Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.
2 Timoteusbrevet 4:7

Världen idag

Det går inte att leva som vanligt i ett terrordrabbat land

Gästkrönika · Publicerad 00:01, 19 jun 2017

När jag åkte till kontoret i morse – en knapp vecka innan du läser detta – nåddes jag av nyheten om att en mindre lastbil kört in i en taxi och sedan företog sig en vansinnesfärd på Södermalms gator. Ett stort polisuppbåd inleddes, med avstängda gator och omdirigerad busstrafik som följd i den folktäta stadsdelen.

Den första tanken som slog mig var att det var dags igen – att vi på nytt nåtts av den terror som drabbat Europas storstäder i flera år. Inte förrän efter ett par timmar kunde polisens talesman konstatera att det inte rörde sig om ett terrorbrott. Under tiden hann medpassagerarna i tunnelbanevagnen, liksom kollegorna och vännerna, spekulera en hel del kring vad det egentligen var som hände på Södermalm.

För bara några år sedan hade tanken på ett terrordåd varit avlägsen i den situationen. Men i dag, då terrorister utökat sin vapenarsenal med fordon, är det i stället bland det första som dyker upp i tankarna. Trots alla förmaningar från politiker, myndigheter och medier – var inte rädda utan lev som vanligt – så har rädslan och oron ändå lagt sig som en våt filt kring hjärta såväl som hjärna. Och hur skulle någon kunna reagera annorlunda? Rädslan för terrorn är varken obefogad eller inbillad, om det vittnar alla de som mött döden enbart de senaste månaderna i London, Stockholm, Manchester och så London på nytt. Rädslan för terrorn är högst reell, och är en del av den självbevarelsedrift som vi människor är utrustade med.

Av den anledningen klingar de ständiga uppmaningarna om att vi måste fortsätta leva som vanligt falskt. För hur ska vi kunna göra det när våra barn mördas bara för att de är våra barn – bara för att de är fria västerländska medborgare och inte slavar under det islamistiska kalifatet?

De säger att vi måste leva som vanligt för annars får terroristerna som de vill. Men jag struntar väl i vad terroristerna vill. Jag vill att politikerna ska lyssna på vad jag vill, sa en kvinna på tunnelbanan i dag. Och hon fick inte precis mothugg – tvärtom.

Så vad vill medborgarna? Ett av de starkast uttalade kraven är att samröre med IS och andra terrororganisationer ska kriminaliseras. Ett annat krav är att fler kameror ska sättas upp så att potentiella gärningsmän ska kunna hittas och gripas snabbare.

Om och när detta kommer att ske vet bara de styrande. För inte länge sedan släpptes en IS-terrorist på fri fot eftersom han riskerade omild behandling i hemlandet. Och än i dag, efter Drottninggatan, vänder sig flera partier mot det de kallar ”övervakningssamhället” eftersom det är ”integritetskränkande”. För vem? Enbart en gärningsman kan missgynnas av övervakningskameror. För offren är övervakningen tvärtom av godo.

Så länge politikerna inte inser att deras ansvar ligger i medborgarnas väl, inte i terroristernas och andra brottslingars, kommer risken för terrorbrott att vara fortsatt överhängande. Bland allmänheten kommer också politikerförakt och misstro att öka. För sanningen är att människor är rädda. Endast den som totalt saknar verklighetsförankring kan hävda att det går att leva som vanligt i ett terrordrabbat land.

Rädslan för terrorn är högst reell, och är en del av den självbevarelsedrift som vi människor är utrustade med.

Terrordåd och svensk finansiering

Ledare Terrorism Återigen har Europa skakats av terrordåd, nu senast i Finland och Spanien. I Finland visar polisens utredning att gärningsmannen var ute efter att...

Spanien sörjer medan polisjakten fortsätter

Spanien. Terrordåd Tre dagar efter terrordådet i Barcelona är den 22-årige man som tros ha kört skåpbilen in i människomassan på Las Ramblas fortfarande på fri fot....

Finland tystnade på söndagen

Åbo. Många frågor efter terrordåd En tyst minut hölls i hela Finland på söndagen för att hedra de två dödsoffren för fredagens knivhuggningar i Åbo. Under dagen hölls också nya förhör...