|
2009-10-28 11:42 |
Chocken i Sderot
|
|
På polisstationen i Sderot finns några av de cirka 8000 missiler som träffat staden, skolor, hem och sjukhus under åtta års terrorattacker från Hamas och olika PLO-grenar.
Det var värre än jag ens trott. Solen strålar visserligen från en klarblå himmel. Träden grönskar också fortfarande. Vita och röds blommor lyser och glöder visserligen också ordentligt skötta i trädgårdarnas buskar och häckar.
Villaområdena ser ut som villaområden i Sverige, marken är kuperad och längs kvartergatorna står moderna bilar.
MEN;
Här är det något som inte stämmer! Det finns inga människor ute på gatorna. Det finns inga barn som leker vid skolorna. Enstaka taxibilar och någon polisbil ser jag i rörelse. Annars är allt en spökstad. Som om det vore arrangerade filmscener efter ”den stora katastrofen”. Men det dök aldrig upp någon filmhjälte där, mitt i gatan, någon som skulle kalla ut människorna till ett nytt liv och till en levande stad igen.
Jag insåg smärtsamt att det här inte handlade om en sience-fiction film. Det här är verkligheten i Sderot i södra Israel klockan tre en alldeles vanlig vardagseftermiddag.
I åtta år har det regnat hamasmissiler över den här staden. Idag bor 16000 israeler här. Många med rötter i andra länder. Många är barnfamiljer, och många är barn.
I varje villaträdgård finns en liten betongbunker. Busshållplatserna är bunkers skyddsrum och (!) hållplatser. Skolorna har extratak av stål och betong för att stå emot terrorbomberna. Fönstren är små och har pansarglas.
16 000 har orkat stanna kvar här. De var 24 000 för 10 år sedan. De var 4000 1950. På 60 år har Sderot byggts som om det vore Eskilstuna, eller Kiruna.
När barnen vågar sig ut på gatan efter skolan ser det ut som om de lider av ticks. Huvudena vrider oupphörligt mot vänster och höger för att kolla in närmaste skyddsbunker. De mår dåligt. De vet att de har 15 sekunder på sig när Hamas terrorljud visslar genom missilen.
Tre missiler varje dag i åtta år.
Många israeler delar deras oro. Men i Sdreot lider över 40 procent av traumatisk skräck.
I hela Israel lider omkring fyra procent av olika skräcktrauman, som har med krig och terror att göra. Ändå ger inte Sderotborna upp. De väntar bara på att världssamfundet skall vakna och se. De kanske väntar på att Goldstone skall komma från FN och undersöka krigsbrott.
De kanske väntar på att Sida och Diakonia i Sverige skall prioritera om sina insatser och stötta barnen i Sderot också.
Jag satt trygg i bussen som körde oss genom stan. Där fick jag den största chocken. Vi stannade till vid ett nybyggt dagis. Grå betong inga fönster utåt. Inga synliga glada lekplatser.
Där inne i bunkern skall barnen leka, lära och växa.
Bomberna kommer från Gaza. Bomberna tillverkas av Hamas med pengar från Iran.
Bomberna hånskrattar åt alla fredsplaner som tror att konflikten handlar om hederliga samtal mellan likvärdiga parter. Hamas är aldrig likvärdigt. Hamas är mördare.
Inne i dagisbunkern gråter barnen.
|
|
|
|
I söndags kom det ett desperat pressmeddelande från Humanisterna.
Det var den ständigt alerte missionären för ”förnuft utan tro”, Christer Sturmark, som kände sig djupt kränkt över att de svenska trossamfunden får statsbidrag för delar av sin verksamhet.
Orättvist, konstaterar Sturmark med ryggmärgen! Skall dom ha skall vi, blir slutsatsen i någon slags luddig teori om att alla statsbidrag skall ”vara rättvisemärkta”.
Hade Sturmark inte bara reagerat med ryggmärgen utan just med den brillianta hjärna han har, kanske han ändå insett det orimliga i att betrakta Humanisterna som ett trossamfund. Jag tror inte att han kan ha sina medlemmar med på det. Jag har flera vänner bland hans medlemmar. Ingen jag känner har ersatt kyrkan med Humanisterna. De har en ide om livsfrågorna som, enkelt uttryckt, mynnar ut i att Gud inte finns. Jag respekterar dem, de argumenterar trovärdigt och de respekterar (ibland med ett litet snett leende) också att jag tror att Gud finns.
