Världen idag

Här vill jag ge dig tre viktiga skäl för att prenumerera på Världen idag inför hösten.

1.  Vi lever i ett medie- och informationssamhälle. Aldrig tidigare i historien har vi utsatts för en sådan påverkan som i dag, svensken tillbringar i genomsnitt sex timmar varje dag för mediekonsumtion. Du behöver veta vad som händer i samhället runt omkring dig och vara förberedd inför framtiden. Världen ger dig argument och perspektiv som gör att du kan stå stark som kristen i vardagen och samtidigt delta aktivt i samhällsdebatten.

2. När du prenumererar på Världen idag stärker du den kristna rösten i Sverige. Varje prenumerant höjer värdet och inflytandet på det tidningens redaktörer och skribenter skriver. När upplagan ökar får den kristna opinionsbildningen en större genomslagskraft i det svenska samhället.

3. Som prenumerant håller du dig informerad om vad som händer i kristenheten. Vi står inför en andlig besökelsetid i vårt land som redan har börjat märkas av. I Världen idag kan du läsa om när Guds rike flyttar fram positionerna i Sverige.

Inför hösten vill vi erbjuda dig att prova Världen idag under ett kvartal för 435 kr. Du få då en premie utan kostnad, där du kan välja mellan Göran Skyttes nya bok Ansikte mot Ansikte och Simon Ådahls nya CD Larm. Om du tar en halvårsprenumeration för 765 kr får du båda premierna hemskickade. Du betalar ingenting nu, du fyller bara i namn och adress på det webbformulär som du kommer till genom att klioka här eller på annonsen som finns på Världen idags startsida. Du betalar prenumerationen först omkring en månad efter att prenumerationen startar. OBS! Erbjudandet gäller även en gåvoprenumeration, kontalkta vår kundtjänst på tel 018-430 40 50 ellere-post Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den .

I december 2005 inledde Världen idag en uppmärksammad artikelserie om polisens illegala informatörsverksamhet, som avslöjade att de informatörer och infiltratörer som används av polisen går sina egna ärenden, begår brott och tjänar stora summor pengar men undgår åtal. Artiklarna finns i Världen idags plusarkiv. 
Polisens kontroversiella informatörsverksamhet startades i samband med att den socialdemokratiska regeringen återtog makten i mitten av 1900-talet. I dagens ledare skriver jag om att det sedan Världen idags artiklar har fallit tre domar i svenska domstolar mot svenska polischefer som varit involverade i en informatörsverksamhet som ägnat sig åt illegala brottsprovokationer. Det handlar om Olle Liljegren och Tage Åström, samt den polis som under år 2006 drev sexklubbar i Stockholm parallellt med att han hade ansvar för Stockholmspolisens underrättelsetjänst. De milda straffen mot dessa polischefer pekar på att även polischefer undslipper konsekvenser när de utnyttjar sina kontakter i den undre världen för egna och/eller illegala syften. De milda domarna gör att den naturliga frågan blir: Finns det höga beskyddare i rättsväsende oich i höga samhällspositioner?

Den 1 februari 2006, en månad efter Världen idags artikelserie, avlyssnar tysk polis den polisinformatör som ska förmedla 200 000 kr till Tage Åström för att på uppdrag av en restaurangägare plantera narkotika hos några konkurrenter inom restaurangbranschen. Konkurrenterna som ska utsättas för planteringsförsöket, vilka kommer från Nordirland, kallas föraktfullt för ”de där kristdemokraterna” när polischefen och hans informatör samtalar om dem.  Följande samtal utspelar sig mellan polisinformatören (P1) och den person (P2) som vill att polisen mot ersättning ska plantera narkotika:

P1: ”Olle Liljegren…det är ju Tages polare..”
P2: ”Jobbade han på hans avdelning?
P1: ”Ja han jobbade ibland alltså… Han jobbade i hans gäng så att säga, då var han ju en infiltratör han var ju där på Tages uppdrag, Tage är chef sen gick det ju som det gick…
…
P2: ”Dom är polare fortfarande?”
P1: ”Ja ja visst jag har en känsla han kan vara inblandad i det där som vi gjorde på något sätt, kanske ja eller nån… det är mycket konstiga kontakter. Men du vet han skulle liksom inte göra det själv, han skulle aldrig kunna…  Och det är så att det är planerat redan hur det ska gå till… det drog ut på tiden av olika anledningar, för dom… det är lite turbulens kring dom där killarna…”

