Världen idag

Nu tycker Domkyrkoförsamlingen i Luleå att det är ”obekvämt” att minnas Förintelsens offer på söndag , som man brukar göra med fackeltåg och gudstjänst, på grund av att Israels regering reagerade militärt på Hamasterrorn och gick in i Gaza.

Ett sådant tänkande är fullständigt galet. Detta spär bara på den antisemitism som redan finns i Sverige. Synagogor har angripits, judiska gravplatser har vandaliserats, judar angrips. Och i samband med detta tycker kyrkliga representanter att det är ”malplacerat” att minnas ett av de grövsta brott i mänsklighetens historia. Obegripligt! Det är nu mer än någonsin som Förintelsen behöver minnas.

Läs också Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg: Säg det då!  och Dick Erixon: Svenska kyrkan: hedra förintelsens offer ‘malplacerat’

SVT:s enkät om hur många präster som kan tänka sig att viga homosexuella är ett typiskt exempel på hur man tolkar mätdata på ett oseriöst sätt. I nyhetssammanhang är det som att koka soppa på en spik. Nyhetsrubrikerna har varit av typen "7 av 10 präster vill viga homosexuella". Helle Klein sa i SVT morgon idag att "68% av prästerna vill viga homosexuella”. Men hur ligger det till egentligen?

Stort tack till Peter som sammanställde följande uppgifter samt bifogade sina egna kommentarer:

”2800 präster tillfrågades
1700 svarade
1100 valde att inte svara dvs 40 % valde att inte svara
68% av dem som svarade svarade ja dvs 1156 stycken svarade ja. Detta är bara ca 41% av de tillfrågade 2800.
21% svarade nej
11% av dem som svarade valde att inte svara på frågan dvs 187 stycken.

Av de 2800 tillfrågade har alltså 1100+187=1287 valt att inte besvara frågan. Det motsvarar 46%

Det enda man med säkerhet kan säga av undersökningen är alltså att av samtliga tillfrågade säger 41% att de kan tänka sig att viga homosexuella. (Stor skillnad mot 7 av 10)

46% har valt att inte svara på frågan.

Med denna låga svarsfrekvens kan man inte dra några säkra slutsatser alls utan att bli spekulativ.”

I Sverige finns det 3400 präster i Svenska kyrkan . Och då 1156 stycken svarade ja på frågan, rör det sig om 34 %. 38 % valde att inte svara på frågan.

Samtidigt skriver vi i dagens tidning (ej online) att många präster uppges vara rädda för följderna av att säga nej till att viga samkönade. Tilläggas kan att biskop Lennart Koskinen jämför dem som inte vill viga samkönade par med talibaner och kallar dem för ”svartbröder” . Och det kommer från en eftertraktad etikföreläsare. Etiskt? Knappast. Påminner om hur ROKS tidigare ordförande dömde ut alla män som djur. Väldigt omoget. Katoliker, ortodoxa och frikyrkokristna som ser äktenskapet som ämnat för man/kvinna är därmed också att räkna som talibaner, om jag förstår rätt. Dåligt sätt att uppmuntra till ekumenik, måste jag säga. Koskinen utesluter heller inte att använda sin egen ställning för att få präster att rätta sig i ledet.

Men jag kan förstås påverka församlingen. Om en präst inte vill viga ett homosexuellt par går frågan vidare i hierarkin och till slut hamnar man hos mig.

 
Samtidigt tycker han att alla ska vara välkomna. Hmm... märklig kyrkosyn.

Svenska kyrkan verkar bli allt slutet i sin verklighetsuppfattning, inte öppnare. Exkluderande, inte inkluderand var väl begrepp som KG Hammar använde?

P.S. Prästen Dag Sandahl, komminister i Högby i Norra Ölands pastorat, kommenterar också nyheten på sin blogg.

Är det någon mer än jag som hajar till i medias rapportering av lägenhetsmordet på Kapellgatan i Malmö? Beskrivningen av de som häktats för mordet har varit ytterst vag (se t.ex. här), vilket inte är brukligt i svensk medierapportering. Givetvis finns det inget skäl att hänga ut de ungdomar som nu sitter häktade, men man måste ändå fråga sig varför man använder begrepp som ”extrema religiösa åsikter”, ”extrema uppfattningar i moralfrågor” och ”extrema åsikter”, samt att de skulle tillhöra samma religiösa församling. Detta är uppgifter som alla har figurerat i tidningsspalterna, men är inte det lite väl luddigt? Det skapar ju bara förvirring. "Handlar det om pingstvänner, katoliker eller Jehovas vittnen?" kanske någon sekulariserad svensk tänker.