Min egen respekt för Christer Sturmark är stor inför både hans engagemang och hans skicklighet att plädera för sin ateistiska övertygelse. På flera punkter har vi kunnat mötas i kampen mot vidskepelse och humbug i religionernas utkanter.
Men snälla Christer Sturmark. Vad är det du håller på med när du försöker göra Humanisterna till en kyrka? Har du tappat tron på ”icke-tron”? Har du tappat bort dig själv? Eller är du bara smygreligiös??
Du kan läsa fler frågor på den här länken från Världen idag i måndags 19 oktober i min kommentar.
|
|
|
|
Den här veckan kommer ett nytt nummer av Arbetsliv igen.
Förra onsdagen berättade vi där att de stora politiska ”elefanterna”
Göran Persson, förre statsministern, och Alf Svensson, nuvarande
eu-parlamentarikern, engagerat sig i försvarets märkliga upphandling av
bandvagnar. Hägglunds i Örnsköldsvik hade räknat med att ta hem ordern
och tyckte att svenska försvaret schabblat med anbuden. Order gick som
bekant till Finland i stället och Hägglunds har stämt upphandlarna
inför tingsrätten.
Persson och Svensson fick sällskap av IF Metall och Kristdemokraterna i
ett seminarium där man pläderade för att Svensk vapenindustri behövs
för ett svenskt försvar, men att Hägglunds borde fått beställningen
både för att offerten var bättre och för att ordern skulle gett arbeten
i Sverige.
Då vaknar diverse bloggdebattörer till liv. Sådana som vet precis vad
som är kristet och rättfärdigt när det gäller försvar och vapen. Även
tidningskollegan Dagen fick oppotunistångest och kriterade den kristne
Alf för att han kunde blanda sig in i ett så dåligt sällskap. Finska
bandvagnar har man naturligtvis inga synpunkter på. Bara de inte är
svenska. Inte heller hur demokratin skall försvaras om demokratins
fiender är utrustade med både bomber och granater. De vet hur
Fredsfursten skulle göra. De vet hur frihet skall värnas utan vapen och
beredskap. Men de har inga synpunkter på Ryssarnas megamanöver för
några veckor sedan alldeles intill Gotland. Jag har inte heller hört
ett kristet bloggpip om Irans upprustning och atomvapenbygge för att
utplåna Israel.
Persson och Svensson har alldeles rätt när de dels pläderar för att vi
behöver en försvarsindustri. De har också rätt när de inser att ett
svenskt försvar som ”ratar ” sin egen industri för att handla i andra
länder knappast kan inge förtroende. Utöver det har de rätt även när
de tillsammans med facket vill värna svenska ar betstillfällen i en
drabbad svensk landsdel.
När EFK-ung bloggar i alla medlemmars namn tror jag inte att de
representerar så många än sin egen lilla kontors- och fikarumskrets.
Välkomna ut i verkligheten, Christian Swahn, Rikard Edefors och Elin
Davidsson. Man behöver inte vara romantisk bara för att man är kristen.
Läs gärna också min krönika i onsdagens Arbetsliv. Den handlar om er och Hägglunds och lite till.
Här finns den
|
|
|
|
Tänk ett allvarligt sammanträde i ett allvarliga domkapitlet någonstans i Sverige.
Det handlar om en präst i stiftet som inte förstått sin uppgift på rätt sätt.
Prästen har nämligen tagit en ung människas längtan efter kunskap om kristen tro på allvar och låtit den unge få delta bland sina kamrater i församlingens konfirmandgrupp och till och med delta i konfirmationsgudstjänsten, där nattvardsfirandet troligen utgjorde själva bekräftelsen på att de unga nu är förberedda för att gå vidare i sina kristna liv.
Tänk er hur domkapitlets ledamöter lägger alla sina pannor i djupa veck.
Det har nämligen kommit till kapitlets kännedom att Prästen som hade ansvar för konfirmationsundervisningen konfirmerat en pingstvän(!)
O, ve och fasa! Här måste minst Djävulen vara lös! En Pingstvän har konfirmerats! En Pingstvän som inte ens är medlem i Svenska kyrkan.
Domkapitlet måste göra något. Domkapitlet måste ingripa. Domkapitlet måste korrigera och bestraffa. En pingstvän har fått del av den lutherska läran om tron. Den kan man inte få dela med sig till pingstvänner hur som helst.
