De som bor vid jordens ändar
 häpnar för dina tecken,
 öster och väster 
 fyller du med jubel.
Ps. 65:9

Världen idag

Man har i vissa kyrkor tagit ner korset och ställt det i källaren.

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 7 jun 2017

En evangelist som reser mycket berättade att man i vissa frikyrkor har tagit ner korset som var väl synligt i kyrkan och ställt det i källaren. Visst kan man ändra utformningen på sina lokaler, men han var bedrövad och uppfattade det som en tragisk trend. Lewi Pethrus lär ha berättat som sin erfarenhet att när församlingen och dess liv gick i stå, började han predika om korset, om försoningen, och snart hördes väckelsetonen i församlingen igen. Vi ska inte ha fel anstöt, men inte vara rädda för rätt – korset. Men korset stör både en tidsanda med feel-good, new age och islam.

I en teologisk debatt som pågått under våren har korset kommit i centrum. Olof Edsinger skrev i en artikel om ”evangeliet om Jesus Kristus – att Gud själv går in och tar straffet för din och min synd, så att var och en som tror på honom kan undgå detta straff” (Dagen 29 mars 2017). Detta väckte starka reaktioner både från visst romersk-katolskt och visst karismatiskt håll.

Men det Edsinger skriver är ju alldeles bibliskt. Det är visserligen inte så att det i Nya testamentet finns en komplett färdigpolerad lära om exakt vad som hände i försoningen; en sådan försökte senare teologer att formulera. Men att Jesus är ett offer för att befria syndare är tydligt. Jesus säger: ”Människosonen kom för att ge sitt liv till lösen för många” (Mark 10:45); det grekiska ordet anti där betyder närmast ”i stället för”. Alltså ger Jesus sitt liv som ett ställföreträdande offer. Och det är ett offer för att utplåna synd. I samband med nattvardens instiftelse säger Jesus: ”Detta är mitt förbundsblod som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:28) och Lukas säger ”nya förbundets bägare”. Förbundsblod förutsätter att offret dör, och detta förbundsblod talar om Jesu död, precis som i gamla förbundet (2 Mos 24:8).

Det är inte modernt att tala om omvändelse och synd, men i Matt 26:28 handlar det helt klart om synd och syndoffer. Liknande budskap får vi i Apg 20:28, ”Guds församling, som han förvärvade med sitt eget blod” och hos Paulus ”Messias/Kristus dog för våra synder” (1 Kor 15:3; Gal 1:4). I 1 Kor 15:3 är det den första huvudpunkten i den första kristna bekännelsen.

Oftast är det klokt att stanna vid de bibliska formuleringarna, för Guds Ord räcker. En överdriven filosofisk diskussion leder sällan vidare.

Det räcker att Jesus dog en ställföreträdande död.

Det räcker att Jesu offer var ett syndoffer.

Det räcker att Jesu offer var för syndernas förlåtelse.

Och detta hände på korset, när Kristus dog på korset som en förbannelse för vår skull, och därigenom friköpte oss från lagens förbannelse (Gal 3:13). Det var det Luther kallade ”det saliga bytet”. Vi var under förbannelse, Jesus under välsignelse. Han tog förbannelsen på sig, vi fick nåden, genom tro.

Låt oss inte skämmas för korset, för klarspråk om synd och för evangeliet att på grund av Jesu offer finns fullständig förlåtelse från synd. För det är och förbliren dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det Guds kraft (1 Kor 1:18).

Låt oss inte skämmas för korset, för klarspråk om synd och för evangeliet att på grund av Jesu offer finns fullständig förlåtelse från synd.

Weinstein skänkte stora belopp till Clintons

USA. Uppemot 250 000 dollar fick Clinton Foundations från den sexövergreppsanklagade Harvey Weinstein. Inte ett öre av dessa pengar kommer ges tillbaka,...