Birro: Min rustning läcker

2009-08-12 10:45
Birro: Min rustning läcker

Jag måste bli bättre på förlåtelse. Jag måste sänka mina svarta fanor, ställa mig i ledet, lita på Gud. Har varit förbannad i en vecka. Vet inte på vad. Kan inte sortera hatet jag möter i mailen jag får. Folk önskar livet ur mig. Jag talar med folk om det. De säger att det är något man får acceptera när man är offentlig. Varför det? Jag vägrar det. Jag tänker aldrig acceptera idioters söndrade önskan om min plågsamma död. Vilken annan yrkesgrupp skulle acceptera att bli hotad på sin arbetsplats?
Jag är gammaltestamentlig den här veckan, känner hur armen sjunger efter svärdet. Vill sammankalla mina demoner och dra ut i strid mot alla som hatar mig. Kan inte låta kärleken från alla andra hinna in i mig. Slår omkull saker här hemma, tvättställning, dammsugare, beter mig som en knarkande rockstjärna. Ingen är hemma. Jag städar upp tills de kommer hem, ber en bön. Det hjälper inte. Läser lite poesi och några psalmer och det hjälper inte heller. Mina drömmar mötte mig på halva vägen och nu när jag sitter ner med dem i skymningssolen kan jag inte njuta av deras sällskap.
Är det något fel på mig? Hur evig är den eviga toleransen?
Jag måste värka det här hatet ur kroppen, måste igenom de här dagarna av sönderfall och gyttja. Som förr, de där små skrangliga broarna över vattendragen i Surtesjön i Lövgärdet. Det drar ihop sig till slagsmål över himlen. Regnet är tungt, kallt, hårt. Min rustning läcker. Främlingar sårar mig.
Just nu är jag mat för mörkret.

Marcus Birro
http://blogg.passagen.se/marcusbirro/