Detta måste bli ett ärende vid kapitlets sammanträde. Kanske det viktigaste ärendet. Bland övriga ärenden, fast lite längre ner på dagordningen stod väl säkert stiftets arbete med unga som skär sig, eller unga som inte har arbete, eller unga som mobbar. Eller? Nej en ung pingstvän har konfirmerats.
Det är ett ärende för domkapitlet. Det är ett disciplinärende. Präster som inte förstår sin kallelse, eller Jesu kallelse, eller hjärtats kallelse, sådana kan man inte lita på. Sådana präster måste få en prövotid, så att de i fortsättningen kan hålla distansen till Pingstvänner.
Detta är ingen saga. Prästen heter Alf Stolt. Domkapitlet finns i Växjö.
Svensk ekumenik, andlig öppenhet och allt tal om ”inkluderande” kyrka måste ha hamnat i en tillfällig härdsmälta. I varje fall i Växjö.
Var Stolt, Stolt. Och skäms gärna en liten stund ni där i domkapitlet i Växjö. Läs också på om fariséen och publikanen, om ni tycker att Bibeln skulle ha nåt att säga i den ekumeniska verkligheten.
|
|
|
|
Den 17 augusti publicerade Aftonbladets kultursida ett utfall av hatspekulationer mot Israel som saknar svenskt motstycke sedan tiden före andra världskriget.
Det kändes som om tomheten efter Segerstedt och Göteborgs Handels och Sjöfartstidning ekade mellan hatspalterna. Finns det ingen hållning, ingen etik, ingen historia längre i Aftonbladets korridorer och i huvudet på dem som tänker.
Hur kan en begåvad kulturredaktör, Linderborg, och en skicklig chefredaktör, Helin, släppa igenom en artikel som bygger på skrönor, spekulationer och förtal och som i flera avseenden använder samma teknik som det välkända antisemitiska hatalstret, Sions Vises protokoll.
Där ritualmördar judarna barn för att dricka deras blod. I den påstått objektive journalisten Donald Boströms artikel, slaktar israeliska armén palestinska barn /ynglingar för att stjäla deras organ till försäljning. Aktuella ”New Jerseyhärvan”, med många etnisiteter inblandade får, som alltid, klassiska antisemiter att peka ut judar (!) som främst ansvariga. Gärna med Sionsprotokollen som förebild för lögner och påhitt.
Klart att Aftonbladet, Åsa Linderborg och Boström har gjort bort sig. Vad gör man då?
”Höj rösten och gallskrik om något annat” blev försvarsstrategin. Ingen prövning av sakfrågan, ingen självkritik, i stället hoppar Aftonbladet på den svenske ambassadören i Israel för att hon visat avsky för Aftonbladets lögner. Ambassadören skiljer tydligt på avsky och yttrandefrihet. Nästa angreppsoffer i AB:s ohederliga försvar av sin sjuka sak är Carl Bildt och UD. Hur kan man ha en ambassadör som har en åsikt? Bildt måste ingripa! Annars kommer Konstitutionsutskottet att få en anmälan.
Det tredje steget i dimridåtaktiken är att ta till Helle Klein som på ledarsidan både försvarar Boström, spär på israelhatet och fullföljer kritiken mot UD och Bildt.
Sorgligt, övermåttan sorgligt. Helle Kleins israelhat är väl känt, men det borde in te förminska kravet på normal etik och heder från en person i hennes position. Som präst kunde det vara läge för Klein att läsa och reflektera igen kring det där budordet om att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa.
Vi har säkert alla svårt med buden och sanningen, men när drivkraften bara är hat, blir lögnen lätt en metod.
Kom igen Helle Klein. Bättre kan du. Erkänn att du gått för långt. Det här handlar inte om yttrandefrihet. Det här är bara vanlig simpel antisemitism. Du distribuerar den!
|
|
|
|
I helgen deltog jag i en kristen israelkonferens i Luleå. Jag skall gärna återkomma till just begreppet ” kristen israelkonferens”, men händelserna i Gaza i helgen måste få prioritet.
Dels för att de sätter strålkastarna på det brutala politiska och religiösa våldet bland palestinierna i Gaza, men också för att det så tydligt illustrerar hur svenska medier inte har ”en enda strålkastare” över för att belysa palestinskt våld.
Tänk er bara rubrikerna om Israeler skulle varit inblandade i en 11 årig palestinsk flickas och 30 andra palestiniers död, Inte nog med alla döda. Minst 160 personer skadades.
