Nu är jag tillbaka på redaktionen efter en veckas välbehövlig semester. Högarna av att göra-listor som finns på mitt skrivbord ligger dessvärre kvar. Men en sak i taget tror jag får bli metoden.
Statistiken för förra veckans mest lästa artiklar på Världeni dags webb har kommit:
Årets Europakonferens har
hittills känts som två olika konferenser. En första del som inleddes
med de extrainsatta mötena med den både kontroversielle, kritiserade
och hyllade evangelisten Benny Hinn. Efter ett lördagskvällsmöte där
undervisningen till stora delar spårade ur teologiskt kokade det i
bloggvärlden, bland journalister och helt vanliga mötesbesökare. Och
Ulf Ekman själv gick på måndagen ut på sin blogg och markerade sitt
avstånd till lördagskvällens undervisning.
När det först blev känt att Livets ord bjudit in Benny Hinn till
konferensen var jag skeptisk och undrande till beslutet. Och jag är
varken teolog eller pastor, men efter lördagskvällens märkliga
predikan var jag brydd, och det kändes därför skönt och tröstande att
Ulf Ekman kommenterade det hela så tydligt som han gjorde.
Men med detta sagt; hetsen mot Livets ord, Benny Hinn och i
synnerhet mot Ulf Ekman har flera gånger varit både oproportionerlig
och obehaglig. Några citat från bloggar och Twitter:
”Jag är personligen skadeglad över de reaktioner som kommit kring Benny Hinns predikningar på Europakonferensen.”
”Det är ett pokerspel att bjuda in Hinn. Men när Ulf Ekman själv blivit
mer och mer ointressant att lyssna till för varje år som går, behöver
han kanske lite draghjälp för att återigen tvinga till sig
strålkastarljuset.”
”Jag är nyfiken på hur Ulf kommer att ta sitt ansvar för att ha gett utrymme för denna charlatan.”
”Tro på helande leder i förlängningen till sånt här beteende.”
En twittrare sammanfattade det hela bra:
”Inte många positiva kommentarer här inte... Spelar nog inte så stor roll vad än Hinn predikar i kväll...”
Visst kan och bör man ställa frågor kring Benny Hinns lördagspredikan
men någonstans tycker jag mig skönja en hetsjakt på Ulf Ekman och
Livets ord, snarare än Benny Hinn. Flera av dem som utger sig för att
vara evangeliets försvarare framstår i stället som redskap för en
medveten strategi att förstöra Ulf Ekmans möjlighet att vara en
respekterad andlig ledare i Sverige.
Ironin och raljerandet de senaste dagarna har varit stötande. När
beskedet om att talaren Steve Hill på grund av cancerbehandling inte
skulle komma till konferensen, var det någon som kommenterade: ”Vill
han inte bli helad?” Och så vidare. Kom inte och säg att ni försvarar
evangeliet med den typen av kommentarer. Det måste ändå finnas någon
rimlighet i hur man bemöter varandra. Jag har själv varit runt på ett
tiotal konferenser och kristna events denna sommar och hört diverse
olika talare och predikanter. Och att en teologiskt outbildad
evangelist inte alltid har en genomtänkt och utarbetad teologi på samma
sätt som en utbildad pastor eller präst är snarare regel än undantag.
Jag skulle vilja säga att det är ett allvarligare brott mot teologin och kristen tro att förneka under. Att inte tro på helande är knappast kristet.
Vi är inte färdiga med Europakonferensen, tack och lov. Det är ju en
positiv gigantisk evangelisk festival där tiotals nationer finns
representerade och det är oförskämt att döma ut allt detta på grund av
ett antal felsägningar på Benny Hinns möten. Min önskan är att många
människor får möta Jesus under de här dagarna. Så har jag förstått det
yttersta syftet med Europakonferensen.
Efter en veckas semester är jag tillbaka i det kristna Konferenssverige. Jag har landat i Borås där Svenska kyrkans inomkyrkliga rörelse Oas håller konferens. Under hela sommaren pågår många olika härliga kristna festivaler och konferenser men jag måste nog ändå erkänna att jag alltid ser fram emot Oas-mötet i Borås lite extra. Och när jag nu sitter här på festivalens första bibelstudium så blir jag så berörd av den frid, ro och frihet som finns här. Här finns verkligen människor från alla möjliga sammanhang och traditioner. Här dansar man med flaggor om man vill, sjunger sittandes eller ståendes, stilla eller klappar händerna. Här finns biktpräster från Svenska kyrkan och här finns biktpräster från Katolska kyrkan.
Men trots så många olika uttryckssätt finns ett lugn och en ordning och framför allt känns det som om Gud finns närvarande starkt här. Jag ser fram emot dessa dagar. Världen idag har självklart också en monter här i Boråshallen så är du här så kom förbi och hälsa på mig eller någon av mina kollegor. Mer om Oasrörelsen hittar du här.