Det avlyssnade telefonsamtalet visar tydligt att Tage Åström och Olle Liljegren arbetade tillsammans med dessa brottsprovokationer. Det är ingen vågad gissning att även den polis som under år 2006 drev sexklubbar i Stockholm parallellt med att han hade ansvar för Stockholmspolisens informatörs- och infiltratörsverksamhet var delaktig i och/eller var informerad om dessa illegala brottsprovokationer. Polischefen var nämligen direktör på sexklubbarna Club Lady och Club Privé i Stockholm. Som ansvarig för Stockholmspolisens informatörsverksamhet hade han tillgång till hemlig underrättelseinformation i kampen mot trafficking, samtidigt som han marknadsförde sina callgirls på webben. Klubbägarna hade kopplingar till före detta kommunistregimen i Jugoslavien, och förre justitieministern Tomas Bodström (S) var deras försvarsadvokat när de åtalades i mitten av 1990-talet.

Nu på fredag faller domen mot polischefen Göran Lindberg – som visat sig vara involverad i ett omfattande sexnätverk. När Göran Lindberg i början av 2000-talet kritiserades hårt av sina anställda försvarades han ivrigt av de båda socialdemokraterna Tomas Bodström (justistieminister) och Sten Hecksher (rikspolischef).
Frågan är om det finns ett samband mellan ovanstående tre domar mot svenska polischefer knutna till länskriminalens underrättelseavdelning och domen mot Göran Lindberg? Och finns det möjligen politiska kopplingar mellan denna hemliga polisverksamhet och höga politiker? I så fall kan det vara konturerna av en ny IB-affär som vi ser håller på att rullas upp framför våra ögon.

I efterdyningarna av Benny Hinns besök skulle det vara intressant med både en teologisk analys och en sanningsanalys av en del kristna journalister, bloggare, twittrare och kommentarskrivare på nätet. Det verkar ju nästan som om man får påstå precis vad som helst, ha obefintligt på fötterna och lämna alla kristna principer och värderingar när man framför kritik. Det inträffade säger en hel del om det andliga tillståndet i Sverige. Tycker stora delar av den här debatten helt har gått över styr och kommer därför troligen inte att kommentera den mer.

Det är självklart viktigt att det ställs frågor om både livsstil och lära. Ingen av oss går fri från frestelser och utmaningar. Inte minst kan frangång vara svår att bära. Tycker dock inte vi som svensk kristenhet har så mycket att yvas över. Vi har upplevt kontinuerlig tillbakagång i decennier. För mig handlar den här debatten inte bara om Benny Hinn. Framtiden får visa vilka vägval han gör. Stark andlig utrustning är ingen garanti för att inte gå vilse.

Vårt gemensamma och stora bekymmer är dock att vi tillsammans utgör en allt kraftlösare svensk kristenhet som varken påverkar massorna eller inriktningen på samhällsutvecklingen. Självgodhet och höga pidestaler blir mot denna bakgrund inte vidare klädsamt.

