VĂ€rlden idag

Under Folk och Försvars Rikskonferens presenterade Mona Sahlin (S), Peter Eriksson (MP) och Lars Ohly (V) en ny gemensam försvarspolitik. Huvudbudskapet var att det behövs ”en förnyad svensk nedrustningspolitik”.
Mona Sahlin betonade i sitt tal att ”vi vill återföra Sverige till en tätposition i nedrustningsfrågorna…” och slog fast att ”för Sverige har det kalla krigets slut inneburit att de allvarligaste hoten mot vår säkerhet försvunnit”, samt att ”ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig framtid”.
Efter en kort beskrivning av de farhågor hon hade om utvecklingen i Ryssland betonade Mona Sahlin sitt mål att ”antalet operativa stridsflygplan reduceras över tid”.
Precis när Folk och Försvar avslutats meddelade den ryska nyhetsbyrån RIA att Ryssland planerar att förstärka sin Östersjöflotta. Kanske den röd-gröna oppositionen ska skriva ett brev till Moskva om sina tankar om nedrustning?

P.S. Läs gärna min Newsmill-artikel om socialdemokratisk försvarspolitik här. D.S.

I morgon inleds Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Den här gången är statsminister Fredrik Reinfeldt med, förra året var han i Afghanistan. Kungen deltog dock i Sälen i statsministerns frånvaro.
Sedan förra årets rikskonferens har Ryssland genomfört sina största militärövningar i vårt närområde sedan Sovjet-tiden. Övningarna genomfördes i Östersjön och i områdena bredvid Finland och Polen och var större ån några andra militärövningar som genomförts i Europa de senaste decennierna. Folkpartiet har nu kommit på att det kanske inte var helt lyckat att lägga ned alla svenska förband på Gotland.

En annan viktig händelse är dessutom att Vladimir Putin besökte Frankrike i november för att köpa franska militärfartyg, samtidigt som ett stort franskt krigsfartyg var på blixtvisit i S:t Petersburg. Det ryska besöket i Paris handlade om militärt utbyte, där Nato-landet Frankrike ska upprusta den ryska flottan. Samtidigt kungjordes ett Frankrike-år i Ryssland och ett Rysslands-år i Frankrike under 2010.
Om krigsfartyg från Nato-landet Frankrike förstärker den ryska Östersjö-flottan blir frågan hur Frankrike kommer att ställa sig om Sverige hamnar i en konflikt med Ryssland?

Nato framställs ju som räddande ängel nu när vi själva har lagt ned stora delar av vårt försvar.

År 2009 har avslutats och ett nytt decennium har börjat. För Världen idags del bjöd avslutningen av förra året på flera glädjeämnen. I mellandagarna blev det klart att Världen idag blir medarrangör för en Israel-gala i Berwaldhallen med bland annat Staffan Scheja, Gladys del Pilar och Knesset-ledamoten Zeev Bielsky. Samtidigt blev en uppgörelse klar med Mep Music att tidningen är mediapartner för en konsertturné med den kristna musikgruppen Salt i månadsskiftet januari-februari.
Tidningarna i slutet av förra året var också riktigt bra, med ett spännande reportage om en båtpastor på Östersjön (kan läsas i vår webbtidning), samt en uppmärksammad krönika av Siewert Öholm om Helle Klein som några av höjdpunkterna.
Till detta kommer att vi i årsskiftet kunde välkomna omkring 500 nya gåvoprenumeranter som fått tidningen i julklapp.
Själv tillbringade jag traditionsenligt nyårsaftonskvällen på Livets ord, där Ulf Ekman gav viktiga andliga impulser inför det nya året. Han betonade bland annat vikten av att varken svartmåla eller skönmåla – utan att kunna tyda den andliga situationen på ett rätt sätt (mötena från nyårsafton kan ses här).
Med detta vill jag önska dig ett riktigt gott nytt år!