Israeliskt våld, oftast självförsvar, mäts förbluffande ensidigt i svenska medier med en annan måttstock än palestinskt.
Här handlade det om att en militant islamistisk grupp på torsdagen utropade Gaza som ett islamiskt Palestina. Hamas som också strävar efter ett islamiskt Palestina såg en konkurrent i några ännu radikalare religiösa extremister än sig själva och slog under fredagen ned upproret med vapen och död. Så har man gjort sedan Gaza överläts till palestinierna själva.
Vad gör svenska medier och Sveriges radios ekoredaktion av detta. Praktiskt taget ingenting.
Ekot skickar ut en korre som på måfå hittar några vattenledningar som palestinierna inte klarat av att få igång efter kriget i Gaza. Eller också drar man upp en gammal och utredd historia om påstådda krigsbrott av israelerna under kriget. Källorna är fortfarande tveksamma.
Ingen analys görs över orsaker som inte ger all skuld till Israel. Till exempel det faktum att
importstopp av vissa varor till Gaza kan ha att göra med att Hamas lägger beslag på allt som kan omvandlas till krigsmaterial, inklusive vattenfilter.
Hur länge skall svenska medier och svenska politiker fortsätta att låta lura sig av krigshetsande Hamas och korrupta PLO/Fatah. I dagarna går nya svenska biståndspengar till Palestina, trots att beläggen för korruption inom Fatah är ovedersägliga.
Sluta blunda Gunilla Karlsson. Stoppa biståndspengarna. Du behöver inte vara lika blind som Mona Sahlin. Ett biståndsstopp kanske skulle få upp ögonen även på svenska medier om vad som verkligen pågår i Gaza.
Jag kommer tillbaka om ”kristen israelkonferens”.
|
|
|
|
Det är klart att man inte skall blogga om man inte ”bloggar”, det vill säga skriver. 1)relativt ofta, framför allt regelbundet. 2) har något nytt att berätta 3) ser bloggen som den naturligaste platsen för berättelsen.
Men om man inte bloggar kan det ju också sorteras upp i några punkter som 1) bloggen tar tid om man som jag felaktigt tror att det skall vara hela uppsatser.2) semestertid bör (kanske) vara bloggfri. 3) bloggen drar på sig en del (ibland för många) kuriösa kommentarer som varken är seriösa, kärleksfulla eller särskilt kul att ägna tid åt.
JAG HAR NU GJORT EN ÖVERENSKOMMELSE MED MIG SJÄLV OM ATT I ALLA FALL ÅTERUPPTA BLOGGEN.
Jag tror att jag kommer ha en del att berätta även i bloggformatet. Kan jag dessutom göra en överenskommelse tillbaka med några av bloggläsarna att kommentera med lite mer ”hyfs och bildning” så kanske det blir riktigt roligt för alla. Nu drar jag igång, kanske inte varje dag, men jag kan lova något läsvärt i varje blogg .
Med denna lilla återintro vill jag bara hinna med att berätta att jag åker till Luleå i helgen tillsammans med hustrun Gitten. Vi medverkar i en kristen israelkonferens.
VILKET ANSVAR HAR KRISTNA FÖR ISRAEL? Är temat. Frågan är högaktuell när stora delar av svensk frikyrklighet ser ut att behandla Israel med allt kallare hjärta.
Diakonia, Bilda och Svenska Kyrkan har ”bildat skola” för en oreflekterad och i mitt tycke också obiblisk israelinställning. Lägger man sen till politiken och Lars Ohlys och vänsterns direkta israelhat, blir konferensen bara viktigare. När Ohly ser ”skurkar” och Israel som ”skurkstat”, kanske han i stället borde läsa bibelordet om bjälken eller grandet i sitt eget öga. Konferensen i Luleå kan hjälpa till med glasögon om Ohly förlorat både lässyn och verklighetsbild.
Vi hörs efter helgen.
|
|
|
|
För några år sedan påstod jag att det inte alls är så självklart att alla affärer skall hålla öppet på söndagar och helger.
Det bildades till och med ett litet nätverk av folk från olika håll med kampanjnamnet ”Söndagsstängt.nu” Vi etablerade hemsida (som ligger vilande(1) tyvärr)
Det var inte ens budordet om vilodagen, som drev de flesta som aktiverade sig, utan rent vetenskapliga rön om hur människor fungerar i hjärnan och i övriga kroppen om alla dar är vardagar.