Söndagkvällens predikan av Benny Hinn var bland det bästa jag hört när det gäller att beskriva Jesus som vår läkare. Hinns beskrivning av några vanliga dagar i Jesu liv utifrån de första kapitlen i Matteus var både fängslande och klargörande. Jairus dotter, en stum man, en kvinna med en blodsjukdom, två besatta män, Petrus svärmor, en romersk soldat vars dotter avlidit – alla fick de uppleva hur Jesu mirakelkraft förvandlade deras situation. Vid flera tillfällen samlades skaror av sjuka människor kring Jesus – som botade alla.
Att bota de sjuka är ett delvis bortglömt uppdrag i svensk kristenhet. Jag tänker i första hand inte på förbönen efter vissa gudstjänster, utan att vi vanliga troende i vår vardag ber för sjuka så att de blir friska. Handpåläggning och att smörja de sjuka med olja ingår i vårt uppdrag som troende.
Lördagkvällens predikan av Benny Hinn var mer av det spekulativa slaget. Som en spännande Narnia-film, med övernaturliga varelser och väsen. Lade själv det mesta av detta på hyllan. För mig är inte Benny Hinn varken en lärare eller profet, utan en rikt utrustad evangelist som på ett starkt sätt kan förmedla Guds närvaro. Hoppas att han förblir i detta uppdrag. Ulf Ekman har i en klargörande analys redogjort för de irrläriga inslagen i denna predikan.
Att lyssna på en predikan är ibland som att äta en fiskmiddag – med lite väl mycket ben i. Då får man svälja det som går att äta och försynt lämna benen vid tallrikskanten. Det är därför två respekterade predikanter som Ulf Ekman och Stefan Swärd kan komma fram till en till synes motsatt slutsats av en och samma predikan.  Fisken kan vara lika god som benen är farliga.
Själv gick jag hem från lördagskvällen med åtminstone en stor behållning: att den helige Ande är en person och inte endast en kraft. Om vi bara ser den helige Ande som en kraft är risken att vi utnyttjar kraften för egna syften, men är det en person - som dessutom är Gud - handlar det istället om att överlåta sig till den personens syften och vilja för att kraften ska bistå oss, menade Hinn.
Det jag gillar med Bibeln är den realistiska beskrivningen av bibliska profiler. Jesu lärjungar kivades om vem som var främst och några av dem ville kalla ned eld över dem som inte tog emot. Tomas tvivlade på Jesu uppståndelse och Petrus bedyrade att han aldrig skulle överge Jesus – för att i nästa ögonblick svika honom. Det var dessa lärjungar som Jesus delegerade hela sitt arbete till! Detta ger hopp till dig och mig. Kunde Gud använda dem. kan han använda oss.
En intressant beskrivning är när Petrus ena stunden bekänner Jesus som Messias för att i nästa stund uppmana Jeus att inte gå till korset. Jesu uppmuntran till Petrus bekännelse (”Gud har uppenbarat detta för dig”) var lika kraftfull som hans reaktion mot hans tankar om att Jesus skulle undvika korset (”Gå bort från mig Satan”). Kunde Petrus både träffa rätt och missa det, kan säkert både Hinn och vi det också.
Så är det med oss människor. Ibland är vi mitt i prick. Ibland missar vi det helt. Det som är så fantastiskt mitt i allt detta är att Gud använder alldeles vanliga och ofullkomliga människor – ja, till och med mig och dig.

Sitter i huvudbyggnaden på Löttorps camping och bloggar. Campingen är nu helt fullbelagd. Folk, husvagnar och tält precis överallt när man tittar ut genom fönstren. Knappt några stugor finns kvar för uthyrning. Nästa vecka blir det dessutom ännu mer folk! Även tältsalongen är välfylld varje kväll. I förrgår kväll sjöng Gladys del Pilar och Praise Unit. I tisdags medverkade Carola. I går kväll talade Tommy Dahlman under mötet medan Gladys sjöng. Tommy Dahlman höll en fantastiskt predikan med temat "Jag har inte tillräcklig tro för att vara ateist". Och i kväll är det konsert med Joakim Arrenius och Praise Unit.

För någon vecka sedan höll Sonja Aldén konsert här på Löttorp. Strax därefter var Urban och Carina Ringbäck på besök - det var verkligen roligt att lyssna på och samtala med dem. Samma vecka ansvarade Margit och Rolf Borgström för en uppskattad körvecka.  Stanley Sjöberg har också varit här, liksom Anders Arborelius, Sten-Gunnar Hedin och Stefan Salmonsson. De talare, artister och campingbesökare man pratar med uttrycker alla en stor entusiasm och uppskattning, både inför den ansiktslyftning som campingen har genomgått och sommarens spännande program i tältsalongen. Ryktet om vad som hänt med den nedläggningshotade kristna campingen kommer säkert att sprida sig som en löpeld inför kommande säsonger. Elca-stiftelsen är värd allt stöd i sin satsning på att genomföra Sverige längsta tältkampanj.