Sitter bredvid tidningen Dagens reporter Josefin Lilja här på Lappis och vi båda skriver för fullt. Så vänder vi oss båda om och ser hur ett par sitter och läser Dagen coh Världen idag. Jag tycker att det är en fin symbolik. Det är självklart att det finns ett moment av konkurrens mellan tidningarna i bland men främst, och det kommer jag alltid att fasthålla och framhålla, så behövs båda tidningarna i Sverige i dag. Den kristna pressrösten i vårt land är så viktig.
Vår sommarturné bland de kristna konferenserna runt om i Sverige har landat i Lappland och den anrika Lapplandsveckan. Denna konferens (eller festival) har en mycket mäktig historia som jag kommer att skriva lite mer om i fredagens tidning. Men allt sedan 1919 har skaror av människor fått uppleva gudsmöten på olika sätt här. Människor kommer hit för att få undervisning men också för att få gemenskap, lek och vila.
Och så även detta år. Under en fikarast tidigare i dag träffade jag ett härligt par som rest till konferensen under 40 års tid. Bara en stund tidigare möte jag en ung man som nyligen kommit till tro och som besökte festivalen för första gången. Det finns något för alla där Gud finns.
Det är naturligtvis inte bara andliga behov som blir mötta dessa dagar, mat, vila, sol och nöje får förstås plats. Tidigare på dagen dök vi till exempel på denna mysiga älg som jag gav lite blad att tugga på:
Mitt i resandet på alla sommarkonferenser har jag slarvat med länkarna till de emst lästa artiklarna på webben. Men här kommer förra veckans mest lästa.
I dag gjorde jag en intervju emd Maud Olofsson som just släppt en bok. Foto: Johan Rudén.
Löttorpsveckan på Öland rullar vidare i ett rasande tempo. I dag har det bland annat varit ett seminarium om Mellanöstern där Världen idags skribent Ulf Nilson medverkade. Och på kvällen var det dags för Allsång i tältsaongen med Pernilla Emme och Roland Utbult.
Själv flög jag till Stockholm över dagen för att intervjua Sveriges vice statsminister och centerpartiets ledare, Maud Olofsson. Det blev ett starkt möte där Maud Olofsson delade en hel del ur sitt liv, inte minst sedan hon just skrivit boken "Ett land av friherrinnor" som släpptes i dag och där hon skriver om sin uppväxt och de värderingar som präglat henne genom livet. Min inetrvju med Maud Olofsson kan ni läsa om två veckor i tidningen. I dag kan ni däremot läsa min inetrvju med Jan Björklund i tidningen.
I en krönika i dagens tidning berättar jag också lite grand om bakgrunden till att Världen idag engagerat sig som mediepartner till Löttorps camping.
Men en kort sammanfattning är att detförra hösten fanns ett ekonomiskt och materiellt läge för Löttorps camping som krävde en stark restaurering. Ett antal privatpersoner ställde då upp med kapital och lånade ut pengar för att rädda visionen om Evangelisation på Löttorps camping, det som förkortas ELCA. En del i att återskapa ELCA till den evangeliska fyrbåk som den en gång varit, är ett samarbete med Världen idag som mediepartner. Vår ambition är att campingen inte bara ska vara en ”förlängd söndagsskolefest” för folk som vill bada utan att campingen, tältsalongen, atmosfären och människorna får sätta märken och avtryck i hela Sverige. Vi önskar att campingen ska få bli ett varumärke för evangelisation och att vi som tidning får vara med mitt i den svenska kristenheten.
Ett av Världen idags seminarier under Löttorpsveckan handlade om dödshjälp/livshjälp. Anders Arborelius, Stefan Gustavsson, Moni Höglund och Sten-Gunnar Hedin.
Just nu pågår ett spännande seminarium på Löttorps camping. På ämnet dödshjälp/livshjälp samtalar en panel bestående av katolske biskopen Anders Arborelius, SEA:s generalsekreterare Stefan Gustafsson, baptistpastorn Moni Höglund och pingstföreståndaren och predikanten Sten-Gunnar Hedin. Sten-Gunnar Hedin sa något så oerhört bra inledningsvis där han menar att istället för att tala om människovärde så kanske man ska byta begrepp och kalla det för värdighet.
”Värde kan lätt leda till tankar på nationalekonomi och pengar. Vi behöver poängtera värdigheten som kommer av att varje människa är behövd och blir sedd. ”
Stefan Gustavsson sa också mycket bra, bland annat:
”Om det inte finns en Gud som skapat oss, då har vi inget inneboende värde. Individen har inte ett värde inom sig. Då blir det utifrån en överenskommelse vi gör utifrån. Det blir en kontraktsfråga mellan individer. Om inte vår kultur återvänder till Gud kommer vi inte att uppehålla en värdefull syn på människan. Vi är en kultur som haft kunskap om Gud men medvetet valt bort det. Det är tid för omvändelse. ”
Denna Löttorpsvecka som tidningen är med och arrangerar känns väldigt viktig och rolig. Och inte minst detta seminarium. Fler rapporter från Löttorps camping kommer i tidningen i morgon.
Felicia Svaerens blogg 