Vi konstaterade att Sverige är ganska ensamt om att överkommersialisera söndagen.
Det gäller fortfarande, även om Mammon jobbar hårt för att bryta sig in i människornas helgfrid. Men det finns tecken på en ny reflexion.
Söndagsöppet är ingen självklarhet. Söndagsöppet handlar inte om människors frihet.
Söndagsöppet är i stället ett sätt att förslava och materialisera oss alla. Söndagsöppet behövs inte för andra än de som bygger dyra affärstempel och vill krama ut varje krona ur hyresavtalen.
Jag talar inte om servicebutiker och korvkiosker eller bensinmackar. De är bra just som service, när folk har glömt sockret eller kvällstidningen. Jag talar om köptemplen och de stora varuhuskedjorna.
Börja redan idag med din personliga protest. Packa bilen med hela familjen, mackor, filt läsk och kaffe. Åk förbi alla varuhus, strunta i köpsuget, åk ut mot våren och vitsipporna. Eller stanna kvar hemma med barnen som fått sovmorron. Börja prata i stället för att handla.
Eller gör sällskap med resten av familjen till kyrkan. Allt är bättre än att handla.
Respektera dig själv, tänk på din hälsa, var som andra européer. Låt söndagen vara söndag och vilodag,
Jag skrev om det här i senaste näringsliv. Ovanligt många har hört av sig med glada tillrop.
Läs den texten själva här.
|
|
|
|
Det är svårt att gå förbi den kristna påsken utan att det fysiska landet, landet där allt startade, Påskalammets Land, finns närvarande i tankarna. Genom historien har både hedningar och kristna gjort allt för att landet inte skall finnas. Att landet skulle vara ett land för ”utvalda” har närmast blivit ett religiöst hån för vissa religiösa fundamentalister, antingen några idag kallar sig islamister eller bara enkla missionsförbundare eller KG Hammar. Fundamentalismen tycks vara det som förenar.
I det land som idag heter Israel, firar man de här dagarna den judiska påsken Pesach. Man gör det för att minnas sin befrielse från fångenskapen i Egypten. Årtusenden har passerat, ockupationer av Judéen och Samarien har passerat, templet har byggts och raserats,
rabbiner har predikat, profeter har förutsagt och Jesus har fötts, dött, uppstått och ”försvunnit”. Jerusalem har ödelagts och landområdet började kallas Palestina. Först var det av kejsaren som ett politiskt hån för att riktigt markera att ”judar, eller Judéen eller Samarien inte finns” vare sig på kartan eller som människor.
Luther hade problem med det här landet och dess urinvånare, även om han efterhand kom till viss insikt. Påvar har haft problem med både teologin och judarna. Men både Johannes Paulus och Benedictus förstår på annat sätt numera.
Kristi Brud i Knutby har inte förstått någonting, men delar av svensk frikyrklighet försökte länge framhärda i att den Kristna församlingen är den enda Kristi Brud som gäller och att löftet till Israels barn om landet som Mose såg från berget inte gäller några judar idag.
Hitler korrigerade historien genom vansinne, men fick världen att inse att judarna behövde en fristad och en fristat. Om staten Israels tillkomst 1948 var världssamvetet, FN eller Gud, får var och en fundera över själv. Ett faktum är att judar genom historien, fördrivits, förtalats och förskingrats på ett sätt som inte liknar andra folks historia.
Att kristna genom historien, inklusive våra egna korsfarare, inte velat tala om ett ”utvalt folk”, kan kanske förklaras med mörkret i varje tid. Idag finns det däremot knappast någon ursäkt för dem som med religiösa argument förnekar den politiska staten Israel.
Det är inte den vanligaste uppfattningen bland landets kristna. Det är däremot en oacceptabel självklarhet i den offentliga muslimska världen. Det är dessvärre också en smygtanke bland en del svenska kristna i både Svenska Kyrkan och svensk frikyrka.
Sveriges Kristna råd(!) finansierar så kallade följeslagare som dagligen förkunnar att Israel inte skall existera. De uttalar inte de orden, men de reser omkring med kartor på Palestina, utan staten Israel. De talar om ett gemensamt Israel för judar och araber. De kräver att uppemot en miljon araber skall återvända till Israel efter 60 år och ett förlorat anfallskrig. (Som om danskarna borde få tillbaka Skåne.)
