säger också Predikaren och din tid är ju just nu. Gå därför vidare. Se frammåt. De ofödda lider inte och de kommer inte heller att fördöma dig, eftersom inte Kristus gör det, vännen. Var välsignad, säger Herren!
Eva  - jag håller med!   |2009-11-20 23:47:39
Tack för vad ni skriver, det är otroligt tyst i den här frågan. Tack Sofie att du bekänner så modigt... vi behöver höra kvinnors egna vittnesmål. Jag höll på att bli övertalad av sjukhusperonalen att ta abort på vår äldste son som nu är 21- jag var gift, men ung och gick första året på högskolan, därför kom först förtvivlans tårar. Tack gode Gud att jag fick stöd och uppmuntran av min storasyster. (Min man befann sig utomlands ...) Barnen är Guds gåva! Herre förbarma dig över oss och ge oss frimodighet att försvara de små!
AME  - Sofia   |2009-11-20 19:06:37
det var modigt och vackert skrivet av Dig
...Du foll offer foer tidsandan..med manga andra.. men precis som Du sager
forlatelsen omfattar all synd...och det enda som vaentar Dig i himlen ar att upptacka Dina barns kaerlek till Dig, forutom skaparens forstas...
Tack for att Du delade Din erfarenheter med oss...!
Sofia  - Det är inte normalt att jag dödat mina barn i mo   |2009-11-20 11:48:03
Det är mycket länge sedan jag gjorde abort, men jag kan inte glömma det. På den tiden talade få om vad det egentligen var man/jag gjorde; att jag lät en läkare döda mina egna “söner o döttrar”… (tyvärr har jag gjort fler än en abort) Jag levde som hippie. Sex var jämnställt med kärlek. Abort var lösningen på dess konsekvenser; nämligen barn. Så fick jag besked om att jag var med barn. Men barnet förvandlades på ett märkligt sätt till att vara endast en “cellklump”. Jag var alltså inte med barn, utan jag var med cellklump. Det gjorde allt lättare. Jag lät frivilligt läkare döda mina barn i moderlivet, under mitt hjärta där dom skulle ha legat trygga.
I Bibeln kan man läsa om hur människor offrade barn till avguden Molok för att få fördelar på olika sätt. Så fruktansvärt och vedervärdigt är min reaktion varje gång jag läser det. Så tänker jag på vad jag själv har gjort. Jag har också offrat barn för att få fördelar. Min Molok var bekvämlighet, att slippa ta ansvar och att leva som jag ville utan besvärande konsekvenser. Fick jag dessa fördelar? NEJ! Jag fick inte det. Jag blev fjättrad vid skuldkänslor, blev ofta ledsen och mörk i mina tankar. För att “bota” detta började jag dricka alkohol. Nu rökte jag M och drack. Men inte blev jag av med mina skuldkänslor, tvärtom, det blev värre. Nu är det så att jag vet att Gud förlåter synder om än nattsvarta, det vet jag. Men jag tänker på barnen. Vad skall jag säga till mina barn när jag en gång möter dom i himmelen? Jag är ju deras mamma. Mamman som gav rätten till en läkare att ta livet av dom. Jag vet att jag aldrig kommer ha ett godtagbar ursäkt. Det enda som jag kommer kunna säga med handen på hjärtat är: “Förlåt mig, jag handlade fel”
Skriv kommentar
Namn:
E-post:
 
Webbsida:
Rubrik:

3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."

Utskrift E-post
 
Dela artikeln:
Delicious
Furl it!
Spurl
Simpy
Reddit
blogmarks
YahooMyWeb
feedmelinks

Sök på varldenidag.se