Världen idag

Först tyckte jag att hela jippot kring Tiger Woods och hans kvinnoaffärer var ett enda stort skämt. Helt ärligt, vem bryr sig? var min spontana reaktion när löpsedel efter löpsedel tävlade om att förmedla de senaste uppdateringarna kring golfstjärnans privatliv. Har folk inget bättre för sig än att läsa om andras privata misslyckanden?

Men efter Tigers offentliga avbön i fredags (som tydligen betraktades som viktig nog för att förlänas ett eget inslag i SVT:s Rapport) slog det mig att det massmediala intresset för, och fördömandet av, Tiger Woods utsvävande livsstil egentligen borde vara glada nyheter för alla som anser att den äktenskapliga etiken är tidlös och allmängiltig. Tigergate bevisar nämligen, liksom Lewinskyskandalen gjorde på sin tid, att folk fortfarande blir ledsna och upprörda – trots Hollywoods och tv-seriernas försök att marknadsföra lösaktighet som det ultimata lyckoreceptet – när man kränker den viktigaste gemensamma nämnaren för alla civiliserade samhällen: familjen. Ni vet, den där institutionen som visat sig historiskt, moraliskt och reproduktivt överlägsen alla andra gemenskapsformer och som alltid överlever och återskapas, trots att vissa gör allt de förmår för att krossa den.

Det är möjligt att Tigers privatliv getts oproportionerligt mycket utrymme i medierna. Hjälparbetarna på Haiti, frihetskämparna i Iran och våra svenska trupper i Afghanistan har gjort betydligt mer för att förtjäna vårt intresse. Men att inte ens kommentera eller kritisera Tigers svek – mot sin fru, sina fans och sina sponsorer – hade enbart kunnat tolkas som ett godkännande från samhällets sida, vilket i sin tur förmodligen tjänat till att normalisera hans beteende ytterligare. Risken finns då att vi om några år inte ens reagerar när barnens stora sportidoler föregår med sämsta tänkbara exempel, att det rent av anses spektakulärt när en stjärna lyckas leva ett anständigt liv. Föreställ er rubrikerna om tio år: GOLFSTJÄRNA ÄR TROGEN!!!

Men nu passerade inte Tigers svek förbi obemärkt. Istället blev det skandal. Tack och lov.

 
Victor Z Hahn är 24 år och bor i Lund där han studerar.Hans gästinlägg kan ni läsa varje tisdag i denna blogg.

Jag kontaktades av en duktig skrivsugen kille från Lund och efter några samtal fram och tillbaka kom vi överens om att han skulle bli gästblogagre på min blogg ett tag framöver. Så varje tisdag kommer ett inlägg att dyka upp här i bloggen från 24-årige Victor Z Hahn. Med stor sannolikhet kommer en del av inläggen att handla om integration, något som jag vet att han brinner för. Välkommen till bloggen Victor!

Victor om:

Sin tro: Jag är kristen, that’s it. För mig spelar det ingen roll vilket samfund folk säger sig tillhöra, och jag brukar inte heller beskriva min tro utifrån vilken kyrka jag går till. Kristen är man om man tror på Jesus. Det är bra att det finns en levande teologisk debatt, däremot tycker jag det är trist att relationen mellan till exempel protestanter och katoliker fortfarande präglas av misstro och missaktning. Låt oss istället arbeta tillsammans för att stärka de kristna kärnvärdenas ställning.

Studierna: Jag studerar retorik och litteraturvetenskap och har tidigare studerat beteendevetenskap och ledarskap på kandidatnivå.

Andra skrivuppdrag: Jag skriver krönikor om utbildningsfrågor åt studenttidningen Lundagård sen 2008.

Sig själv: Jag är en blandning mellan olika sidor av Sverige, och av världen. Mina föräldrar kommer från två olika världsdelar och själv ser jag mig som svensk. Jag växte upp i både Kista och Danderyd, har gått i både kommunala skolor och friskolor, varit klasskamrat med både muslimer från svartaste Afrika och miljonärsbarn från den slottsboende adeln, tillbringat somrarna i både skärgården och hos släktingar utomlands, röstat både blått och rött. Jag är ett bevis på att människan inte kan inordnas i kategorier. Alla människor är mer än bara sin etnicitet, klasstillhörighet eller dialekt och ibland är ens bakgrund så komplex att man inte riktigt vet var man hör hemma. Då kan det vara skönt att veta att man faktiskt hör hemma överallt.