När den förre ärkebiskopen KG Hamar nyligen vägrade att tala i Lund i januari i år för att minnas och hedra förintelsens offer, är det en nyantisemitisk handling, där historiens alla fördrivningar och utrotningar förväxlas med dagspolitik. Det kunde ursäktas om det varit obildning. Det kunde ursäktas om det varit okunskap om Hamas och deras pågående terror mot dagens judar, det som Israels arme tvingades försvara sig mot. Det kunde ursäktas om KG Hammar aldrig hört slagorden från islamiska minareter, från grannländernas tv-program från islamfundamentalistiska tidningar, där ”judarna skall fördrivas”. Men Hammar har en agenda: För honom tycks det inte finns något samband mellan det bibliska Israel och dagens Israel. Det finns heller ingen förklaring mellan dagens judehat och historiens judehat, och det finns ingen teologisk möjlig tanke om att judarna har en roll i hela den andliga historien.
För mig krävs det inte ens en teologisk förklaring eller ett andligt symbolspråk för att jag med hela mitt hjärta idag vill utropa GLAD PESACH, till hela Israel.
Fortfarande är Israel en nation med speciella skyddsbehov. De är inte främst militära. Israel behöver idag ett massivt skydd mot nyantisemitismen. Särskilt om den kommer från kristet håll. Påsken är den stora kristna högtiden därför att juden Jesus visade på en väg där kärlek och försoning är byggstenarna. Den försoningen behövs säkert i bygget av det territoriella landet Israel också om Israel får ett grannland som heter Palestina.
|
|
|
|
Klimatpolitiken håller alltmer på att urarta till jippon och politisk populism. Genomskåda den i stället för vad den är: ett jättestort vänsterprojekt för att kontrollera människor ända in i deras vardagsrum!
Släck lamporna när vi beordrar! Vi bestämmer när ni får tända!
Hör du inte att de tar din integritet ifrån dig. Hör du inte att de håller på att skära ut omdömescentrat i din hjärna. Hör du inte att du är lurad.
Populismen firar i morron kväll sin största triumf någonsin med jippot ”Earth Hour”.
Vi skall helt enkelt släcka ner allt som går på elekricitet mellan kl 20.30 och 21.30.
Gör det inte! Våga stå emot! Våga behålla din egen tankeförmåga.
Det räcker att fundera över vad som skulle hända om kirurglamporna på våra lasarett skulle släckas, för att kunna inse att den där sortens klimatjippon inte går ihop med ett sunt utvecklingstänkande. El är ingen leksak! Klimatfundamentalister har lurat länder och städer jorden runt in i ett jippo som bara leder till misstro mot människor och ledare som låter sig luras med i jippot.
Tidigare har vi fått genomlida politiker som tror att de räddar klimatet med att inte tillhandahålla Loka eller Ramlösa i sammanträdesrummen. Vi har fått stå ut med miljöentusiaster som varnar för att föda fler barn (jämför 30-talets rasbiologi) därför att de nya människorna tär på resurser och ökar CO2 utsläppen. Vi har fått höra att kossor som fiser bör få oss att sluta äta kött och vi indoktrineras ständigt att bilar skall drivas på etanol (om de skall finnas) fast etanolen tar maten från jordens fattiga.
Det finns en obalans mellan ett sunt ansvar för skapelsen och dagen jippomiljöaktivister.
 Trendkänsliga Arla kröner sin sedvanliga och ofta löjliga mjölkpaketsreklam med att dagen till ära komma ut helt i svart(!). Vad kostar den kampanjen? Hur mycket energi går åt att ställa om maskinerna, är bara ett par frågor. Den globformade men trasiga glödlampan på paketen påminner för övrigt om en annan miljö(o)logik. Dagens glödlampor förbjuds och skall ersättas av lågenergilampor. De innehåller kvicksilver. Nyss förbjudet i andra tillverkningsprocesser.
Nej, behåll din lampa lysande i morron kväll. Läs gärna allt du hittar om miljöhotet. Försök hitta fler forskare än de som hörs i media. De har oftare smartare lösningar än att vi alla skall tillbaka till grottorna. Läs om Kina, Nordkorea och Indien. Läs om Afrika. Läs forskare som menar att vi skall använda alla våra resurser för att hjälpa de fattiga länderna i Afrika att utvecklas miljövänligt. Sverige kan gå före.
Håll dina lampor brinnande som en symbol för förnuft och eftertanke i miljödebatten.
|
|
|
|
|
Siewert Ăholms blogg 