Vår kära tidningskollega Dagen har tyvärr helt  missat vad som händer på Löttorp, sedan pingströrelsen tog beslutet att inte gå in som ägare och Världen idag istälet blev mediapartner. Det enda som de skrivit hittills i sommar är en kritisk bloggkommentar (mitt svar här) tillsammans med en intervju med en besviken besökare som inte längre får bo gratis. Hmmm.

I dag blev jag uppringd av en Världen idag-läsare som heter Birgitta Bäckander. Efter att ha läst dagens ledare i Världen idag om Aftonbladets policy för namnpublicering när politiker pekas ut som sexköpare, ringde hon för att berätta om en händelse hon var med om i december 2007. Efter den proppfulla presskonferensen (alla kända svenska journalister var där) där Eva Bengtsson och hennes kusin begärde skadestånd av den svenska staten, lyssnade hon till den första nyhetssändningen på morgonen och hörde Olof Palmes namn nämnas som en av dem som pekades ut som bordelkund. I de kommande nyhetssändningarna hade Olof Palmes namn dock tagits bort.
När Birgitta Bäckander ringde till Ekot på förmiddagen och frågade varför, fick hon beskedet av en kvinnlig journalist att redaktionen beslutat att inte nämna hans namn, av hänsyn till hans familj.
När hon då påpekade att Lennart Geijer och övriga som pekades ut också har efterlevande blev beskedet:
- Nu får du nöja dig med det här svaret, varpå den kvinnliga journalisten lade på luren i örat på Birgitta Bäckander.

P.S. Newsmill har precis publicerat en artikel som jag skrivit om Aftonbladets policy för namnpubliceringar. D.S.

Det är ingen vågad gissning att påstå att vi inte har sett sista akten i striden mellan Aftonbladet och Sven Otto Littorin. Att den kvinna som tidningen nu påstår har sålt sex till Littorin, efter tre år lämnar sina uppgifter till Aftonbladet lagom till Almedalsveckan och när årets valrörelse tar fart ordentligt, är en händelse som ser ut som en tanke. Dessutom har tidningen fått den prostituerade kvinnans dator, där det finns "uppgifter om de flesta av hennes kunder. Där finns flera direktörer och andra kända personer. Vissa av dem var stamkunder. som hon träffade regelbundet". Att en 26-årig tjej skulle kunna ha agerat ensam i en sådan här situation är knappast troligt. Om Aftonbladets uppgifter verkligen stämmer, behöver tidningen alltså berätta hela historien, vem som eventuellt var kvinnans hallick, samt om Littorin utsatts för utpressning och vilka flera inflytelserika personer som finns inblandade i sexnätverket.

Att begreppet "Littorin-affären" nu används i medierna leder tankarna till Geijer-affären på 1970-talet. Utrycket användes då för att skyla över en bordellhärva där både den socialdemokratiska regeringen och Warsawa-paktens säkerhetstjänst (polska spioner) hade en aktiv roll. Ett tips till polisen och till grävande journalister är att granska om det som nu inträffat har några kopplingar till den polischef som parallellt med sitt polisyrke var direktör på en sexklubb i Stockholm under precis samma period (sommaren och hösten 2006) som Littorin skulle ha varit kvinnans sexkund. Polischefen var så sent som i november 2006 polis på länskriminalen i Stockholm där han ansvarade för polisens informatörsverksamhet och hade tillgång till hemlig underrättelseinformation i kampen mot trafficking och grov organiserad brottslighet. Parallellt med sitt arbete som polis – från september 2005 – drev mannen två sexklubbar i centrala Stockholm. I mitten av juni år 2008 dömdes han för grovt skattebrott. I brist på bevis så lades utredningen om grovt koppleri ned. Ett anställningsavtal daterat 29 september 2005 som polisen lagt beslag på, visar att mannen, som är ex-jugoslav, blev informationsansvarig för en av sexklubbarna från 1 oktober samma år, med en månadslön på 40 000 kronor. Att mannen hade kopplingar till den före detta jugoslaviska kommunistregimen och att förre justitieministern Tomas Bodström (S) var försvarare åt de två jugoslaver som ägde sexklubben när de själva åtalades i mitten av 1990-talet gör hela historen extra pikant.