|
De kristna friskolorna tycks vara ett ständigt irritationsmoment för vissa politiker och myndighetspersoner. När politikerna aviserar tuffare tag mot de konfessionella friskolorna, ligger Skolverket återigen i framkant. Per Kornhall, med avhoppet från Sveriges största kristna friskola Livets ord som främsta merit, har nu blivit sakkunnig på Skolverket. Tillsättningen tyder på att kristendomsätare på myndigheten vädrar morgonluft.
Nomineringen påminner om hur distriktsläkaren Per G Swartling – även han med avhopparerfarenhet inom familjen från samma frikyrkoförsamling – i början av 1990-talet blev expert på socialstyrelsen i samband med att hans familj lanserade begreppet ”sektsjuka”. Eftersom det ganska snart visade sig att det överhuvudtaget inte fanns någon sådan sjukdom, fick han ansvar för amalgamfrågan i stället. Vilken specialkompetens en distriktsläkare som ska utreda sektsjuka har om amalgamfyllningar i tänderna är nog fortfarande inte riktigt klarlagt.
Båda dessa tillsättningar handlade självklart inte om själva sakfrågorna, utan om en illa dold – och missriktad – kristendomsfientlighet. Signalen blir tydlig: att nästla sig in i kristna skolor och sedan lämna med buller och bång belönas med befordran och blir en karriärväg även för medelmåttor.
När socialdemokraterna i början av 2000-talet försökte få med sina allianspartier för att begränsa för de kristna friskolorna, fick dessa skolor utstå en direkt regelvidrig behandling av Skolverket. Utbildningsdepartementet och skolverket hade direktkontakt när myndigheten – i skydd av den politiska debatten – genomförde flygande inspektioner och hemliga utredningar utifrån påhittade och konstruerade anmälningar. Kampanjen kompletterades med förhör av minderåriga elever utan föräldrarnas vetskap. Ett flertal politiskt riggade mediekampanjer fullbordade bilden.
Sveriges makthavare har en lång tradition när det gäller att använda skolan för att hamra in de rätta åsikterna i befolkningen. En likriktad utbildning har varit ett viktigt redskap för statmakten att forma framtiden. Först statskyrkan och sedan socialdemokratin har sett enhetsskolan som betydelsefull, vilket fick Sverige att vägra skriva under FN-deklarationer och Europakonventionen om att föräldrar skall ha rätt att ge sina barn en undervisning som stämmer överens med föräldrarnas övertygelse. Där övriga Europa – som upplevt hur statsöverhuvud som Stalin och Hitler utnyttjade skolan för politiska syften – såg föräldrarätten som ett uttryck för mångfald, såg svenska makthavare bara problem med att myndigförklara svenska föräldrar.
Den borgerliga regeringen skrev under FN-deklarationen under sitt förra regeringsinnehav i början av 1990-talet. Det verkar som om det nu kliar i fingrarna i den borgerliga alliansen, som börjar se problem med att föräldrar får vara med och bestämma vilken utbildning deras barn skall få.
Ruben Agnarsson
Den hÀr e-postadressen Àr skyddad frÄn spam bots, du mÄste ha Javascript aktiverat för att visa den
|
|
|
Startsidan 