När Brå:s kriminolog kommenterar mordet menar han att det inte är ovanligt med sympati för extrema ideologier . Ligger det då inte i medias ansvar att varna för extrema ideologier och att just i det här fallet klargöra vad det hela handlar om?

Varför då inte bara säga det rakt ut? Eller är det för känsligt att säga att det handlar om islamister? Jag vill ju inte tro att det ska vara något som är svårt att stava. Eller hur förklarar man denna censur? Dick Erixon skriver något väldigt tänkvärt om medierrapporteringen och länkar till bloggen Muslimska friskolan som har kartlagt mediebevakningen i Islamistiska rosengårdselever mördade homosexuell :

Det här sättet att censurera i svenska medier driver kraftigt på främlingsfientligheten eftersom det visar att etablissemangen skyddar islamistisk fundamentalism i Sverige. Medierna förtiger ett samhällsproblem som leder till att människor mördas. Medierna gör sig själva till delaktiga i den islamistiska fundamentalismen och underlättar dess spridning.

Man kan ju bara konstatera att om det hade gällt kristna hade media varit mer än villiga att hänga ut gärningsmännens specifika tro (se t.ex här ). Och för att inte själv bli anklagad för att ”mörka” - ja, offret var homosexuell, men det gör inte mordet mer fel.

Självklart ska han få en ärlig chans, och jag hoppas han klarar jobbet. Men att Barack Obama skulle göra ett bättre jobb i exempelvis Mellanöstern, som alla hoppas på, är jag inte helt säker på. I Teheran har man redan börjat bränna bilder av USA:s nye president och ropa "död åt Obama" .

Att det är en historisk dag, då det handlar om USA:s förste svarte president, måste erkännas och uppskattas för vad det är. Men jag undrar om det inte är så att folk bedömer Obama mer efter hans karisma och medieuppmärksamhet, än av innehållet i hans karaktär, vilket faktiskt var det Martin Luther King drömde om skulle ske en dag.

Min bild av hela presidentvalskampanjen är att det har handlat alltför mycket om image. Att det är förändring – Change – som utlovas kan säkert infrias. Men vad innebär det? "Change" är ju bara ett slagkraftigt ord. Det säger inget om innehållet. Ska han göra tvärtemot sin föregångare? Det utlovades ju av Bush när han efterträdde Bill Clinton. Så förändring är ju inget nytt.

Det är ändå värt att titta tillbaka på Obamas föregångare, den utskällda George W. Bush. Han klassas redan som USA:s sämsta president genom tiderna. Kanske lite förhastat, enligt min mening. Utan att nämna allt det som tycks ha legat honom i fatet (alltså enligt media), kan man ju bara nämna hans engagemang för HIV/AIDS-epidemin i Afrika (PEPFAR). På bara fem år har miljontals människor fått behandling och sedan 2003 har 18,8 miljarder amerikanska dollar satsats för att bekämpa farsoten. Han reformerade det amerikanska skolsystemet, bland annat genom
initiativet "No Child Left Behind", som medförde bättre villkor för barn i låg-inkomstskolor. Drog-policyn ska ha lett till en 25 procents minskning i
missbruket.

Det finns mycket annat att skriva om. Därför får vi nog vänta ett litet tag med tjäran och fjädrarna innan historien gör en riktig bedömning av Bushs presidentskap.

Uppdaterat: Att det handlar om att inte ha överdrivna förhoppningar på Obamas ämbetstid som nu inleds markerades tydligt i hans installationstal där han betonade att de utmaningarna som landet möter inte kommer lösas i en handvändning. Det tyckte jag var en viktig påminnelse till alla dem som förväntar sig underverk. Hoppas de tar till sig det. För hela talet se här. 

Nej, vår syndakatalog har ”stajlats” för de nya, moderna svenskarna, men är för den skull inte mindre moraliserande, snarare tvärtom. En grundläggande gammaldags värdering finns dock kvar: Att vara glad och problemfri, utan att ha dåligt samvete och skämmas för det – det är oförlåtligt! Kvar, i lätt modifierad form, finns också första budet: Du skall inga andra gudar hava jämte Miljön.