Om sin drivkraft: Jag har alltid velat skriva dels för barn och ungdomar, dels för vuxna om barn och ungdomar. Mycket av det senare handlar om att jag vill ge röst åt marginaliserade, de som annars sällan får komma till tals. Barn är exempel på en grupp vars perspektiv och rättigheter ofta ignoreras till förmån för andra gruppers särintressen. Jag har alltid sett det som min uppgift att bidra med perspektiv och infallsvinklar som annars förbises i den offentliga debatten. Därför vill jag skriva för en tidning som vågar sticka ut från den politiskt korrekta mainstreamfåran när samvetet kräver detta. Här tycker jag att Världen idag fyller en viktig funktion.



Vad han ska blogga om: Jag kommer att kommentera sånt som händer. Det jag skriver kommer att handla om unga men angå alla.
 

 
Foto: Erik Lundström

I onsdags delade jag ut Världen idags familjepris till Louise Hallin under ett seminarium i riksdagen. Under hösten fick våra läsare nominera olika personer och Louise Hallin fick helt klart flest nomineringar. Det känns roligt att hon får en uppmuntran för det arbete hon gör för att stärka barnperspektivet i Sverige och familjernas rätt att välja barnomsorg själva. Efter prisutdelningen stannade jag kvar och lyssnade till hennes föreläsning för riksdagsledamoterna. Det var härligt att höra hur hon betonade att det inte enbart handlar om hur man ska vara som förälder utan det viktigaste är att man finns där för sina barn och vinner barnens hjärta. Under seminariet fick hon också frågan av en ledamot vad hon skulle göra om hon var familjeminister. Hon svarade att hon framförallt skulle införa en barnomsorgspeng på 12000 kronor i månaden  (vad staten i dag betalar per barn och månad för dagisplats) som man får vare sig man har barn hemma eller inom den kommunala barnomsorgen. Läs mer om priset och hennes föreläsning här.

Förra veckans mest lästa artiklar på webben:

1. Premiär för talkshowen Kväll med Ulf Ekman
2. Christer Sturmark: "Jag tar avstånd från tvångsateism..."
3. Biskop: "Gudstjänstkris i Svenska kyrkan"
4. KD i Göteborg sätter Lega högst på listan
5. Ett intellektuellt misslyckande, bloggat av Dick Erixon

 
Foto: Scanpix

Världen idag är en relativt liten tidning men med väldigt mycket vilja och passion brukar jag säga. Med små resurser utvecklar vi sakta men säkert tidningen, både pappret och webben,  och verksamheten i stort. Den senaste mätningen av antalet besökare på webben visar att januari månads trafik steg med 34,5 procent (unika besökare) jämfört med samma månad förra året. Roligt att de positiva resultaten fortsätter att trilla in.

Ni har väl inte missat att våra OS-reportrar Linus Hugosson och Kristofer Gadd är i full gång? Eller Nathanael Söderbergs dagsrapporter från OS i Vancouver. För dig som är OS/sportintresserad: kika här. 

Nu blir detta en något tråkig bloggpost. Men jag vill ändå skriva några rader om en debatt som pågår i bloggaren Emanuel Karlstens kommentarsfält och som kom till min kännedom i går via en vän som läste upp en del av inläggen för mig. Själv följer jag inte Karlstens blogg regelbundet eftersom den inte ingår i mitt intresseområde och således visste jag inte om vad som pågick.

I kommentarsdebatten diskuteras en mängd olika saker som rör Världen idag, Livets ord och tidningen Dagen. Olika personer spekulerar i vilket inflytande Livets ord har på Världen idag, andra om varför förre chefredaktören sa upp sig och någon tredje formulerar kritik mot församlingen Livets ord.

Jag vägrar att ägna mig åt att besvara spydigheter, spekulationer, eller illvilja, även det som är inpackat med finess. Att hinna sitta och svara på olika former av påhopp eller kritik på en blogg någonstans är omöjligt. Jag har fullt upp med att göra en tidning och att ta hand om tidningens personal och se till att både personalstyrkan och tidningen utvecklas och ständigt blir bättre. Om jag skulle fokusera på den grupp av människor som vill misskreditera Världen idag eller av olika anledningar ogillar tidningen, ja då skulle jag aldrig komma någon vart i mitt arbete.

