Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.
Johannes 6:37

Världen idag

Varför hyser regeringen inte samma omtanke om människor som är utsatta på grund av sin kristna tro?

Gästkrönika · Publicerad 00:00, 15 jan 2018

I förra veckan kom Open Doors årliga rapport om förföljelsen av kristna. Över 200 miljoner kristna har förföljts för sin tro under förra året och över 3 000 har mördats.

Enligt Open Doors tyder ingenting på att saker och ting kommer att bli bättre under kommande år. Kristna kommer även fortsättningsvis att vara den mest förföljda religiösa gruppen i världen, och förföljelsen är verklighet även i Europa. Kyrkor vandaliseras, kristna symboler förstörs – i Storbritannien har flera kristna tvingats lämna sina hem på grund av sin tro.

Även i Sverige förföljs kristna för sin tro. Asylsökande kristna, som kommit hit efter att Islamiska staten invaderat deras hem och, i många fall, mördat deras familjer, har blivit trakasserade och hotade på asylboenden runt om i landet. Men trots alla rapporter har ingenting hänt. I Sverige gör vi inte skillnad på folk, heter det, och regeringen har inte lagt två strån i kors för att skydda de kristna.

Däremot har det varit självklart att öppna särskilda asylboenden för hbtq-personer. Där gör man gärna skillnad på människor, för att bättre kunna skydda de utsatta. Och det är mycket bra – men varför hyser regeringen inte samma omtanke om människor som är utsatta på grund av sin kristna tro?

Inte ens ärkebiskopen i den evangelisk-lutherska kyrkan, Antje Jackelén, har velat stödja de förföljda kristna flyktingarna. Hon hävdar naturligtvis – och med rätta – att hennes kyrka hjälper ”människor” rent generellt, men att helhjärtat stå upp för den mest förföljda religiösa gruppen har varit uppseendeväckande svårt för henne.

För två år sedan skrev hon i Dagens Nyheter att det skulle öka konflikter och radikalisering att ”göra skillnad på människor och religiös tillhörighet” eftersom det är ”avgörande att människor av olika tro och identitet kan leva tillsammans”.

I klartext betyder detta att några – de kristna – kan offras för the greater good (ung: det allmännas bästa). Det är ett häpnadsväckande uttalande för en kristen ledare, för att uttrycka det milt.

Varför är det då så svårt att stå upp för de kristna? Det finns inget entydigt svar på den frågan, men en anledning är troligen att svenska myndigheter – och även det största kristna samfundet, som tidigare var statligt och som tycks ha vissa problem med att frigöra sig från detta – tenderar att se på kristendomsförföljelserna utifrån ett ankdammsperspektiv, baserat på svenska förhållanden.

I Sverige förföljer vi inte människor på grund av deras tro, och det förväntas asylsökande förstå och ta till sig. Men ytterst lite görs för att ta reda på hur verkligheten ser ut.

En annan orsak är sannolikt rädslan för islamofobin. Att stå upp för de förföljda kristna tycks ofta uppfattas som att varaemot islam. Men om vi tar för givet att muslimer blir kränkta av att kristna skyddas från förföljelser säger vi faktiskt att de är intoleranta och hatiska. Då förminskar och avhumaniserar vi också den majoritet av landets muslimer som vill leva i fred med kristna.

Låt därför 2018 bli det år då myndigheter och samfund tar sitt ansvar och börjar agera kraftfullt och bestämt mot förföljelserna av kristna.

Men om vi tar för givet att muslimer blir kränkta av att kristna skyddas från förföljelser säger vi faktiskt att de är intoleranta och hatiska.

Fem personer sköts ihjäl utanför kyrka

Dagestan. Fem personer dog då en man öppnade eld mot gudstjänstbesökare som var på väg ut från en kyrka i Dagestan i söndags. Ryska polisutredare utesluter...

Ett skrämmande exempel på hur ekonomiska intressen prioriteras före människovärde.

Gästkrönika Bitte Assarmo I Belgien överger sjuksköterskor och socialarbetare, som specialiserat sig på palliativ vård, sitt yrke eftersom klinikerna de arbetar på har...