När jag besökte Israel tillsammans med bland annat ett antal svenska parlamentariker nyligen, hamnade jag bredvid generalkonsul Nils Eliasson under den bjudning som generalkonsulatet i Jerusalem anordnade under en av kvällarna. Ett trevligt, respektfullt och öppenhjärtigt samtal utspelade sig under kvällen, där Nils Eliasson bland annat berättade om sina upplevelser som generalkonsul.
Det som så här i efterskott delvis kommer i en ny dager är att den svenske generalkonsuln tidigare på kvällen hade hållit ett långt föredrag om Jerusalems rättsliga status. Han berättade bland annat att det fram till 1980 fanns ett antal ambassader i Jerusalem, men att de flesta stater som erkände staten Israel 1948 placerade sina ambassader i Tel Aviv.
Nils Eliasson berättade också att Jerusalem inte var avsett att ingå i någon av de tänkta staterna, staden skulle bli ett corpus separatum som skulle förvaltas internationellt under ett antal år. Vad Nils Eliasson inte berättade var att FN slog fast att stadens invånare, med judisk befolkningsmajoritet, skulle avgöra stadens framtid i en folkomröstning.
Generalkonsuln berättade också att när Israel 1980 utropade staden Jerusalem som statens eviga och förenade huvudstad, antog FN:s säkerhetsråd en resolution den 20 augusti samma år som tog avstånd från detta beslut. Den operativa poängen i uttalandet blev en uppmaning till alla stater som då hade sina ambassader i Jerusalem att flytta dem från staden. USA lade ned sin röst, och använde inte sin vetoröst.
De stater som då hade ambassader i Jersualem var Bolivia, Chile, Colombia, Costa Rica, Dominikanska Republiken, Equador, El Salvador, Guatemala, Haiti, Nederländerna, Panama, Uruguay och Venezuela, berättade generalkonsuln.
Costa Rica och El Salvador kom tillbaka under några år, men för två år sedan flyttade de tillbaka till Tel Aviv och i dag finns ingen utländsk ambassad i Jerusalem.
USA:s kongress röstade för 15 år sedan genom en resolution med stor majoriteten som uppmanade den amerikanska regeringen att flytta ambassaden till Jerusalem. Det fanns dock en brasklapp; om det ligger i USA:s intresse att skjuta upp implementeringen av detta beslut kan presidenten avvakta, vilket har gjorts två gånger per år sedan dess - tills dess Jerusalems slutliga status är avgjord.
Med tanke på Carl Bildts senaste diplomatiska utspel, där han slår fast att Jerusalem ska vara en delad huvudstad både för en israelisk och för en palestinsk stat, blir generalkonsulatets stora engagemang i Jerusalems status mer lättförståelig.

Tycker grundläggande att programledaren Eva Renström skötte sig mycket bra som programledare i gårdagens Existens. Hon vinklade inte innehållet åt något håll, utan lät alla komma till tals. Hederlig journalistik, helt enkelt.
Den passage som kanske upplevdes mest förvirrande för tittaren var när fyra journalister (Anders Ekström på Sydsvenskan, Elisabeth Sandlund på Dagen, samt Eva Renström och Magnus Selstam Jonsson på Existens) ifrågasatte att Världen idag begärde ut resehandlingar från Kristian Steiners resa till Gaza.
Efter flera minuters resonemang från dessa fyra reportrar om varför det var olämpligt av Världen idag att hävda offentlighetsprincipen och begära ut Steiners resehandlingar fick jag i ett par korta meningar förklara bakgrunden: Kristian Steiner vägran att svara på frågor om tidpunkten för sitt besök i Gaza där han intervjuade kristna palestinier för att skriva en rapport om situationen för de kristna i området.
Världen idags konkreta fråga som Steiner inte ville besvara gällde om hans besök skedde samtidigt som en kristen bokhandel sprängdes våren 2007 (vilket följdes upp av ett mord på den kristna bokhandlaren under hösten 2007).
Det blev istället forskarens resekvitton som fick avslöja vilka datum Kristian Steiner var i Gaza och kvittona bekräftade mycket riktigt att en bomb exploderade på en kristen bokhandel i direkt anslutning till Steiners Gaza-besök. Det blir mot denna bakgrund än mer anmärkningsvärt att Kristian Steiner i sin rapport från Gaza helt bortsåg från de kristnas svåra situation i denna islam-dominerade omgivning.
Att fyra journalister inte kunde se detta tydliga samband mellan Kristian Steiners vägran att svara på frågor och Världen idags metod att få svar på dessa frågor kan kanske tyckas lite märkligt. Annars tycker jag som sagt att helheten var helt ok.

Svenska nyhetsredaktioner tiger om det sensationella militärsamarbetet mellan Frankrike och Ryssland som offentliggjordes förra veckan. Endast Världen idag och den säkerhetspolitiske kommentatorn Bo Pellnäs - i en mycket intressant debattartikel på SVD Brännpunkt - har hittills uppmärksammat samarbetet. I Norge har Dagens Naeringsliv och Aftenposten haft nyhetsartiklar i ämnet.
Orsaken till tystnaden är förstås att händelsen kom som en blixt från klar himmel. Vad finns att säga när förutsättningarna för den försvarspolitik Sverige har drivit de senaste åren, rämnar framför våra ögon? Den tydliga sprickan i EU/Nato flyttar tillbaka den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde drygt ett decennium. Som bekant har det hänt en del med det svenska försvaret under den perioden.

Världen idag har blivit en säkerhetspolitisk opinionsbildare att räkna med. Bara de senaste dagarna har flera höga militärer hört av sig till tidningen med uppskattande kommentarer. Och i dag skrev en av Sveriges mest lästa bloggare om säkerhetspolitik angående Världen idag: "Det kan tyckas lite lustigt att en av Sveriges kristna tidningar faktiskt är den som är mest uppdaterad på säkerhetspolitiken i Östersjöområdet, men så är det".