Vilka bud har vi då att rätta oss efter? Edvardson kan inte vara mer rak:

• Du skall icke slarva med källsorteringen. (Hjälp! Hur kunde fönsterkuvertet hamna bland tidningarna?) Du bör helst avstå från all bilkörning. Om du inte klarar det, använd ett miljövänligt drivmedel. (Är etanol miljövänligt? Jag hörde visst ett radioprogram som dömde ut etanol. Är det i så fall samma skillnad som sex med en partner och onani?)

• Du skall äta kravmärkt, ekologiskt, svanmärkt och så vidare. (Men om jag inte har råd, skall barnen då vara utan sina nyttiga grönsaker? Dessutom har jag läst att det kan gömma sig många små roffar-djävlar bland några av de vackra symbolerna.)

• Du skall motionera i någon form, gåstavar kan i nödfall accepteras, och du skall ständigt och allestädes oroa dig för din övervikt. (Glöm det där med trivselvikt.)

• Du skall skaffa dig en ”coach” (guru) för varje ny livssituation. Utbudet av coacher är numera sådant att kunden snart kan få sin skräddarsydde coach till reapris.

• Du skall icke bliva gammal, i varje fall inte i Stockholm. Är du över 65 år och har haft kontakt med sjukhusvården anses du, efter att ha ”färdigbehandlats”, höra hemma på den geriatriska kliniken. Där skall du ”rehabiliteras”. I bästa fall blir det en kortare promenad i sjukhuskorri- doren, mellan blöjbytena.

• Du skall aldrig, aldrig glömma genusperspektivet! På en del svenska sjukhus förverkligas detta bud genom att man lägger män och kvinnor på samma sal. En patient är en patient, könet den tillhör är ovidkommande. (Fast en intervjuperson försade sig och förklarade glatt att arrangemanget underlättade personalens arbete. Kanske speciellt vid blöjbyten?)

Och nåde den arma själ som frångår dessa påbud. Tilläggas kan ju de budord som säger att 15-åriga tjejer ska se ut som trådsmala Cosmopolitan-modeller, att killar som får till det med minst två tjejer under en helg är värd respekt (och inte den som är trogen sin fru livet ut i det porrträsk som mediesamhället mer börjar likna). Och när vi ändå håller på får vi ju inte glömma bort att påven är ondskan personifierad (och George W Bush är hans like). Frigjord, obunden sex är ju den högsta goda. Spelar roll hur många människor såras och offras på dess altare.

Hamas är bara missförstådda och om Israel slår sina vapen till plogbillar ska nog allt bli bra i Mellanöstern. Lägg därtill att USA åker hem, så blomstrar freden i tusen år.

Darwin är kunskapens moder (i år firas hans tillkommelse och förhärligande). Barack Obama är Messias – det har media uppenbarat. Samma media som ihärdigt ger tips på hur man förblir ung. Äldre har ju redan passerat bäst före-datum. Sverige är världens samvete. Föräldrar klarar inte av att uppfostra sina barn själva – det säger den allvetande och allsmäktiga staten. Ungdomsproblematik blir löst med normbrytande metoder – inte med föräldrars närvaro och fostran. De ska ju göra ut i produktion och samhällsnytta. Får vi dåligt samvete har ju alltid krogen, flaskan eller Kay Pollack.

Ja, listan kan göras lång på både moderna syndakataloger och budord. Och så har man mage att säga att kristendom bara handlar om en massa gör si och så.

ABBA-Björn oroas över att religiösa friskolor finansieras via skatter. Utan urskiljning vill han därför förbjuda alla skolor med konfessionell inriktning, oavsett det är bra eller dåliga skolor. I SvD, Gud finns inte – njut av livet:

Barn ska inte ens vara i närheten av det som kan misstänkas vara religiös indoktrinering. Svenska staten borde avstå från att skattefinansiera friskolor. Religioner blir lätt exkluderande.

Att barn ska skyddas från negativ påverkan, är en självklarhet. Men att ifrån den premissen hävda att religiösa friskolor per definition är dåliga, är lika ihåligt som en trallvänlig schlager. Den ideologiskt fria skolan som Björn Ulveus drömmer om existerar inte. Det visar hans humanistiska fallenhet för vetenskapen som alltings ideologiska måttstock. Vi är ju alla hemmablinda. Trist för honom att vetenskapen har bevisats som en minst sagt dålig bärare av moral. Det är bara att nämna Nazityskland för att inse att mycket ont har gjorts i vetenskapens namn.

