Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psalm 24:7

Världen idag

Det som är lätt är inte alltid rätt. Och det som är rätt är inte alltid lätt.

Gästkrönika · Publicerad 00:00, 8 dec 2017

Reaktionerna efter Donald Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad har inte låtit vänta på sig. Den svenska mediala vågen av idiotförklaringar och protester har varit enorm och enhällig. Som vanligt, när det gäller den amerikanske presidenten.

I det här fallet blir inkonsekvensen total. Bland den svenska regeringens första officiella beslut efter att man tillträtt fanns ett erkännande av Palestina, trots att det styrs av en terrororganisation. Margot Wallström sätter sedan utan tvekan sin signatur under en Unesco-resolution, som hävdar att judarna inte har några historiska anspråk på Jerusalem.

Exakt samma regering och exakt samma Wallström skriker nu högt och sliter sitt hår i förfäran över att USA använder sig av exakt samma möjlighet att agera utifrån sin övertygelse.

Wolfgang Hansson frågar sig i Aftonbladet "Om Trump inser att hans beslut kan leda till våldsamheter, varför har han då fattat det?”

En enkel reflektion: Kanske helt enkelt för att det är rätt?

Jag har själv med jämna mellanrum funnit mig långt bort ifrån hejarklacken i relation till saker som Trump sagt och gjort. Inte minst när det gäller hans märkliga tendens att uttala sig och agera i reaktion. Hans känsla för tajming har inte heller visat sig vara den bästa, kanske inte heller i det här beslutet. 

Men den större fråga som vidgar sig än mer i efterspelet av USA:s erkännande av Israels huvudstad handlar inte bara om det historiska beslutet i sig, utan om sanning och konsekvens. Frågan vi måste ställa oss är vad som är rätt och sant. Och när vi har konstaterat detta kommer nästa – lika viktiga – frågeställning:

Är det försvarbart och okej att låta bli att göra det rätta om det kan leda till jobbiga konsekvenser?

I vår alltmer sanningsrelativistiska tid och verklighet måste vi kristna lyfta den frågan för oss själva och lägga den mitt framför oss på bordet. Står vår lojalitet till allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm” (Fil 4:8)?

Finns det element, frågeställningar, bibliska sanningar som vi är beredda att sälja ut och tiga om för att vinna några popularitetspoäng, eller för att inte förlora dem vi redan hade? Är lojalitet till tidsandan viktigare än lojaliteten till det som är sant och rätt?

De tankegångar jag ibland hör som argument för att inte beröra den här sortens känsliga frågor – ”för att inte skymma korset” – blir väldigt tunna och billiga. Med den sortens tankesätt filtrerar vi det evangelium vi predikar och de sanningar vi bejakar genom vad som för dagen är politiskt korrekt. Sekluarisering och individualism får sortera vad vi säger och inte, vad vi står upp för och vad vi är tysta kring.

Och mitt i all vår ambition att vara alla till lags och ingen till anstöt förlorar vi vårt eget salt.

Jag skriver inte på något sätt detta för att heja på de självutnämnda profetröster som alltid är redo att peka med farisé-fingret och formulera långa listor över allt som är ruttet, fel och förtappat i landet och dess kristenhet. Alltid med en underton av exklusivitet kring sig själva och en märklig andlig skadeglädje i att kunna peka ut alla andras brister. Tack och lov har den sortens reaktiv förkunnelse ingen växtkraft i sig. 

Men diket på andra sidan vägen, i vilket vi tappar salt, sanning och ryggrad, är en större risk för den moderna kristenhet som vill nå ut till nutidsmänniskan och visa vägen till Jesus med minsta möjliga friktion. 

Låt oss tillsammans be Gud om nåden att i en tid där allt som kallas rätt och sant ifrågasätts stå raka utan att vara provokativa, tydliga utan att vara exklusiva, och med Andens hjälp hantera balansen mellan nåd och sanning.

För det som är lätt är inte alltid rätt. Och det som är rätt är inte alltid lätt.

Är det försvarbart och okej att låta bli att göra det rätta om det kan leda till jobbiga konsekvenser?

Sista chansen samla namn mot svordomar

#Sluta svära. Den 19 december är slutdatum för namninsamlingen mot svordomar i Public Service. Initiativtagarna hoppas på en riktigt bra slutspurt under helgen. –...

Barnens bästa trumfar över de vuxnas drömmar

Gästkrönika Jens Charlieson Allt handlar inte om en människas sexuella läggning. Jag vet att man gärna vill sortera in frågor och åsikter i de fack där de har placerats...