Det är naturligtvis viktigt att ta del också av konstruktiva kritiska synpunkter på tidningen men jag anser inte att denna diskussion ligger under rubriken konstruktiv.

Jag reflekterar både nu och då över hur tidningen Dagen jobbar, ibland något de gör bra och andra gånger något jag tycker att de gör mindre bra, men det är inget jag skriver om i någon ledarblogg eller i andra forum. Det måste väl ändå löna sig i längden att jobba på förbättringar på den egna tidningen än att gnälla på  den/de andra?

Har någon av er stött på Karlstens blogg och diskussionen därunder och undrar vad jag tycker, så är detta min respons.

 
I onsdags hade jag ett gäng glada ungdomar på studiebesök. (Och en hund...)

Ho hooo vad dagarna går. Jobba, föreläsa, skriva, planera och så alla dessa möten. Vi planerar många roliga saker under mötena, men så ska allt göras också. Inte bara prata. Göra. I dag har vi en fullmatad tidning. Vi skriver bland annats om Livets ords satsning på ny talkshow. Jag var inbjuden till premiären men hade inte möjlighet att gå. Jag såg det istället på kanal 10 i går kväll. Särskilt kul att Världen idags utrikesredaktör Mats Tunehag var med och debatterade klimat med Stefan Swärd. Här kan man se programmet i efterhand. Daniel Viklund skriver också oerhört bra i dagens tidning om korset som förändrade allt. Evangeliets djupaste verklighet och innersta kärna.

I onsdags hade jag besök från ett helt gäng mediasugna ungdomar från Livets ords ungdomsarbetes mediateam. De fick en liten rundvandring och så hade vi ett lite snack om hur Världen idag jobbar och vilka olika avdelningar vi har. Ett gott tecken var de många nyfikna frågor som ställdes. Nyfikenhet är en bra egenskap om man vill jobba med media på olika sätt.

Hör och häpna, nu ser jag att min kollega Siewert Öholm bloggar igen. Det var bra länge sedan sist. Missa inte det. 

Vi hade mycket bra i tidningen och på webben förra veckan. Inte minst artiklarna om den växande antisemitismen i Malmö som vår reporter Annica Skenberg skrivit och också serien om DDR och den svenska skolan av Ruben Agnarsson. Statistiken visar också att de två ämnena var bland det mest lästa förra veckan.

1. Polischefen och Knutbyutredningen , ledare av Ruben Agnarsson
2. Den växande antisemitismen i Malmö: Reepalu: "Judar delansvariga för antisemitismen"
3. DDR och svenska skolan: Medveten ateistisk fostran skulle forma svensk skol a
4. Förundersökningen nedlagd mot The River-pastorerna
5. Alf Svensson: Obamas bönefrukost var fantastisk

I går hade vi en fullmatad dag för våra reportrar och redigerare. Gemenskap, utbildning och föresläsningar stod på schemat. Alla verkade trötta men glada vid dagens slut. Här är ett axplock av det som stod på schemat:

Anders Gerdmar, teologie doktor och docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och som också undervisar vid Livets ords teologiska seminarium kom och gav en orientering i kyrkohistoria. 

 Fotografen Johan Rudén gick igenom kamerornas olika funktioner, pratade om bildkomposition och mycket annat matnyttigt. 

Roland P Martinsson, chef för Timbros medieinstitut kom och pratade om opinion och delade egna erfarenheter. 

Foto: Eva Gunnarsmo

I helgen var jag inbjuden att tala på temat De glömda barnen när Livets ord i Uppsala anordnade barnledarkonferens. Ett hundratal barnledare från Norden lyssnade på mig och ställde bra och relevanta frågor efter föreläsningen. Tänk så viktigt det är att alla människor som arbetar med barn i Sverige lär sig att känna igen signaler från glömda barn, eller lär sig att hitta gömda (och glömda) barn. Vi vet att det finns någonstans kring 380 000 barn i Sverige som lever i hem där föräldrarna miss/ eller riskbrukar alkohol. Till denna enorma siffra kommer också barn som lever i andra typer av dysfunktionella hem med till exempel psykisk ohälsa eller olika typer av handikapp. Även dessa barn glöms bort. Det är så viktigt att kyrkorna får vara en plats som dels är en frizon från alkohol men också där det finns medmänniskor och vettiga vuxna som kan bekräfta och se dessa barn.