Att religioner blir lätt exkluderande och skapar vi och dom-tendenser, som Ulveus skriver är bara en förenklad bild av verkligheten. Varenda unge som har befunnit sig på en skolgård vet om att klassen är indelad i de coola, töntiga, fräkniga, rödhåriga, långa, korta, AIK:are, Djurgårdare, vilka som spelar World of Warcraft, etc. Religiös tillhörighet är nog inte det första man tänker på när klasskamraten har den där nya märkesjackan på sig. Vi och dom-tänkandet åtgärdas inte med att religionen relegeras från skolan.

Slutligen upprepar ABBA-Björn de brittiska Humanisternas reklamslogan, om att "det finns nog ingen Gud, så sluta oroa dig och njut av livet", vars tes också förs fram i rubriken på debattartikeln (måhända även titeln på Humanisternas kommande kampsång, signerad Björn Ulveus). Kanske skulle han följa sitt eget råd (vilket även borde gälla för hela föreningen Humanisterna - de verkar ju bara oroa sig). Istället för att oroa sig för att en massa barn "indoktrineras", borde han njuta av livet (han har verkligen råd med det). Gud finns ju inte, så någon moralens givare existerar inte. Därför behöver vi inte oroa oss för om vi gör rätt eller fel.

Eller?

Uppdaterat: Jag glömde lägga upp en länk till de båda friskolerektorerna Lars Brandström och Bo Nybergs  svar till Björns Ulveus debattartikel, Ulveus strider mot religionsfriheten .

Noterar att dagen innan PC Jersild i DN upprepade de falska anklagelserna mot påven Benedikt XVI , sonderade Hans Bergström terrängen om Hatet mot humanismen .

Detta historiskt exempellösa hyllande av vidskeplighet i svensk press är den yttersta bekräftelsen av att vi i vår tid åter behöver en aktiv rörelse för upplysning, förnuft och sekulär humanism.

Personligen vet jag inte vilka hatfyllda uttalanden eller attacker han syftar på. De artiklar han nämner i sin kolumn innehåller så vitt jag vet kritik, problematisering och frågor om Humanisterna och det så kallade Upplysningsidealet. Inga magreflexer. Kanske aningen tillspetsade texter, men som kolumnist brukar man skriva tillspetsat. Att tala om hatet mot humanismen är dessutom ett sätt att sätt punkt för en diskussion. Möjligen är det så Bergström avser att argumentera när resten av hans religionskritik faller platt som en pannkaka.

Skribenten Per Ewert, fellow vid Claphaminstitutet kommenterar också Hans Bergströms kollumn, DN:s Hans Bergström hoppar i galen tunna.

Lagom till att arbetsveckan infaller på nytt får jag reda på att helgen hade inletts med ack så originella humanistiska helgmålsringningar. Både PC Jersild i DN och Åsa Petersen i Aftonbladet vet hur man ska sälja en text. Ämnet är påvens påstådda fördömande av homosexuella och transsexuella i sitt jultal. Så gott som alla medier gick ju loss på nyhetstelegrammet om att påven sa att det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexualitet som att rädda våra regnskogar från utplåning. Fest för gaylobbyn, alltså. Men uttalandet visade sig vara falskt. Det är en nästan pinsam dålig koll som de båda skribenter uppvisar när de bortser (varför, kan man bara spekulera om) från att påven aldrig nämnde vare sig homosexualitet eller transsexualitet i sitt tal . Inte ens att världen behövde räddas från homosexuella. Möjligtvis försöker de ta sig an konststycket att upprepa en lögn tills den blir sanning.

Påvens tal handlade om att försvara kategorierna manligt och kvinnligt och att argumentera mot konsumtionssex-mentaliteten. Men inte heller det faller sekulariseringens härförare i smaken. Det är fri kärlek, som i själva verket är en motsägelse, som är vår tids främsta axiom. Att någon nyhet kunde snickras ihop av påvens verkliga uttalande var ju omöjligt. Kanske var det försvaret av manligt och kvinnligt som satte igång de små grå cellerna på Vatikankorrespondenterna?

Bloggkollegan Anders Gustafsson på Dagen hänvisar till journalisten John Allen som bevakar Katolska kyrkan. I Foreign Policy klargör han att det inte är Katolska kyrkan som besatt av sex, utan den samtida populärkulturen. Sedan den sexuella revolutionen på 1960-talet har det blivit mer och mer på det viset. Därför reagerar man reflexmässigt när påven säger något som bara påminner minimalt om någon sexmoral. Men inte om ämnet skulle vara barnens rättigheter eller fattigdomsbekämpning.

