I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du, HERRE, låter mig bo i trygghet.
Ps 4:9

Världen idag

Varför ställer inte journalisterna de klargörande frågorna?

Gästkrönika · Publicerad 00:02, 27 dec 2017

– Vad har hänt?

Om nyheter hade en kropp så vore väl själva hjärtat frågan om VAD som hänt.

Nyheterna känner vi igen. Det har skrikits antisemitiska dödshot vid en demonstration. Människohandlare har fällts i en svensk domstol. Ungdomsgäng har attackerat poliser. Vuxna människor har öppet hånat demonstranter som protesterade mot att samtliga åtalade frikänts i en uppmärksammad rättegång efter en grym gruppvåldtäkt. Det är naturligtvis bra att nyheter skriver om det som skett, men räcker det? Hjälper det allmänheten att förstå och myndigheter och polis att agera på rätt sätt? Självklart är inte mediers roll att bara beskriva vad som sker, även om det är viktigt.

Kravet måste ställas betydligt högre för att hjälpa tittare, lyssnare och läsare att förstå hur de ska tolka nyheten.

Vilka var det som gjorde det? Vilka idéer sympatiserar de med som skulle kunna förklara deras handlande? Vilka var orsakerna till att det skedde? Det är här många medier ofta sviker sitt uppdrag. Varför konfronterar inte journalisterna dessa människor direkt när det sker och ställer raka frågor om värdegrund och bevekelsegrunder? Är de rädda för hot eller våld, eller för själva svaren som de kan få? Om en tidning väljer att inte ställa specifika frågor till personer, beroende på intervjupersonernas etniska härkomst; kan denna särbehandling då liknas vid rasism?

Ett sätt att hjälpa läsare att tolka svar är att sätta svaren i ett sammanhang, något som kan göras på olika sätt.

En skribent hyllar en känd hockeyspelares många poäng i en enskild match men berättar inte att personen ligger i den absoluta botten för hela ligan vad gäller skottprocent och plus-minus-statistik. Kanske hoppas journalisten att kunna stå på god fot med stjärnan så att han eller hon lättare får intervjuer och citat till sina artiklar, men inte hjälper det läsare att förstå varför svensken kan få lämna klubben.

En kvällstidning ropar ut att ett visst brott bara ökat med några enstaka procent det senaste året, men väljer att inte skriva att de årliga brottsoffren för brottet nu är mångdubbelt fler än vad de var för 10 år sedan. I stället för att måla hela bilden väljer man att inte ta med delar som sätter brotten i ett åskådliggörande perspektiv.

Sedan kan man naturligtvis ifrågasätta statistiken. Att fruktansvärda gruppvåldtäkter ökat under många år har bortförklarats med att det inte är säkert att det är antalet brott som ökat, utan bara ”anmälningsfrekvensen”. Som om inte anmälningsfrekvensen snarare sjunker när polis och rättsväsende gång på gång misslyckas med att ge förövare kännbara straff.

Få har säkert missat att Postnord gång på gång tvingats hantera skandaler om paket som inte levererats, eller försvunnit, stulits eller förstörts. Att antalet reklamationer ökar mycket snabbare än antalet levererade paket är ju ytterligare ett tecken som är synnerligen oroande. Kanske får du snart i en kamouflerad annons, förvillande lik redaktionell text, läsa att det inte alls är säkert att Postnord gjort något fel. Det som har ökat påstås nämligen bara vara ”reklamationsfrekvensen”.

Varför konfronterar inte journalisterna dessa människor direkt när det sker och ställer raka frågor om värdegrund och bevekelsegrunder? Är de rädda för hot eller våld, eller för själva svaren som de kan få?

Rumänien ska flytta ambassad till Jerusalem

Israel. Som första europeiska land tänker Rumänien flytta sin ambassad i Israel till Jerusalem. Det beskedet gav ledaren för landets regeringsparti i...

Undfallande Stefan Löfven inför indisk religionsförföljelse

Nyhetskommentar Nyhetskommentar. Indiens premiärminister Narendra Modi har besökt Sverige. Det är inget ovanligt att svenske statsministern möter ledaren för världens största...