|
Startsidan
Opinion
Kommentar
Den avundsjuka ”Humanistkyrkan” gråter krokodiltårar | 2009-10-19 09:08 | |
Den avundsjuka ”Humanistkyrkan” gråter krokodiltårar |
|
|
Den Svenska Humanistkyrkan (SHK) med sin överstepräst Christer Sturmark i spetsen har återigen hamnat i en djup attack av avundsjuka mot andra kyrkor och samfund i Sverige. De stolta parollerna om att ”tankens frihet” bär, eller att ska kunna bäras av den ”fria tanken”, tycks vara som bortblåsta, när Sturmark åter i en artikel gråter krokodiltårar över uteblivna statsbidrag till sin tankefrihet. I artikeln, som publiceras på Humanistkyrkans hemsida, www.humanisterna.se, pläderar han för likabehandling mellan humanisterna och andra trossamfund. Det är något grundläggande sjukt över Humanisterna, som å ena sidan jagar alla kyrkor och samfund för att dessa tror på något ickemateriellt, samtidigt som man till varje pris vill ”stänga in” sin egen tankefrihet i samfunds- och kyrkostrukturer. Djupt snyftande påpekar Sturmark i artikeln att de minsann både begraver och viger. Blir det barn efter deras vigslar förrättar de också sekulära, symboliska barndop (välkomstceremonier), de har undervisning (som om det vore bibelstudier?), de har möten och anti-gudstjänster som de kallar ”social samvaro”. Och nu vill de alltså ha statsbidrag. De har bönestunder och meditation som de på humanistiskt sätt kallar ”kontemplation”. De njuter av naturens under på samma sätt som kristna och Sturmark har kommit på i sin artikel att man även i Humanistkyrkan kan få ”gränsöverskridande upplevelser... inför naturens skönhet, eller som lyssnare till musik...” Humanistkyrkan känner sig nu ”diskriminerad”. För att känna så måste man jämföra sig med likvärdiga parter som alltså gynnas. Om man både vill vara som kyrkor är, och samtidigt vill förneka och motarbeta varje uttryck för det som kyrkorna representerar uttryckt i deras oförnuftiga tro, så uppstår en allvarlig identitets- och trovärdighetskris för Humanisterna, för Sturmark personligen och för hela hans rörelse, Humanistkyrkan. Det vilar något rent komiskt över hur Humanisterna tar för sig av allt fler religiösa attribut. Sturmark personligen gillar kanske att vara ”officiant” när Humanistkyrkan viger efter ateistritualen. Han kanske då inbillar sig att han kan vinna matchen genom att stjäla gudstrons och helighetens ritualer och former. Han försöker vinna sina själar med sina fienders ”arbetsmetoder” när hans förnufts-frihetsargument inte räcker till eller håller. Själv tycker jag att idéer aldrig ska växa på grund av statsbidrag eller subventioner. De ska växa genom levande, brinnande människor. Det var eldsjälar som skapade väckelserörelsen i Sverige, det är bara eldsjälar som kan föra den vidare. Statsbidrag riskerar snarare att kväva den. Men det är också eldsjälarna som lever med de sociala insatser som kyrkorna tar emot små bidrag till. När gick Christer Sturmark några nattvandringar i Gottsunda eller Rosengård? När ”sopade” Sturmark upp några uteliggare en lördagsmorgon i Gamla stan? Kristna gör det ofta, och vanligen utan statsbidrag. I stället för tankefrihet och tolerans har Humanisterna allt mer blivit en organisation som förstärker åsiktsförtryck och motverkar mångfald. Nej, hallå nu Christer Sturmark! Vad är det du håller på med? Är det inte lika bra att du blir ”frälst på allvar”, så du slipper gå omkring och hitta på en massa nya gudar? Välkommen till kyrkan på söndag. Det är fritt. Siewert Öholm redaktör, Världen idag Arbetsliv
3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved." |
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||