Men detta verkar inte PC Jersild och Åsa Petersen tänka på. För dem gäller det att bara utmåla katoliker (och andra kristna för den delen) som religiösa imperialister och diskrimineringshetsare. Det är så man säljer texter i dag. Allt grundat på nyheter som inte är sanna.

Katolske läkaren Bengt skriver bra om Jersilds kolumn. Konservative bloggaren Kathy Shaidle skriver om ”felrapporten” om påvens tal.

Uppdaterat: På nyhetssajten Katolsk Observatör finns det en gedigen sammanställning på medias och andra aktörers hetsiga kampanj, Påven hånas ohämmat . Uppseendeväckande är att läsa kanslichefen på HomO:s uttalanden när han blint stämmer in i körsången.

"Den religiösa delen är fullt förståelig, vilket har sin grund i den kyrkliga rädslan. Men det är underligt att man vill tillskriva religiösa extremister så pass stort utrymme. Jag tycker inte att Vatikanstaten ska ha någon inverkan på det världsliga samhället. Men uppenbarligen är det många som tycker det, och uppenbarligen tycker DN det. ”

"Rätten att vara och leva som homosexuell, inklusive rätten att omsätta det här i sexuella handlingar är en grundläggande mänsklig rättighet som är skyddad i internationella överenskommelser".

”Det är påven som är knäpp och inte överenskommelserna."

Att skattepengar ska gå till en myndighet som så omedvetet köper falska nyhetshändelser är knäppt.

Det är intressant att följa rapporteringen om kriget mellan Hamas och Israel. Inte för att den alltid är allsidig och korrekt, utan för att man märker att många medier inte alltid levererar tvärsäkra uppgifter. Det är givetvist svårt att kunna ha med en allomfattande information innan nyheten sänds ut, men däremot kan man förvänta sig att väsentlig information når allmänheten. Som nyheten om det sms från den norske läkaren Mads Gilbert som nu cirkulerar . Han beskriver situationen på sjukhuset som kaosartad. De vadar i död, blod och amputationer, skriver han. Fruktansvärt? Ja, då civilbefolkningen självklart drabbas i denna konflikt och sjukvården med all sannolikhet ställs på yttersta prov. Ligger då ansvaret helt på Israels skuldror? Nej. Varför inte? Återigen ligger svaret i terrororganisationen Hamas taktik att använda mänskliga sköldar (Världen idag skriver f.ö. om detta i dagens tidning, se här ).

I underjordiska skyddsrum under samma sjukhus (Shifasjukhuset som är Gazas största sjukhus) som Mads Gilbert jobbar på rapporteras nämligen Hamasledningen befinna sig. Höjden av arrogans gentemot civilbefolkningen med andra ord. Hamas använder patienterna på ett helt sjukhus som sköld. Dessutom kan man ju nämna att läkaren Mads Gilbert tidigare har uttalat sitt stöd för användandet av terrormetoder och ser angreppet mot World Trade Center den 11 september 2001 som moraliskt motiverade . Så vitt jag vet har han inte tagit tillbaka sitt uttalande. Kanske inte den mest opartiska nyhetskällan att tillgå när det gäller en rättvisande bild av utvecklingen på Gaza. Speciellt när det dessutom handlar om en medlem i det norskarevolutionära demokratiska socialistpartiet Rödt. Svenska vänsteraktivister verkar också vara ivriga att stötta terroristorganisationen Hamas och Iran i målet att utplåna Israel .

Sedan har vi ju rapporterna om de svenskar som är kvar i Gaza mot sin vilja (här och här ). Media verkar dock glömma de egna uppgifterna om att inga svenskar ville lämna Gaza några dagar tidigare. Bloggaren Dick Erixon har rätt när han skriver att detta är ytterligare ett bevis på att Israel gjort mer än någon annan stat för att lindra effekterna för civilbefolkningen.

Någon som faktiskt ställer väsentlig fråga är förre Pingsledaren Sten-Gunnar Hedin som på Newsmill skriver om hyckleriet kring Gaza :

Sedan kan man ju undra hur situationen hade varit om FN:s säkerhetsråd hade agerat tidigare? Till exempel månaden innan Israels aktion, det vill säga när missilregnet var som värst över israeliska samhällen och byar. Visst är det märkligt att säkerhetsrådet skyndsamt möts bara när Israel agerar? Eller minns jag fel?

Ja, visst är det märkligt att media också skyndsamt uttrycker sin fasa mot att Israel väljer att reagera på terrorattentat?