Naturen är inte könsneutral

2008-05-09 09:23

Personerna på bilden har inget med artikeln att göra. Foto: Scanpix

Naturen är inte könsneutral

• Den naturbiologiska ordningen kräver för släktets reproduktion och fortbestånd sammansmältningen av en kvinnlig och en manlig könscell.
• Den naturbiologiska ordningen frambringar fortfarande merendels attraktion mellan män och kvinnor.
• På grundval av den naturbiologiska ordningen och attraktionen har män och kvinnor, som samhällsaktörer, skapat en social och juridisk-ekonomisk förening av samhörighet – äktenskap genom giftermål – för sin och barnens, familjens, trygghet.
Detta är ovedersägliga fakta om bakgrunden till samhällets ursprungliga och alltjämt fundamentala byggsten – familjen bestående av moder, fader och barn. Att äktenskap inte förknippas med samkönade par beror givetvis på den förhärskande naturbiologiska ordning enligt vilken artens fortplantning är omöjlig genom samkönad cellförening. Det ligger ingen annan värdering i detta än biologins lagbundenhet, vilken inte är könsneutral.

Högsta politiska korrekthet synes dock vara att samhället ska maskera naturens icke könsneutrala väsen genom att införa könsneutrala äktenskap. Men den reproduktiva lagbundenheten lär knappast rubbas av om samkönade par får ingå äktenskap ens i kraft av en religiös välsignelse eller borgerlig hedersbetygelse.
Det vore nog ett utslag av raffinerat självbedrägeri att föreställa sig att med samhällets sanktion av samkönade äktenskap skulle med automatik följa ett slags högre lyckograd. Sådan gäller inte ens tvåkönade äktenskap. Samhällets ”erkännande” av samkönade äktenskap torde alltså i sig knappast promovera individernas inbördes lyckoupplevelse. I så fall borde kanske redan skilsmässotalen för av samhället sanktionerade tvåkönade äktenskap vara lägre än vad de är!?

I gränslandet till denna debatt framtonar också synen på barn. En del tycks mena att rätten till barn är mera absolut än barnets rätt till sitt ursprung och sina biologiska föräldrar. Homosexuellas rätt att adoptera och lesbiska kvinnors rätt till insemination på svenska sjukhus är några exempel. Ännu har man dock veterligen inte krävt homosexuella mäns rätt att erbjudas äggcell och surrogatlivmoder på svenska sjukhus… Kan det möjligen ha med verklighetens biologiska rollskillnader att göra?
För den som ser en logisk följdordning i biologins krav på en förening av manligt och kvinnligt för artens och samhällets fortbestånd, ter det sig skäligen rimligt att samhället reserverar den samlevnadsform, som ger barnen en integrerad kontakt med det könsspecifika moders- och fadersperspektiv som naturen påbjuder. Det vill säga att äktenskap exklusivt förbehålls giftermål mellan man och kvinna.

Partnerskapslagen respektive sambolagen erbjuder, tillsammans med avtalsrätten, goda möjligheter att trygga den sociala och ekonomiska livsföringen för personer som väljer alternativa former av samlevnads- och familjekonstellationer, utan att de för den skull med något slags självklarhet kan utmålas som uttryck för diskriminerande intolerans eller nonchalant likgiltighet.

Henrik S Järrel
Journalist, fd riksdagsledamot

Kommentarer

Lägg till ny

RSS