|
Nu räcker det inte längre med tolerans. Tolerans förändrar inte
maktordningen i heterosexuellas syn på homosexualitet. Nu gäller
”normkritik”. Det vill säga, all påverkan skall skjuta in sig direkt på
felaktigheten i själva normen. Det gäller den förhärskande (och
förkastliga) heteronormen.
Aktuella ord i sammanhanget är maktordning, queerpedagogik, normkritik, heteronormativ och ytterligare ett antal styrord med förutbestämd laddning.
Däremot används inte längre ordet homosexualitet. Queer är modernare och mer långtsyftande.
Detta framgick av ett seminarium förra veckan om just queerpedagogik.
Den i dagarna debatterade myndigheten(!) Forum för levande historia engagerar sig i heteronormativdebatten, med motiveringen att nazismens brott inte bara gällde förintelsen av judar, utan också brott mot och förintelse av romer och homosexuella.
Homosexuella i Stalins eller Pol Pots riken hade det för övrigt inte heller så lätt.
Arbetet med attitydförändringar mot romer har inte ännu synts så mycket. Däremot har myndigheten lagt mycket tid och pengar på ett samarbete med RFSL Ungdom för att direkt förändra dagens värderingar kring sexualitet, familj och genus.
Eftersom jag som skattebetalare är med och betalar, tyckte jag att det var angeläget att delta i ett sådant queer-seminarium. Det hölls i RFSL:s lokaler i Stockholm.
Det visade sig mycket snart att jag tillsammans med ett 60-tal personer, de flesta kvinnor i 30-årsåldern, dels deltog i en statligt finansierad indoktrineringskampanj, dels deltog i ett statligt finansierat ”pep-talk” för att ifrågasätta heteronormen.
Indoktrineringskampanjen är det mest skrämmande. Den uttalas i praktiken så att den som omfattar, står för eller deltar i ett heteronormativt liv, alltså det liv 95 av 100 lever, skall genom normkritiskt tänkande läras att de tänker fel. De skall förstå att de per definition är homofober. Det vill säga: ” har starkt negativ syn på homo-och bisexuella människor” enlig Levande historias ordlexikon. De skall dessutom läras att genus, enligt samma lexikon, innebär att ”manligt och kvinnligt är något socialt konstruerat” liksom kön, och att ”queer” är en ”könsöverskridande” identitet.
Det är rimligt att kunna föra den diskussionen för en parts-eller idéorganisation som RFSL. Men knappast för en statlig myndighet. Att kritiskt granska sig själv, granska sina argument och bli ifrågasatt hör till demokratin och det öppna samhället. Men när staten talar om för mig att jag skall ha ”sex till åtta queertankar om dagen” för att ändra mina felaktiga attityder, då är det indoktrinering.
Att staten sedan via sin myndighet anordnar ”pep-talks” eller rena inspirationsmöten för att föra ut ensidig propaganda om en livsstil som går på tvärs mot vedertagna normer, är både förnedrande och löjeväckande. Myndigheten har bestämt sig för att legitimera en normkritik som tycker att normer är bra så länge de inskränker sig till att man inte spottar på varandra eller att man går till höger i rulltrappan. Andra normer skall ifrågasättas utan att någon har rätt att hävda ett alternativ.
Jag känner mig i ordets allra djupaste mening ”kränkt” när jag läser Myndighetens skrift ”BRYT!” och ser att jag och miljoner kristna som direkt eller indirekt engagerade sig för familjen i kampanjen ”Mamma-pappa-barn” klumpas ihop med högerextremister och Sverigedemokrater. I Myndighetens studieprogram skall sambandet mellan att vara fascist och att tro på en tvåkönad familj diskuteras. RFSL får bidrag att använda detta studiematerial i sin skolinformation.
Vad håller vi på med? Låt samhällsdebatten föras på fria villkor. Ge Evangeliska alliansen samma bidrag till skolinformation som RFSL och lägg ner Forum för levande historia som statlig myndighet. Siewert Öholm
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
|
Startsidan 
